Fast vi har ju för all del ingen katt! Däremot har vi möss. På vinden.
Och jag tycker inte om det!
Det är kanske tre-fyra år sedan jag gick upp på vinden för att hämta lådan med adventspyntet och upptäckte att ett tidskriftställ fyllt av Ingrids barnteckningar låg omkullvält på golvet och hennes teckningar var spridda som konfetti över golvet. Maken förstod direkt att vi fått påhälsning av möss. Han gick och köpte tre små musfällor som vi laddade med Japp (enligt säkra källor bättre än ost). Den vintern plockade vi (läs maken) 8-9 möss.
Så har det fortsatt. Så fort kylan kommer ute så kryper mössen in.
I torsdagskväll hämtade maken ned ett bord från vinden. I går kväll ställde han tillbaka det och upptäckte att alla tre musfällorna hade fångst!
I det här fallet är jag rätt fjollig! Jag avskyr möss och vägrar tömma fällorna. Faktum är att när jag en gång förra vintern kom upp på vinden och fick se en musrumpa med svans sticka ut från en av fällorna ställde jag mig och skrek rakt ut. Helt befängt, jag vet, men jag kunde liksom inte styra min reaktion.
Därför fick maken gå upp på vinden även i morse och hjälpa mig att ta ned lådan med adventspyntet. Det är ju faktiskt advent nästa helg och eftersom maken ska vara bortrest hela nästa vecka, så vill jag inte riskera att behöva gå upp på vinden och mötas av någon musrumpa!
Vi hade ingen Japp hemma den här gången, däremot Polly. Får se om det fungerar lika effektivt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar