Ännu kan man plocka in rosor från trädgården, det är i slutet av oktober, men vår buskros fortsätter att leverera!
Och rosor kan vi behöva.
Yngsta dottern har brutit upp från ett 7-årigt förhållande och det ligger som en sorg över hela huset. Jag kan bara hålla om, stryka rygg, leverera pappersnäsdukar och lyssna. Allt arbete pågår i henne och i honom. Det är smärtsamt och tungt och det kommer att ta tid.
Hon är högkänslig och ser till hur alla andra mår och har dåligt samvete över en massa saker. Galet, säger mamman, stryker ännu mer rygg och sväljer sin egen gråtklump som sitter i halsen och vill ut.
Känner ju igen mig i henne, önskar att jag hade haft min nuvarande erfarenhet, när kärlekssorgen drabbade mig en gång i tiden.
Samtidigt som jag ser det som en god egenskap att hon har medkänsla. Men man kan inte låta medkänslan till andra gå ut över sig själv.
Det gagnar varken dig själv eller den andra parten.
Ibland fungerar det bara inte, hur gärna man än skulle vilja. För att överleva och fortsätta LEVA; så måste man bryta upp och vara stark i den känslan. Hitta sin självkänsla, sitt självförtroende och lita på det man hittar!
Och under tiden så njuter vi av rosorna och låter tiden gå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar