Tonåringar.....

 Idag har jag undrat varför jag i allsindagar sa att jag skulle jobba ett år till! Hade ju egentligen tänkt sluta nu till våren, när jag fyllt 63. Men så kände jag att det gjorde allt så mycket lindrigare att få jobba bara 80 procent och ha en ledig dag i veckan, så jag tyckte att jag ändå skulle "gå ut" med min klass, när dom slutar årskurs nio om ett år.

Idag har jag dock varit mer än lovligt less på tonåringar!

Missförstå mig rätt. Det stora flertalet högstadieungdomar är det inget fel på alls, dom är både trevliga och  kreativa. Men sedan finns också den där "klicken" av ungdomar som man blir galen på. Dom som man undrar om dom överhuvudtaget fått någon som helt uppfostran i vanligt hyfs. Dom som himlar med ögonen och sluddrar fram ett "orkar´nte" till svar på det mesta. Har två sådana gossar på tisdagens förstalektion, och en sådan flicka på dagens sista lektion.

Dom två gossarna kom i morse (som vanligt) försent 10 minuter. Och vad gör dom då? Jo, dom släntrar in, slår upp sina datorer och tänker göra en läxa till trä- och metallslöjden. Den skulle nämligen lämnas in idag. Jag går fram till dom och säger;- Men hallå, det där är en hemläxa, den gör man inte på andra lektioner, utan hemma. Nu får ni ägna er åt textilslöjden.  Varpå den ena killen säger; -Du behöver väl inte bli så arg! Och jag kontrar med ; - Jag är inte arg, men jag är bestämd och då låter jag och ser ut så här.  Då utbrister samma kille; -Men då kanske du borde gå på..... pedikyr....!!  Där hade jag svårt att hålla mig för skratt, men jag höll min allvarliga min och sa; -Och du kanske borde veta vad orden betyder innan du uttalar dom! Sen var han redigt sur och gjorde ingenting resten av lektionen och när jag närmade mig honom så muttrade han åt mig att gå iväg. Att jag påminde om att det är mitt-terminsbedömning struntade han fullkomligt i.

Sen var det flickan på sista lektionen. Hon kommer också alltid försent och har väldigt svårt att göra det hon ska. Och ännu svårare att inse att hon inte kan bete sig hur hon vill. På dagens 80-min lektion tror jag hon arbetade effektivt i max 8-10 minuter. Sen sprang hon ut och in eller höll på med sin mobil, och när jag ifrågasatte hennes "inte-arbete" blev hon förbannad och smällde igen klassrumsdörren så att fönsterrutorna skallrade. 

Alltså vad har hänt med uppfostran och vanligt folkvett?!! 

Det som är bra är i alla fall att jag slutat bli arg tillbaka. Det kostar för mycket av min dyrbara energi. När jag lirkat och gjort det jag anser vara möjligt och nödvändigt, då ger jag upp och går och hjälper dom som vill ha hjälp istället. Jag orkar inte kasta bort min energi och slå pannan blodig på sådana som inte vill. Någonstans måste varje enskild elev ta ett eget ansvar, det är faktiskt inga 5-6-åringar jag har hand om, när man är tonåring så förstår man mer än så och måste lära sig ett konsekvenstänk.

Sen kan man väl kanske, som tonårsförälder, känna så här;