Det är något vemodigt över flytt. Inte för att det behöver vara något dåligt med det, något nytt kommer ju istället. Kanske t om något bättre!
Men det är ändå en period i livet som tar slut, och jag som har lätt till nostalgi, ser tillbaka och minns. Jag minns glädjen vid inflyttningen, jag minns middagar, fikastunder, roliga stunder och sorgliga. Jag minns gardinsömnad. Jag minns sökande efter rätta möbler och andra inredningsdetaljer. Jag minns allvarliga samtal, jag minns skämt och skratt.
Och så funderar jag på hur det ska bli i nästa bostad. Nu är jag förmodligen mer utelämnad eftersom sönerna flyttar ihop med sina flickvänner. Helt rätt naturligtvis. Jag ser fram emot att få se hur dom tillsammans sätter sin prägel på sina hem. Det kommer förhoppningsvis nya middagar och fikastunder. Skratt- och allvarsstunder. Glädje och sorg.
Life goes on!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar