Min årskrönika 2014

..nu har jag suttit och "bläddrat igenom" olika årskrönikor i bloggvärlden. Det finns om allt mellan himmel och jord. Om sport, träning, hälsa, kost, trädgård, resor, olika fritidsintressen osv.

För egen del så kan jag sammanfatta 2014 med ett ord;  Fantastiskt!!

Jag har hållt mig frisk hela året, t om ryggen har varit riktigt bra. "Tyvärr" känner jag att det hänger ihop med att jag tränar mindre. Bara att försonas med att kroppen inte är så ung och vital som jag vill tro. Men den fungerar till det jag behöver den till, och det är huvudsaken.

Jag har visserligen inte bytt jobb, som jag hoppats på att göra. Men jag fick erbjudande om att börja ett nytt jobb, och det var ändå en liten boost för självförtroendet, och jag har inte gett upp hoppet. Det som var positivt och utvecklande är att jag har fortbildat mig på Ull-akademin under året.

Båda sönerna har förlovat sig med jättefina tjejer!

Jag har gått och blivit farmor till en välskapt och alldeles underbar liten pojke.

Jag har varit i Malaga med döttrarna, i Trondheim hos min bästa väninna,  en underbar vecka på Irland tillsammans med maken, en annan underbar vecka med döttrarna och maken i Hunnebostrand i huset med den fantastiska utsikten.

Jag har fått mitt kök nyrenoverat.

Och så alla de där vardagarna som har varit så bra, med små enkla vardagshändelser som är så fantastiska, även om vi har en förmåga att ta dom för givet.

Jag önskar att nästa år ska få fortsätta som detta, har mycket att se fram emot.
Och som jag broderade på omslaget till nästa års almanacka så tänker jag se till att 2015 Skratta mer, Yoga mer och Älska mer.

Och det här är ju inte heller så dumt;

Dagens "Jag har"

Jag har just nu tre stycken handarbetsprojekt på gång; jag har letat fram garn, stickor och beskrivning på ett par spetsmuddar att sticka till en födelsedagspresent i nästa månad. Jag jobbar på med tofflorna som ska tovas, en försenad julklapp, och jag har sytt ihop västen av tyget jag nunotovade. Nu ska de sys i fickor och dekoreras.

Jag har läst igenom papperen till kursen i broderi som börjar i januari. Måste göra en del färgningsprojekt inför den, så jag har samlat rostiga saker i en burk och gammal kaffesump i en annan. Jag har också letat upp tåg- och buss-tider och skickat in och bekräftat att jag behöver hyra ett enkelrum att sova över i,  på folkhögskolan, när det är dags för kurs.

Jag har gått en långpromenad med vovven i vackert, rimfrostigt landskap.

Jag har varit på massage och även fått mina naglar fixade.

Jag har oljat in det nya köksbordet.

Jag har ringt och pratat med min kära syster.

Jag har lagat en supergod ugnsomelett med svampstuvning till middag.

Jag har suttit och lusläst olika receptsidor och bröllopssajter för att få tips inför brunchen som jag ska hålla efter bröllopet om en månad.

Och sist men inte minst; Jag har blivit trött och ska gå och sova!

Blossande kinder och ömma knän...

...blev resultatet efter skridskoturen. Har varit ute i friska luften sex timmar, precis så länge som solen är uppe på himlavalvet!

 

 Även om den inte kryper så högt upp, därav de långa skuggorna!

Vi åkte utanför Biskops Arnö, ca 2 mils åkning,  mycket runt, runt där isen var som bäst. På en del ställen låg packad snö vilket gjorde åkningen kärv och trög, på en del ställen var isen precis nylagd och för tunn att åka på. Det blev i alla fall en skön tur med stundvis sol och medvind, och ingen frös trots att termometern visade minus 10 grader.

 När vi kom hem, tog jag med vovven på en långpromenad i Hågadalen, så idag blev det mycket frisk luft!

 

Därav mina blossande kinder. De ömma knäna är nog skridskoåkningen skuld till. Har ju inte åkt sedan förra säsongen, och inte så jättemycket då heller. Vi får hoppas på bättre säsong i år, så att mina knän hinner vänja sig!

En vanlig lördag mellan helgdagarna

Denna "vanliga lördag" börjar gå mot sitt slut. Sönerna med familjer har just lämnat oss efter en trivsam familjemiddag. Faktiskt med en liten paketutdelning och lilla barnbarnet som tomte, eftersom äldste sonen för första gången i sitt liv, firat jul någon annanstans än med familjen. Han var i Söderhamn hos blivande svärföräldrarna, den här julen. Vi pratade om att det nästa jul vore mysigt att kanske hyra en fjällstuga och fira jul i. Den som lever får se!
Och jag hoppas att jag lever.....

Annars har maken stått för energin idag. Han var på ett strålande humör, eftersom det var premiär för långfärdsskridskor. Han drog iväg klockan nio i morse, återvände vid halvtre-tiden på eftermiddagen. Då hade han hunnit skicka ett sms och ringt en gång för att säga; -Ska du inte följa med imorgon, det var fantastiska isar!!  Och han visade bilder på spegelblanka isar, öppna vatten och solstänk från Biskops Arnö. Allt för att övertyga mig om att detta inte är något man får missa!

Inte nog med det! På eftermiddagen satte han igång med att; 1. Skura rent den gamla spisen som vi ska lägga ut på försäljning på Blocket, 2.Tömma centraldammsugaren, som var överfull. 3. Köra rengöring av bubbelbadkaret med hjälp av diskmaskinstabletter. Alla tre, sådana där tråkiga göromål!

Själv har jag varit på mellandagsrea på min lilla favoritbutik istan och inhandlat en klännig, en tröja och en blus. Jag har tagit en långpromenad med vovven, städat huset, bakat bröd och lagat middagen till ikväll.
Och nu lär jag gå isäng, för i morgonbitti klockan nio, noll-noll, ska vi vara redo för avfärd mot Biskops Arnö och en skridskoutfärd med friluftsfrämjandet.

Vad gör man inte för familjefridens skull.....

Julefrid.......

Så har vi firat jul i dagarna tre!
Det är lite konstigt, men jag vill minnas att julhelgen kändes oändlig då jag var barn. Man hann spela spel, fika, gå promenader, lägga pussel, äta julgodis, besöka folk, titta på tv, t om ha lite långtråkigt!
Men vad händer nu??!! Svisch, så är det bara slut och man har inte gjort något alls..... Hur blev det så?

Julaftonsmorgon gick maken och jag upp klockan sju för att promenera till kyrkogården och tända ljus i minneslunden och på graven. Det blev ett häftigt uppvaknande både för mig och de två, små möss som lagt sig att sova i ljuslyktan på svärföräldrarnas grav. Trodde först det var ett löv som stack upp, men när jag skulle ta tag i "stjälken", vispade den till. Det var inte en lövstjälk, det var en mussvans!!
Efter grötfrukost och morgonpaketöppning hämtade vi upp son Johan med familj och begav oss till syster för glögg, jullunch, Kalle Anka och paketöppning tillsammans med 25 släktingar. Vid sex-tiden återvände vi hem och fortsatte med paketöppning och en liten julmiddag. Kvällen/natten avslutades med midnattsmässa i Domkyrkan. Yngsta dottern och jag.

Juldagen blev det en härlig långpromenad med döttrarna och vovven. Det var strålande sol och dryga 10 minusgrader. Glögg och fika när vi kom hem och så en liten tupplur innan vi bilade ut till Björklinge där svåger och svägerska bjudit till juldagsmiddag.

Idag-annandag jul- var det så dags för äldsta dottern att återvända till Göteborg. Vi skjutsade henne till tåget och yngsta dottern till jobbet och själva åkte vi till Ikea för att lämna igen felbeställda köksinredningsdelar och istället köpa ny inredning till skåp och lådor.
Sedan ägnade jag hela eftermiddagen åt att flytta in och flytta om i köksskåp och lådor. Maken gick på annandagsbandy. Dottern fick jobba över, det hade varit galet mycket folk i köpcentret, så vi åt middag klockan 21 ikväll.
Jag har fortsatt med köksskåpen, och nu tror jag det börjar kännas ok med placeringen av prylar.
 Kan inte riktigt fatta att julhelgen är över. Imorgon är det en vanlig lördag.

God Jul

Traditioner är till för att hållas! Har just lyssnat till O Helga Natt med Jussi Björling, precis efter 12-slaget. Sitter o köket med en kopp julte och väntar på att mina nylackerade, röda julnaglar ska torka så att jag kan få krypa till sängs.
Inviger faktiskt våra nya köksmöbler som anlände idag. Det känns bra!

Och otroligt bra känns den nya spishällen. Induktion, som jag alltid varit lite skeptisk till, är helt suveränt när julgröten ska kokas. Ingen risk att den kokar över. Hur många julaftonnätter har jag inte stått och skurat spisen ren från inbränd, överkokt mjölk!!?

Yngsta dottern är också vaken, hon håller på att pyssla med något i vardagsrummet och jag får absolut inte komma in, inte ens titta in.

Julefriden börjar infinna sig. Visserligen har jag några rim kvar att göra, men det får vänta till imorgon förmiddag.

God jul och God natt! Nu sover vi några timmar

Hur blev det så här?

Jag stickar så fingrarna värker. Ligger efter i tidsschemat vad gäller egentillverkade julklappar. Dålig planering från min sida.
Kvällen blev alldeles för sen, det är ny dag sedan en timme tillbaka. Dan före dan!

Mamma som gjorde så otroligt mycket till jul varje år, hur hann hon utan att vara helt slut?  Eller var hon supertrött, bara att vi andra i familjen inte såg det?

Sådant sitter jag och funderar på medan stickorna slamrar och garnnystanet minskar.

Får ändå vara nöjd med dagen.
Har hunnit putsa hallfönstret och byta gardiner, har slagit in julklappar och skrivit rim, har varit och kompletteringshandlat mat, har kokat knäck, har lagt in sill och så har jag satt deg till julbrödet.
Imorgon bitti ska det bakas ut och så har jag en lång lista med göromål att pricka av. Maken skulle vara ledig också, men vi får se hur det blir med den saken, han hade haft en fullspäckad dag och flera patienter hade ringt och klagat över tandvärk, så ev måste han hjälpa några även imorgon. Eller senare idag, blir det ju faktiskt.

Jag får nog inse att jag inte hinner och gå isäng, så att jag inte blir odräglig imorgon!

Hallelujah moments

Sol och minusgrader för andra dagen i rad, en sådan där hög, krispig, klar luft. Perfekt för en promenad. Eftersom jag passade barnbarnet fick det bli promenad med barnvagn och vi tog vägen förbi Ica för att köpa kesella till saffransbrödsbaket. Hade kunnat gå långt, men eftersom barnbarnet var påväg att nicka till och somna fick jag halvspringa hem. Han skulle äta sin välling innan han fick sova middag.
Det blev ett recept ur Leilas samling. Massor av saffran, smör, grädde och socker och rikligt med kardemumma.
Jag satte mig vid vardagsrumsbordet, solen var påväg ner och det började skymma utanför fönstret. Lille Eric sov, liksom vovven Mayli i sin korg och det var alldeles tyst i huset. Hade en kopp nybryggt, starkt kaffe i koppen och en alldeles nybakad, varm bulle därtill. Och när jag satte tänderna i den där bullen och läppjade på kaffet - DÅ, kom jag att tänka på uttrycket hallelujah moment !!
Trodde att det var en av idoljuryns medlemmar som myntade uttrycket, men när jag googlade, visade det sig att det tydligen är en låtlista från 2006 med melodier med delvis religiöst innehåll.
Man lär sig något nytt varje dag!

Klockan närmar sig midnatt, jag har just hällt över spadet till sillinläggningen och ställt i kylen och jag ska gå och sova.
Kom just på att det faktiskt är måndag i morgon, men jag behöver inte gå till jobbet.
Det är nästan ett hallelujah moment till!
Godnatt

Inflyttningsdags i köket

Så roligt det är att kunna börja använda köket igen. Jag känner att jag kommer att trivas bra där! Idag har jag invigt ugnen genom att baka bröd och göra musli. Imorgon tänker jag fortsätta med saffransbröd, jag har ett uppdämt bakbehov just nu!

Det är dock väldigt svårt att veta var man ska placera alla prylar. Jag har flyttat runt på samma grejer i olika skåp och lådor mer än en gång. Och allt kan jag inte få in, eftersom en del skåpinredningar inte är färdiga. Men det börjar ändå bli mer luft i resten av huset, i takt med att kartongerna med kökssaker försvinner.

Tänker också försöka vara duktig och slänga iväg kantstötta prylar. Men jag stod länge och höll i en tekopp som är lite av en favorit. Det är den enda som är kvar från den allra första te-servisen vi köpte när vi flyttade ihop i lägenheten i Huddinge, alldeles bredvid tandläkarhögskolan där Kjell gick. Själv jobbade jag som textillärare, 19 år gammal, på en ganska stökig skola i Skogås. Och allt det där finns på något sätt i den där te-koppen. Men den är både sprucken och missfärgad.
Som mycket blir, när man levt ihop många år. Jag tänker på mina föräldrar som sparade allt och satt och åt på spruckna och kantstötta tallrikar fast dom hade annat porslin. Men mamma tyckte att det dög till vardags. Det hela, nyare porslinet sparade man till det kom gäster. Jag kommer så väl ihåg hur mattallrikarna såg ut. Dom jag åt på under hela min uppväxt till vardags. Vit botten med fyra ränder i svart åt ena hållet och fyra ränder i grått som korsade de svarta och gick åt andra hållet. Jag tyckte det såg ut som att ränderna var ritade med en gaffel, för mellanrummet mellan linjerna var precis som på gaffeln, jag satt alltid och drog över de där ränderna. Varför lagras sådana minnen? Skulle haft mer nytta av om lite fler skolkunskaper lagrats där.
Och får jag inte sova strax så tror jag hjärnan helt löper amok....

En ut, en in!

Maken for till Malmö över helgen, för det traditionsenliga julbordet hos ett dentalföretag som han arbetar åt.
Istället kom äldsta dottern hem! Jag hämtade henne vid stationen vid 12-tiden, när jag precis gått på jullov! Vi åt lunch tillsammans och gick en skön långpromenad med vovven. Så mysigt att ha henne hemma ett tag!
Snickaren har varit hos oss hela, långa dagen och nu är det faktiskt meningen att vi så smått ska kunna börja ta köket i anspråk!
Så när äldsta dottern åkte för att hämta sin syster på jobbet, läste jag ugnsmanualen och tänkte att jag lika bra kunde "bränna ur" ugnen. Kikade in och såg några plåtar, men tänkte att dom kunde stå kvar. Vred upp till 300 grader och snabbuppvärmning och medan den höll på att bli varm började jag plocka in livsmedel i kylskåpet.
Efter ungefär en kvart började det lukta väldigt konstigt. Bränt.
Kanske skulle jag titta så att inget mer än plåtarna låg där inne.
När jag öppnade luckan vällde rök och en frän, stickande lukt ut,  och på botten av ugnsemaljen låg en kartong och glödde.
När jag sprang och hämtade en tjock grytlapp, började eldslågor slicka kartongen.
Herregud, höll jag på att elda upp mitt nya kök!!??!!
Och var skulle jag lägga den brinnande kartongen. Slängde den i vasken och la en blöt trasa ovanpå. Då började brandlarmet tjuta. Och hunden skällde som en galning. Jag fick hostattack av den fräna röklukten.
Vilken kalabalik!
Jag slängde upp dörrarna och försökte vädra ut, men när flickorna kom hem hade röklukten spridit sig i hela huset.
Slarvigt av mig att inte kontrollera bättre. Jag brydde mig inte om att göra klart "ugnsbränningen" ikväll. Det blev en "tjejkväll" med döttrarna och en kompis till dom, räkor och vitt vin istället.
Sedan ägnade jag mig åt julklappstillverkning;

 

Tror att hand-dockor blir årets julklapp. Åtminstone från mig!

Bästa stunden på dagen

När Flogstavrålet ebbat ut och maken och dottern krupit i säng, kröp jag upp i soffan med min stickning och en kopp julte.
Dagen har varit intensiv och lång och jag behövde en stund för mig själv i lugn och ro.
Sista dagen med lektioner och det har varit helt galet med elever som kommit och gått för att färdigställa arbeten. Jag hann varken få lunch eller gå på toaletten före klockan halvett. Då hade vi "klassmys" med fika och filmvisning och samtidigt skulle jag kopiera betygen till imorgon, när det visade sig att det inte alls stämde. Lektioner fattades, det stod fel klassföreståndare och en massa annat, så först efter kontakt med administratören och fyra utskrifter a´ 27 kopior blev det rätt. Så skulle dessa skrivas under, kopieras och läggas i påskrivna kuvert. .Jag cyklade till blomsteraffären för att köpa julblommor till ledningen och därefter tillbaka till skolan för att göra beställningarna inför nästa termin. Sedan skulle det dukas till julfesten som körde igång klockan fyra.
Det var ett väldigt fräscht och lite annorlunda julbord med asiatiska smaker som vi bjöds på. Det delades ut julblommor och alla vi i personalen fick varsin pocketbok inslagen i paket.  Många var trötta och bröt upp redan vid halvsju-tiden. Jag och min närmsta kollega kom igång med att prata om ett nytt projekt vi ska köra igång med årskurs 8 till våren, och vi fick flera bra ideér, så nu måste vi träffas en av lovdagarna och planera mer ingående. Tillslut var det bara en liten klick av personalen kvar och då blev det hög musik, mer vin och dans. Men själv fick jag ett ilsket magknip och valde att cykla hem. Jag skulle koka knäck till betygsutdelningen imorgon, det har blivit en liten jultradition som uppskattas. Med tanke på det ihopplockade köket, tog det ett tag innan jag hittade kartongen med knäckformar. Tillslut fann jag den och knäcken blev kokt och upphälld. Hann också bränna mig rejält på vänster pekfinger då en knäckform välte och jag försökte resa den och fastnade i den heta knäcken.
Och just nu känner jag att den här stunden, med tystnaden, stickningen och julteet, blev den bästa på hela dagen!

Ljuvlig julmusik!

Jag älskar julmusik, och eleverna i skolan har spelat en hel del på sista tiden. Dom brukar koppla in sina mobiler i klassrummets högtalare. Ibland får jag gå och skruva ner volymen, men oftast har det legat på en rimlig nivå och det har både dansats, sjungits och arbetats som i värsta tomteverkstaden. Det skapar en glad och lättsam stämning och alla trivs. Trivs så till den milda grad att jag den här veckan fått lov att köra iväg eleverna efter lektionernas slut. Idag  blev klockan kvart i fem, lektionen hade slutat halvfyra...

En av mina favoritjul-låtar är The fairytaile of New York. Ikväll gick jag in och tittade på musikvideon och läste på om vad den egentligen handlade om. Den är både mörk och dyster, men vilken melodi och The Pouges är bara så bra. Sen blev den ju inte sämre av att den var med i filmen "PS, I love you"

Titta, lyssna och njut;

http://youtu.be/j9jbdgZidu8

Historien utspelar sig någon gång efter andra världskriget och  handlar om två irländska immigranter som träffats i New York och blivit förälskade. Mannen hamnar i fyllecellen på julafton, och förlorar sig i minnen om det slitiga förhållandet, på dom förhoppningar om en ljus framtid, som grusats i alkohol- och drogmissbruk.

Motion är en färskvara

I morse när jag klev ur sängen stramade det och värkte i lårmusklerna. Först kunde jag inte förstå varför, men strax kom jag på det! Jag lekte med barnbarnet Eric hela helgen, det var många knäböj, sitta på golvet och krypa runt på alla fyra. Jag hade helt enkelt träningsvärk!
Aj, aj - var det verkligen så illa ställt?!! Jag som räknat mig som vältränad de senaste 15 åren! På en månad är allt borta. Sorgligt men sant!
Vid frukosten bokade jag genast in mig på ett spinningpass efter jobbet. Nu ska det igång igen, köksrenovering eller ej!!

Apropå köksrenovering, här är dagens köksbild;

Kyl och frys är på plats, alla luckor sitter där dom ska, bänkskivan likaså och väggen är målad i den skarpa turkosblå färgen vi valt. "Spottarna" i taket blev kanonbra. Imorgon bitti har jag stämt träff med snickaren för att gå igenom fortsättningen.

Riktigt glada är vi ikväll för yngsta dottern fick reda på att hon fått jobb på Naked Juice Bar i Gränbygallerian. Hon har sökt massor av jobb och varit på otaliga intervjuer och även provjobbat, äntligen fick hon lön för mödan! Hon startar i morgon!

Har det varit någon dag idag?

Hur kan en dag passera utan att man märkt det? Det har blåst friskt och vräkt ner regn hela dagen, så det fanns inte så stor möjlighet för något solljus att nå jorden.
Vi  närmar oss vintersolståndet, så det ska ju faktiskt vara mörkt så här års. Snart vänder det.

Det finns mycket fint och vackert att glädjas åt även sådana här dagar!

Kolla in på det här;

http://www.lantliv.com/category/bloggar/victoria-skoglund/


Eller på det här;

renpoesi -

Ikke for nær
av Egil Ulateig

Ikke for nær
nei ikke for nær
da skygger vi for hverandre
vi vil leve i solen
men ikke for langt borte
for greinene våre må få stryke
hverandre i kveldsvinden
og i de dype nettene
vil vi føle den andres langsomme åndedrett
i takt med stjernene og skyene som driver vekk
og i det første glitter av morgen
vil jeg høre løvet ditt rasle nær meg
ikke for nær
så vi suger næring av samme jord
for da kan vi aldri bli store
men så tett sammen
at vi kan ta i hverandre
når vi er ensomme
og falle nær hverandre
til slutt
Read more at http://websta.me/n/renpoesi#hVuUTecu6jSPCXWG.99

Farmor-tid

I går blev vi hastigt och lustigt bortbjudna på middag, mycket trevligt. Dock blev det väldigt sent och jag orkade verkligen inte blogga när jag kom hem i natt. Dessutom ångrade jag verkligen det där sista glaset vin, när jag vaknade i morse med metallsmak i munnen.
Helgen har bjudit på mycket kvalitetstid med barnbarnet. Föräldrarna har tapetserat i helgen, det är verkligen inget arbete med småbarn i närheten! Men jag är bara glad, det är så otroligt mysigt att få rå om lille Eric.

 

Vi hann i alla fall med att se ut ett nytt köksbord och nya köksstolar i helgen.  Har vi tur så hinner vi få hem det innan julafton. Om nu köket blir färdigt till dess, vill säga. Inte utan att vi tvivlar.

Sista veckan i skolan, innan julledigheten, som verkligen är efterlängtad. Betygen satte jag i fredags, så den här veckan blir det till att avsluta klasser som ska fortsätta med träslöjd till våren, och att hjälpa elever att bli färdiga med sina arbeten, det brukar bli många extratimmar och blandade klasser så här på slutet.

Går det en ängel runt vårt hus?

 

Det går en ängel runt vårt hus, hon bär på två förgyllda ljus

Hon har en bok uti sin famn, nu somnar vi i Jesu namn!

 

Det var väl Kajsa Kavat som läste den som godnattbön vid sängkanten?!
Den här lilla ängeln bär dock varken ljus eller bok, men däremot ett hjärta. Kanske går hon runt vårt hus just nu, för det är spår av vit, nyfallen snö på marken, och det singlar fortfarande flingor i luften.

Jag blev på pysselhumör efter middagen och gick ner till mitt syrum en stund. En gammal Ikea-gardin, lite rester av spets, konstsilke till hår, trikå-stuvar till kropp och ett virkat hjärta.

Hon får vara min skyddsängel i natt, för nu ska här sovas!

Blir det jul i år?

Jag kunde verkligen hålla mig för skratt idag när jag på förmiddagen fick ett sms från snickaren som gör vårat kök. Han skrev att bänkskivan vi sett ut igår, och som han skulle hämta och såga till idag, inte fanns i rätt bredd.....

Så efter jobbet idag, var det bara att sätta sig i bilen och åka runt och leta ny bänkskiva. K-rauta hade bara 61 cm bredd på laminat. Bauhaus hade 63 cm på några få. Jag konfererade med maken per telefon och så bestämde vi oss för en, som jag hoppas kommer att se bra ut.

När jag bilade hemåt i rusningstrafiken deppade jag lite över att jag inte fått julstöka ett enda dugg. På lördag är det Lucia, men här i huset finns inget saffransbröd, inga pepparkakor, inget pepparkakshus, inget tall- eller enris. Inte ens min julspotify-lista har jag kunnat spela, för uppkopplingen till högtalarna ligger nere under reparationen.

Och ikväll, eller imorgon kväll, skulle jag gå på musikklassernas Luciakonsert. En tradition som jag haft sedan vår dotter Karin var 10 år och började i musikklass. Sedan fortsatte jag fast hon slutat, för inget fick mig i så bra julstämningskänsla som den konserten. I lördagskväll gick jag ut på ticnet för att boka biljett, men inte en enda biljett fanns kvar.

Jag fick nöja mig med Ernst och min julklappsstickning, som snart måste bli färdig. Och hos Ernst var det jul så det förslog. Så vackert och stämningsfullt!

Ja, ja. Det blir nog jul i alla fall!

Pizza till Nobelmiddag

Idag var klädkoden på skolan "suit up", Nobeldagen till ära. Jag valde en klänning och extra fina smycken och så satte jag upp håret i en svinrygg, med hjälp av många hårnålar och mycket hårspray.
Hade inte kollat vädret, så när jag gick ut och tog fram cykeln blev jag varse att det blåste halvt storm och regnade småspik. In igen och dra på en cykelcape och så trampa iväg över Flogsta-gärdet. Fick stå och trampa i motvinden, och jag såg framför mig hur min frisyr löstes upp likt Bridget Jones, när hon åkte i en öppen cab med Hugh Grant.
Den höll sig dock ganska bra både i cyklingen och genom dagens lektioner. Låg dock i lä i tjusighet jämfört med rektor och biträdande rektor som kom klädda i värsta balblåsan och frack med medaljer.

Efter arbetsdagens slut bilade maken, dottern och jag iväg för att se ut en köksbänksskiva. Det blev en laminatskiva i grå-svart som alla tyckte bra om, på Bauhaus. Där såldes också kungsgranar för 199 kronor, så vi slog till på en fin.

Till råga på allt så fick man en gratis mössa vid köpet av gran. Jag försökte säja till maken att man faktiskt inte behövde ta en mössa. Den var extremt ful, randig i knallrött och grått. Men bara för att jäklas tog han en och satte på sig när vi bar ut granen till bilen.
Vi gjorde en sväng i några möbelaffärer och kikade på köksmöbler till vi blev hungriga och sa till på pizzerian för att äta.
Maken avslutade kvällen med att åka långfärdsskridskor på Studenternas konstis tillsammans med kursdeltagarna i nybörjarkursen i långfärdsskridskor. Mysigt i blåst och regn,,,,,,,

Var sak ha sin tid?

Kroppen är verkligen komplex. Idag har det känts som om jag haft pms. Jag har varit mer än lovligt irriterad på allt och alla. Fräst och varit grinig, inte alls haft det tålamod som jag brukar. Eleverna har tassat på tå runt omkring mig. Och nu ikväll smockade jag i mig en dubbeldajm, kroppen bara skrek efter socker/choklad! Precis som då jag hade riktig pms en gång i tiden. Jag befinner mig ju i menopaus sedan ett par år tillbaka. Men kanske kroppen har någon form av hormoncykel ändå?
Jag äter syntetiska hormoner, men läser ofta om s k "harmoniska hormoner", hur man kan äta sig till en bra balans genom att lägga om kosten, motionera regelbundet och sova ordentligt.

Motionera regelbundet! Som jag gjort i över 15 år, har kommit av sig med köksrenoveringen känns det som. Den motion jag får sedan en månad tillbaka, är rundan med dammsugaren och långborsten, varje eftermiddag när jag kommer från jobbet. Idag blev det också styrketräning med 41 kg ugn som jag var och köpte på Ikea. Förstod inte riktigt hur stor och tung den var när jag hämtade den och skulle ha in den i bilen. Men det gick!

Kommer att tänka på det gamla ordspråket, som ursprungligen kommer från bibeln och Predikaren.
Ja, ja var sak har kanske sin tid?!

Spis-följetong

Se här; det börjar synas framsteg i vårt kök!!

Jag hade tid hos optiker efter jobbet och därifrån fortsatte jag till ännu en vitvarubutik för att göra en sista koll på spisutbudet. Hade sånär bestämt mig för en Siemens när jag kom hem och träffade snickaren.
Vi hade ett "spis-snack" och han övertalade mig (vilket inte var svårt) att ändå välja en separat häll och en separat ugn. Jag hade trott att det "var kört" eftersom bänkskivan redan var beställd, men nu visade det sig att det inte är några problem. Skivan är lång och snickaren ska ändå såga till efter mått.
Så ikväll, efter middagen, gick maken och jag ut och kollade på nätet och nu har vi sett ut ugn och spishäll på Ikea, som just nu har ett paketerbjudande. Imorgon, efter jobbet, är det jag som tar bilen till Ikea och handlar!
För övrigt har kvällen ägnats åt att komponera årets julkort. Min ursprungliga tanke var att ta ett foto på familjen i det färdiga, julpyntade köket. Men nu har jag insett att det dröjer innan något pynt kommer över kökströskeln, och julkort som ska hinna fram före jul ska postas om en vecka. Alltså fick det bli ett litet collage över foton tagna i somras. Det är bara att hoppas att det blir ok.

Andra advent

Två bilder från söndagsmiddagen. Vi var bjudna till äldste son och blivande sonhustru på adventsfika och middag. Dom har så hemtrevligt och julfint och sonen är otrolig duktig på att komponera/kombinera och laga mat.
Efter glögg med nybakade saffransbullar och pepparkakor med apelsinsmak bjöds vi på småplock/tapas med jultvist. Hör bara; Miniburgare med grönkålscoleslaw, grönsaksfylld rostbiff med pepparotsdipp, apelsin- och fikonsallad med buffelmozarella, smördeg med varmrökt lax, kycklingsallad med tryffelmajonäs, stekt, färsk chorizo med bönor.
Enda lilla smolket i bägaren var möjligen deras underbara hund Massimo, som varit sjuk. Han hade förmodligen ätit något olämpligt och fick t om läggas in på djursjukhuset med dropp, förra veckan. Nu är han pigg och glad, men går på specialkost och är inte helt ok i magen, med den påföljd att han la av de värsta fisarna, med jämna mellanrum.
I övrigt har dagen bjudit på en del julklappsinköp och fortsatt jakt på den perfekta spisen. Ska man välja rostfritt eller vitt, katalysator- eller pyrolytisk rening, Siemens, Asko eller ett slovenskt märke jag glömt namnet på.
Så många val man ständigt ställs inför.
Men nu sover vi på saken, och så gör vi ett besök på en till vitvarubutik imorgon, efter jobbet.

Tillbaka från N Y

Så är maken tillbaka från sin New York-resa.  Han har berättat om vägglöss på hotellet så att han och kollegorna blev uppgraderade, en tandläkarmässa som var enorm,  helikopterflygning över Manhattan, Metropolitanbesök, dyra restauranger, blötsnö och stark blåst, musikalen Chicago på Broadway, jeansshopping, långa promenader genom Manhattan, ett Chinatown som krymper,   mobiltelefonen som blev fuktskadad och slutade fungera osv, osv.
Nu är i princip all packning tvättad och resväska och kavajer hänger ute på altanen. Allt för att säkra att inga vägglöss tagit sig över atlanten och väntar på att få invadera vårt hem!

Den jetlaggade maken tog jag med mig för att köpa väggfärg till köket, för att kika på ny spis och för att köpa julklappar. Kanske var det jetlaggen som gjorde att jag fick min vilja igenom med en riktigt djärv färg till köksväggarna; starkt turkos!! Någon spis blev det inte, så möjligen blir det en tur i morgon också.

Efter en redig entrecoté och ett par glas rödvin tog jag mig an att klippa håret på dottern och maken. Dottern blev bra, maken har sett bättre ut, kan jag erkänna. Jag fick ett skrattanfall och kved mellan skratt och klipp, att han såg ut som Hitler i håret. Det var inte uppskattat. Med mer ansning blev det bättre, om än lite väl kort. Men  som jag sa; det finns ju mössa.
Fast det uppskattades inte heller......

Friday is tie day

Fancy friday har kompletterats med friday-tieday! Så i morse rotade jag fram en slips ur makens garderob. Gällde att passa på medan han är borta!!
Det började med att ett par killar i årskurs nio hade slips på fredagar, och sedan har skaran växt, bland både elever och lärare.

Jag hade en stund över på förmiddagen och ringde till min gamla moster som bor på ett korttidshem i Malmköping, i väntan på mer permanent boende. Tanken var bara att glatt småprata och önska henne en glad andra advent. Dock blev jag så otroligt rörd, och tyvärr hon också. Hon frågade, som hon brukar, när vi skulle komma ner och jag pratade om att vi nog inte åker ner på ett bra tag nu när det är vinterväglag och jul och nyårshelger. Sen frågade jag om hon saknade sina katter och då brast det lite för henne. Likaså när vi skulle sluta prata. Hon blir alltid lika glad när jag ringer, men det hörs ju att hon inte har så mycket krafter kvar och hon började gråta när jag sa hej då, och då brast det ju även för mig. Jag blev förvånad över att jag reagerade så starkt. Där stod jag och hulkade i personalrummet. Kanske över livets förgänglighet, över att så mycket försvinner med hennes generation, över att hon inte kunde få fortsätta bo kvar hemma i sitt hus, osv.

Nåväl, livet går vidare, och jag fick ta itu med lektioner och omdömen, så dagen gick.

Hemma möttes jag av detta;

 

Det har börjat hända saker i köket. Visserligen lite i fel ordning. Målaren kommer imorgon. Jag hoppas att han inte spiller på vårt nya fina golv.

Ansiktsbehandling med healing.

Sedan många år tillbaka går jag regelbundet på ansiktsbehandlingar. Det är fantastiskt skönt och det gör gott. Min hudvårdsterapeut är mycket kunnig och fortbildar sig hela tiden. Hon ser till hela människan, inte bara det ytliga, utan menar att hur vi lever, vad vi stoppar i oss, hur vi tar hand om oss både fysiskt och psykiskt är avgörande för vårt välmående och vårt utseende. Sedan ett par års tid tillbaka utövar hon även healing.
Efter 1 1/2 timmes behandling kommer den ljuvligt sköna ansiktsmassagen och det är den som hon avslutar med en stunds healing.

Healing betyder läkning. Vår kropp består av energier som går i bestämda flöden. Dessa kopplas samman genom sju olika chakran (energicentra) i vår kropp. Healingen hjälper till att lösa upp blockeringar av energierna.
Det är sjätte och sjunde chakrat som främst blir balanserat. Det sjätte pannchakrat, beläget vid "det tredje ögat" står för närvaro, tydlighet, medvetenhet, klarhet och intuition. Det sjunde kronchakrat, beläget strax ovanför hjässan, vid fontanellen har koppling till det ickefysiska, med universum och tomheten, När energi flödar fritt här har vi kontakt med helheten, vår egen odödlighet och det gudomliga.

Det är mycket behagligt med den här healingen. Jag känner hur det fullkomligt strömmar värme mellan hennes händer och mitt huvud, det är  kraftfullt.
Varje gång brukar hon "se bilder" medan hon utför healingen och när hon berättar om dessa bilder, har jag alltid kunnat koppla ihop dom med någon känsla eller händelse. Idag var det dock omöjligt, och jag kan inte riktigt släppa funderingarna kring vad bilden vill säja mig.
Hon såg som ett memorykort, alldeles rosafärgat med bilden av en träspann med handtag och ett långt rep fäst vid handtaget. Ungefär en sådan spann som man sänker ner i en gammaldags brunn för att ta upp vatten. Är det något jag ska håva in, eller vad kan det betyda?
Kanske får jag svaret i mina drömmar i natt!
För nu ska jag släcka och sova.

Positivt antagningsbesked

Vilken cirkus i politiken!! Har försökt följa med i nyhetsflödet idag, men jag blir bara trött. Så ska vi slänga ut en massa pengar på ett val igen. Frågan är väl om det kommer att göra någon skillnad.

Nej jag vill berätta om roliga saker istället.

Jag har sökt och kommit in på en distansutbildning i Broderi 2 på Västerbergs folkhögskola i Storvik, Gästrikland. Idag fick jag klartecken från min rektor att jag får ta ut hälften av dagarna på betald arbetstid och hälften får jag ta tjänstledigt utan lön, så nu ikväll postade jag ett brev där jag bekräftade att jag kommer att delta.
Under fyra tillfällen-två dagar varje gång- i vår, lika många i höst, kommer jag att förkovra mig i broderi på olika sätt.
Jag tyckte det var så värdefullt och utvecklande att gå på Ull-akademin, och nu ville jag ha något nytt att ta mig an och utveckla. Ska bli spännande och jag ser så fram emot det!

Långt fram i tiden, men kort om tid!

Ikväll fick jag telefonsamtal från min sons blivande svärmor som undrade om jag hade planerat något kring brunchen jag ska ha i samband med bröllopet den 31 januari. Oj, oj, borde jag det? Jag googlade lite på olika brunch-teman, i samband med att jag gjorde inbjudningskorten, men sen tänkte jag bara att  det är ju så långt fram i tiden.
Hörde på lunchen på jobbet i dag att flera av mina kollegor redan ordnat alla sina julklappar. Oj, oj, där ligger jag i lä. Men är det inte långt kvar till jul?
Sonen frågade i söndags vad vi planerat göra under nyårshelgen. Oj, oj ingen aning, det är ju långt fram i tiden!

Kanske är det vårt köksstök som gjort att jag inte märker att tiden går. För där verkar nämligen tiden stå still.
Imorgon hoppas jag att en målare dyker upp och spacklar och målar tak!

Men tid som går fort är när jag kommer hem från jobbet och till jag måste gå i säng. Alldeles för fort, klockan blir alldeles för mycket och jag sover för lite....

Kvartslivskris

Ikväll fick jag både säja god natt och hej då till äldsta dottern. I morgon återvänder hon till Göteborg, då jag är på jobbet. Sedan dröjer det tre veckor till vi ses igen, hon kommer hem till jul. Det har varit härligt att ha henne hemma och vi kommer att sakna henne!

Det har varit mycket prat om planer, önskningar, drömmar, val, beslut och beslutsångest de här dagarna.
Jag inser att det är oerhört svårt att ge kloka råd, mest kan man bara lyssna och ge en och annan synpunkt. Fast man vill så gärna göra så mycket mer! Jag slog på nätet i ämnet och hittade en intressant artikel på nätet från mars 2008 i Svenska Dagbladet, där Kvartslivskrisen beskrivs, dvs övergångsfasen mellan ungdom och vuxenliv. Gunnel Jacobsson, psykoanalytiker och forskare, har skrivit en doktorsavhandling om hur det är att stå på tröskeln till vuxenlivet på 2000-talet.

Kvartslivskrisen är ett fenomen med olika frågor men temat och förhållningssätten är densamma; det handlar om att du måste välja och vilka konsekvenser valen kommer att få för hela ditt liv. Många unga tror att det är nu - eller aldrig!
Kanske har det aldrig tidigare varit jobbigare än nu att gå från barndom till vuxenliv. Den nya individualismen ställer högre krav på oss, medieutbudet ökar och internet kopplar upp oss mot världen. Världen finns närmare inpå oss än någonsin, Det gör de unga både mognare och skörare.
Experterna påpekar att "ni är den första generationen som inte kommer att få det bättre än era föräldrar."
Tidigare fanns tydliga livsövergångar som markerade starten på vuxenlivet. Nu blir det en fråga för ditt eget inre och ett naturligt utvecklingssteg blir till en psykologisk utvecklingskris som går ut på att förändra den egna självbilden. På grund av bl a arbetslöshet, bostadsbrist och ökad konkurrens kastas den unga människan ut i ett slags ingenmansland och kvartslivsövergången kan dra ut på tiden i över ett decennium.
Vi föräldrar vill gärna tro att vi har makten att göra våra barn lyckliga. Det kan vi inte, livet går sina egna vägar.

Om det är en tröst i det hela vet jag väl inte direkt, men jag förstår att det faktiskt är så det är. Livet går sina egna vägar med oss och var och en måste ta tag i sitt eget liv. Men så länge jag lever så finns jag ändå där för mina barn och gör vad jag kan, när dom behöver mig. Ens barn är ju det mest värdefulla man har!

Första ljuset tänt

Advent, en sådan mysig tid från nu och fram emot jul, jag älskar den här tiden på året!

Vi hade adventsfika tillsammans, innan vi cyklade till slottet och tittade på de pampiga fyrverkerierna. Nu 25 året som Uppsala Nya Tidning anordnar adventsfyrverkerier i Botaniska trädgården. Det är verkligen otroligt vackert och välregisserat till musik.

Efteråt var vi ganska frusna och det blev mer varm glögg och sedan bastukväll.

När vi ätit en sen middag satt vi bara och gäspade vid middagsbordet. Döttrarna som kommit hem sent från möhippan och jag som hade vovve i sängen tills döttrarna kom hem, Jag sover inget vidare bra när jag har en hund som ligger tryckt mot min svank och gläfser och morrar i drömmen.
Vi bestämde att vi skulle avsluta kvällen med en, som jag sa, lättsam film. Äldsta dottern laddade ner en som hon sa att vi måste se.

 

Knappt två timmar senare, med svullna, rödgråtna ögon, snörvlande näsa och gråt i rösten frågar jag min dotter vad som var så lättsamt med den här. Det var en fin film, tung och sorglig men ändå faktiskt på något vis lite lättsam. Sevärd, o ja. Dottern hade sett den fyra gånger!

 

Nu ska jag försöka skaka av mig filmen och sova. Imorgon är det måndag och första december!