Så roligt det är att kunna börja använda köket igen. Jag känner att jag kommer att trivas bra där! Idag har jag invigt ugnen genom att baka bröd och göra musli. Imorgon tänker jag fortsätta med saffransbröd, jag har ett uppdämt bakbehov just nu!
Det är dock väldigt svårt att veta var man ska placera alla prylar. Jag har flyttat runt på samma grejer i olika skåp och lådor mer än en gång. Och allt kan jag inte få in, eftersom en del skåpinredningar inte är färdiga. Men det börjar ändå bli mer luft i resten av huset, i takt med att kartongerna med kökssaker försvinner.
Tänker också försöka vara duktig och slänga iväg kantstötta prylar. Men jag stod länge och höll i en tekopp som är lite av en favorit. Det är den enda som är kvar från den allra första te-servisen vi köpte när vi flyttade ihop i lägenheten i Huddinge, alldeles bredvid tandläkarhögskolan där Kjell gick. Själv jobbade jag som textillärare, 19 år gammal, på en ganska stökig skola i Skogås. Och allt det där finns på något sätt i den där te-koppen. Men den är både sprucken och missfärgad.
Som mycket blir, när man levt ihop många år. Jag tänker på mina föräldrar som sparade allt och satt och åt på spruckna och kantstötta tallrikar fast dom hade annat porslin. Men mamma tyckte att det dög till vardags. Det hela, nyare porslinet sparade man till det kom gäster. Jag kommer så väl ihåg hur mattallrikarna såg ut. Dom jag åt på under hela min uppväxt till vardags. Vit botten med fyra ränder i svart åt ena hållet och fyra ränder i grått som korsade de svarta och gick åt andra hållet. Jag tyckte det såg ut som att ränderna var ritade med en gaffel, för mellanrummet mellan linjerna var precis som på gaffeln, jag satt alltid och drog över de där ränderna. Varför lagras sådana minnen? Skulle haft mer nytta av om lite fler skolkunskaper lagrats där.
Och får jag inte sova strax så tror jag hjärnan helt löper amok....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar