Efter en stadig plättfrukost gav vi oss iväg och hyrde en släpkärra för att sedan påbörja flyttande av kartonger och möbler. Från ett förråd i Boländerna och från sonens renoveringsobjekt till hus. Hem hit till vår källare. Den har verkligen varit föremål för olika typer av boenden genom åren. Så bra att ha!
Det har burits, det har kånkats, det har gråtits. Det har staplats, det har möblerats, det har möblerats om, det har gråtits. Det har stuvats, det har organiserats, det har omorganiserats, det har gråtits.
Jag har hamnat under kläder, när en klädstång brakade samman av tyngden av kläder. Där blev det ändå ett befriande skratt. Liksom när dottern gick på -en sedan länge bokad- matine med sitt gudbarn som ska fylla sju om en månad och hon sa till honom; -Om dom frågar hur gammal du är, så måste du ljuga lite och säga att du är 7 år. Han tittade allvarligt på henne och sa -Man får inte ljuga! Som tur var, frågade ingen.
Ett steg i taget, ett steg i taget. Så ska det nog gå!
Och i morgon kommer äldsta dottern och hennes maken hit för en natt, det kommer bli ett skönt avbrott i sorgeaerbetet!
Återkommer på måndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar