Detta citat stämmer ju faktiskt! Och egentligen är jag glad för det. Alltså både för att jag är en människa (och inte ett annat djur), och för att väl både maken och jag skött oss så pass som föräldrar, så att våra vuxna barn faktiskt VILL komma hem igen.
Sen är det inte meningen att dom ska det, men tillfälligt, när det krånglar med boende, så är det skönt att vi har möjlighet att klämma in extrafolk i vårt lilla radhus.
För igår flyttade yngsta dottern, pojkvännen och lilla vovven hem. Pojkvännen var dock bara här över natten, i detta nu, skjutsar maken honom till Arlanda, då han ska utomlands och arbeta en knapp månad. I början av november ska alla tre flytta till en hyreslägenhet.
Sedan, när vi inte orkar längre, kanske det blir ombytta roller?!
Jag har ju t ex mitt favoritboende i Insjön hos ena dottern, deras hus är verkligen som en dröm!
Men frågan är om det kommer att bli så populärt......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar