När hjärnan löper amok

 Natten som gick, hade jag behövt den där lilla städerskan i min hjärna! 

Vaknade med ett ryck 01:15 och började mala på i orostankar över familjen som just flyttat ut. Dom har en galen bostadssituation, ett hus som är en ruin och behöver bli inflyttningsklart inom 4 månader men det mesta kring detta är olöst. Till det hör heltidsjobb, pendling och två skolbarn med sina aktiviteter och behov. 

Visst förstod jag att jag inte kunde lösa deras problem i mitt huvud på natten. Rent logiskt förstod jag det så bra, men det brydde sig inte hjärnan om. Den malde på med olika scenarier och jag fick hög puls och spänningshuvudvärk. 

När jag ändå höll på att oroa mig, så passade jag på att oroa mig för lilla vovven som är sjuk, för äldsta dottern som inte trivs så bra på jobbet och för äldste son med familj som har det stressigt i livspusslet med sina tre små barn, heltidsarbete och aktiviteter.

Var tionde minut försökte jag att lägga mig på rygg med ena handen på hjärtat och andra på magen och andas som jag lärt mig på yogan. Försökt förflytta mig till solstolen vid Medelhavet, där jag satt och njöt för en vecka sedan. Försökte höra vågorna mot stranden, känna den ljumma vinden mot mitt ansikte och se horisonten för mitt inre. Men efter 40 sekunder var jag tillbaka i malandet. Jag hörde klockan slå varje hel- och halvtimme ända till 05.30....

Så dumt!

Behöver jag säga att jag varit ganska trött idag? På gymmet svettades jag floder och tyckte det var extra tungt. Efter frukost satte jag ändå igång med att storstäda huset. Hittade små fot- och handavtryck på det mest underliga ställen tillsammans med paljetter, grus, gräs och dammråttor. Passade också på att putsa alla fönster och sätta upp höst-gardiner i hallen. Det skingrade mina tankar och gjorde mig fysiskt trött. Nu har jag också tänkt börja äta mineraler och magnesiumdroppar på kvällarna, så i natt hoppas jag att hjärnan tänker vila och drömma söta drömmar.

Bären varandras bördor, står det visst någonstans i bibeln (?), det låter ju såklart bra. Det tyder på att man hjälper varandra. Men att oroa sig hjälper ingen. Det stjälper bara mig själv!