Första söndagen i Mars, då finns det bara en frukost som gäller! Scones med olika sorters marmelad och smör och nybryggt te. Och detta ska inmundigas framför starten av Vasaloppet.
I år är ju allt vanligt ovanligt. Men det blev Vasalopp, om än med mindre startf'ält, och det blev sconesfrukost, även om knappt hälften av familjen redan dragit iväg på arbetsläger.
För arbetsläger har det egentligen varit för alla familjemedlemmar denna helg! I radhuset (dit äldste son med familj ska flytta) har det rått febril aktivitet med spackling och målning och i vårt radhus på Noreens väg har det ägnats tid åt marktjänstgöring och barnpassning.
Äldsta dottern kom i alla fall hem i fredags, så vi har hunnit med att umgås. Båda mina döttrar har varit medbehjälpeliga när det kommer till barnen. Och båda är jättegulliga och duktiga med barn, men båda två säger samtidigt att dom är tveksamma till att själva skaffa egna barn. Och jag vet att jag tänkte likadant periodvis i ungdomen. Det är en stor förändring i ens liv, att bli med egna barn. Det blir ett annat slags liv. Men skulle jag velat vara utan det livet? Inte för allt guld i världen!!
Det var t om så att det gjorde lite ont i hjärtat när jag vinkade av äldsta dottern, för jag tyckte inte att vi hunnit med att umgås som jag velat.
Men visst är det ibland påfrestande och inte alltid ett liv med rosenrött skimmer.....
Som när barnen aldrig ville lämna lekplatsen igår, trots att vi varit där i 3 timmar. Jag frös och var kissnödig, men 2- och 5-åringen sprang åt olika håll när jag försökte få med dem hem. Eller när 2-åring bajsat ner sig helt och hållet och var som en hal ål när jag skulle duscha honom. Eller när jag torkade av barnstolen från ketchup, sylt och chokladsås, för femtielfte gången idag.
Men eftersom jag är härdad, efter fyra egna barn OCH periodvis dagbarn, så ser jag mest bara charmen!
OCH imorgon har jag ju en ledig måndag, där jag hinner få lite egentid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar