Klockan slog just elva slag och jag kom in från en hundpromenad med Massimo!
Äldsta son och flickväns hund bor här fredag-söndag, medan dom förlustar sig i London!
Att gå promenad med den hunden skiljer sig markant från en promenad med yngsta dotterns hund.
Massimo är en Lagotto. Stark som en oxe. Han vill gå snabbt, närapå springa. Förutom när han finner någon ljuvlig doft som han måste sätta nosen i. Då tvärstannar han! Eller om han hittar något smaskigt, äckligt gammalt glasspapper eller annat snusk som smakar gott. Själv far jag som en vante hit och dit, efter honom.
Med dotterns lilla Mayli är det tvärsom. För det första går hon gärna inte ut överhuvudtaget när det är mörkt, kallt eller regnar. Hon är rädd för minsta lilla ljud, människor vi möter, löv som plötsligt prasslar eller en fågel som hoppar eller flyger förbi. Hon går inte gärna så fort, och hon är väldigt lätt, så man får akta sig för att gå på, för då kanske den stackars lilla vovven plötsligt släpar efter i kopplet!
Dom två vovvarna tillsammans i huset är också en upplevelse. Vid minsta ljud från en granne som kommer hem, börjar Massimo genast skälla och då hakar Mayli på - så en kakafoni av skall uppstår. Massimo är ständigt hungrig och har ett fantastiskt luktsinne. Det gäller att hålla alla skåpluckor i köket stängda, han når otroligt långt när han vill!! Dessutom äter han ALLT, utan urskiljning. Mayli är kräsen och liten i maten. Hon vill helst bli matad med små, små bitar. En i taget.
Nu blir det spännande att se hur natten kommer att bli! Mayli brukar ligga i sängen hos matte och sova. Massimo är van att ligga på golvet i vardagsrummet hemma hos sig. Hur det blir här, återstår att se.
Beslutet att vänta med helgstädningen till på söndagkväll, tror jag var rätt......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar