När jag gjorde mig i ordning för att cykla hem strax efter kl 17 i eftermiddags så var det fortfarande ljust utomhus! Solen var visserligen på nedåtgående, men himlen var vackert svagt rosafärgad och inget cykellyse behövdes. En ensam koltrast satt högst upp i en björk på vår gata, han sjöng så vackert att man blev alldeles lycklig i bröstet!
Skönt att känna den känslan, för jag var verkligen inte särskilt glad på jobbet idag. Tyckte rent ut sagt att det var skit-tråkigt. Jag var less på ungar, less på arbetsuppgifterna, less på Teams, less på restriktioner, less på mejlkorgen, less på veckans schema med alla måsten. Less, less. Tiden kröp fram under dagen. Men så kändes det lite bättre i eftermiddagsljuset. Det ingav hoppfullhet.
Såklart blev jag också jätteglad över dotterns snap som jag tog en screenshot av. Idag har hon klarat av Vasaloppet, det halva. Första delen i halvklassikern som hon bestämt sig för att göra i år. Bra jobbat min kära dotter. Hade ju så gärna velat vara där i målet med en liten krans!
Men nu blir det en dusch och sen ska jag vispa grädde och göra semlor till kvällsfikat.
Imorgon ska jag försöka uppbringa lite mer entusiasm på jobbet!
Jag är i alla fall fortsatt entusiastisk för ljuset som är tillbaka. Det är inte bara ljust när jag åker hem från jobbet, när jag vaknar på morgonen så är det inte heller så mörkt, solen är över horisonten 20 minuter efter att jag stigit upp.
Så HURRA för ljuset!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar