Ju fler rynkor vi har, desto mer liv har runnit genom våra hjärtan!

 På dagens arbetslagsmöte så hade vi en specialpedagog som gick igenom hur hon ser på hur vi ska skriva våra mitt-terminsbedömningar. För det är dags nu, precis innan påsklovet, att "betygsvarna" de elever som inte verkar nå upp till målen. Och vi ska ha en "samsyn" (eller rättare sagt, vi ska skriva på liknande språk) kring elevers måluppfyllelse. T ex får vi inte skriva att "eleven måste närvara på lektionerna" då ska vi istället skriva att; För att få ett godkänt betyg behöver vi göra en plan. Börja med att______________, och så ska vi punkta upp vad eleven behöver göra. Vi får inte heller skriva att vi "saknar underlag för bedömning" utan vi ska istället punkta upp vad exakt som saknas. Vi bör inte skriva att " Du behöver" utan formulera det som att "VI behöver" 

Och så pratades det om att det är så synd om de elever som får många "insats krävs", att det blir så tungt och jobbigt för dom. Och samtidigt måste vi vara tydliga.

Okej, tänker jag, vi ska vara tydliga men samtidigt inte rakt ut skriva vad problemet är. Varför är det fel att skriva att eleven måste vara närvarande på lektionerna?? Om det är det som är orsaken till att eleven inte når upp till målen. På vilket sätt kan det vara stötande eller fel? Och varför får vi inte skriva att DU måste, utan ska skriva att VI måste? 

På något sätt tycker jag vi gör våra ungdomar en björntjänst när vi inte låter dom förstå att dom alla har ett eget personligt ansvar för sina studier.  Ingen annan kan göra det åt dom. 

Efter mötet idag så pratade jag med en kollega som också arbetat länge på skolan och som tycker som jag, det här känns tillkrånglat och konstigt. Vi enades om att vi nog blir lite rebeller och skriver som vi anser vara rättvist och tydligt på vårt sätt. Så gamla och erfarna som vi är så står vi för det. Och passar det inte så kan vi tänka oss att sluta med ett avgångsvederlag......

Och apropå gammal och erfaren så måste jag citera Sofia Sievertsdotters "Ord för dagen" idag;

Ju fler rynkor vi har, desto mer liv har runnit genom våra hjärtan. Ju fler ärr, desto mer genomgripande erfarenheter, upplevelser och övervunnen smärta. Ju högre siffra i vår åldersbok. desto större chans att vi har samlat på oss visdom och ödmjukhet.

Att åldras är att återvända. Ju äldre vi blir, desto närmare kommer vi barndomen och vår inre kärna. Om vi har en tunn kropp, är sannolikheten större att den blir buren. När vi åldras spelar meriter mindre roll. Det viktiga är vad vi gör med det liv vi har, medan vi har det.

Hjälp mig idag att värdesätta min ålder, oavsett vilken. Gör mig ålderslös i sinnet, gammal i själen och nyfödd i nyfikenhet. Hjälp mig att bära livet varsamt, samtidigt som jag närmar mig det svåra, utmanande och modiga. Låt mig vara stolt över min siffra.

   ​