I hallen står tomma flyttkartonger, rengöringsmedel, bubbelplast och ett par väskor med packning. I morgon, efter utfört arbete på tandläkarpraktiken, ska maken och yngsta dottern köra ner till Borås. Det ska städas ur ett studentrum och möbler ska packas. På lördag eftermiddag ska sedan en säng köras upp till Insjön och där ska istället ett par kristallkronor och bord och stolar läggas på släpkärran och sedan tas till Uppsala.
Jag frågade dottern om det ändå inte känns lite sorgligt att Boråstiden är förbi. För även om hon har några månader kvar på sin master, så är allt digitalt, och eftersom hon nu ska flytta ihop med pojkvännen i Uppsala, så fortsätter hon arbeta härifrån. Men hon hävdar med bestämdhet att hon är SÅ FÄRDIG med staden Borås.
Själv hade jag mer än gärna följt med den här helgen. Sedan några veckor tillbaka pågår en utställning Sticka för fred, Borås 400 år. Skulle också ha varit en föreställning tillsammans med Circus Cirkör i samband med utställningen, men den är uppskjuten till nästa år, pga pandemin. Kanske kan jag ta en tur dit då. Jag har ju tyckt om att vara i den lilla staden Borås. Den känns liksom lagom stor, greppbar. Där finns vackra omgivningar med cykelavstånd till fina badsjöar, Där finns konst och kultur. En härlig stadspark med dansbana. Mysiga restauranger med bra mat. Gott om bra textil shopping. Det mesta helt enkelt.
Men den här helgen har jag farmor-jour, ifall bebisen tänker anlända. Jag hoppas fortfarande att den stannar kvar till utsatt datum, 24 mars, så att mamman hinner få några ensamma dagar för att bara vila. Den här veckan har hon behövt ha en snuvig 2-åring med massor av energi hemma, så det har inte blivit någon vila alls.
Och ska jag vara ärlig, så ser jag faktiskt fram emot en ensam-helg också, det var längesedan sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar