Aspelöv och lindelöv.....

... och skogen full av nötter! Så går texten till en visa, som jag undrar om man inte sjöng och dansade till på julgransplundringar när jag var barn. Konstig text, men slingan dök upp i mitt huvud under dagens skogspromenad. Visserligen såg jag varken lindelöv eller nötter, men asplöv i tusental täckte stigarna där jag gick. I allsköns vackra nyanser. Kan inte få nog av den fagra hösten. Det är en lisa för själen att vandra i skog och mark och bara insupa allt det vackra! Gick en riktig långpromenad i dag och bara njöt.

Skogen är full med djur också. Sonen körde på ett rådjur i morse strax efter klockan 6 när han var påväg till jobbet. Djuret sprang rakt in i bilen, han tvärnitade, krock-kudden utlöstes och djuret föll ner i diket och tvärdog. Sen blev det bärgningsbil. Tack och lov klarade sig sonen undan med en blånagel. När jag väntade vårt första barn, jobbade maken som tandläkare uppe i Skärplinge i norduppland. Det var tidigar morgnar och sena kvällar och många mil att köra varje dag. En höstkväll ringde han hem och berättade att han krockat med en stor älg. Vi hade en gammal Saab V4 utan krock-kuddar eller larmtjänst. Som tur är gick det också bra, men skärrad blir man efter en sådan händelse. Det är sårbart livet, eller som jag sa till maken vid middagsbordet; -Livet är en sorge-ö, bäst man lever ska man dö!

Åt detta ruskade han bara på sitt vackra huvud, och sen cyklade han iväg på möte med Friluftfrämjandets skridskosektion. Jag hoppas inte att han blir för sen, för jag har hyrt en film till ikväll; "Dag för dag". Lustigt nog handlar den också litegrann om liv och död. Dras jag till sådant nuförtiden eller vad.....?