Oro

Om man inte kan nå fram till en människa med sin oro, hur man än försöker. Vad gör man då?!

Försöker slå oron ifrån sig och bara leva här och nu, ett andetag i taget.

Men när andetaget griper tag om de små, flimmerhåren i halsen, och det killar och kliar, så att man helst av allt ville ta en flaskborste och köra upp och ner..

Och när man hostat så att magmusklerna värker och huvudet dunkar.

Ja, ja. Nu dricker jag varmt te som skönt smeker min hals, och så hoppas jag på en bättre natt med lite sömn.

Imorgon förmiddag kommer min syster och hämtar upp mig för en liten tripp.

Återkommer söndag eller måndag, det beror på...

Man lär sig så länge man lever!

Det är bra med hund!

Yngsta dottern kom hem ikväll. Hon ska fira Valborg i Uppsala. Vi åt middag tillsammans, männen i familjen var på fotboll. Sirius möter Aik ikväll, på Friends Arena i  Solna.
När dottern hoppade i badet, tog jag en hundpromenad. Gick den lilla rundan ner i Ekebydalen runt fågeldammarna. Det är den "sjöutsikt" man kan få här i Flogsta. Dammarna gjorde i alla fall skäl för namnet ikväll. Det var ett nästan öronbedövande liv av olika slags fåglar. Dom verkar fyllda av vårkänslor, trots den kalla temperaturen. Jag blev stående, eftersom en kvinna med en ganska stor hund kom gåendes emot oss. Då blir lilla vovven liksom förstenad, och väntar in, tills den stora hunden passerar.
Plötsligt lyfte en enorm skock med starar, från vassen upp i skyn. Det måste varit flera hundra! Kvinnan med hunden, som nu precis passerar oss berättar att starar kan härma alla andra fåglar och grodor, t om mobiltelefoner.   Jag log lite skeptiskt emot henne. Men när jag kom hem, var jag tvungen att gå ut och googla på starens läte. Så här stod det;
Staren är känd för sin omväxlande sång som består av piptoner, smack-, visslings-, gnisslings- och skallerljud och olika ljudimitationer. Staren härmar allt från fågel- och andra djurläten till ljud från människan och staden, ljudet av traktorer, spårvagnar, hundskall, buller från gräsklippare eller ringsignaler från mobiltelefoner. Locklätet är ett kännspakt kyrrr.

Man lär sig så länge man lever!

Telefon-pratade länge med svägerskan  i kväll. Hon gjorde en otrolig prestation i lördags!

Nästan på dagen 5 år, efter en bröstcanceroperation, så springer hon halvmaran för Womens Health i Stockholm, Här vid målgången kommer barnbarnet medspringande sista 30 meterna.

Hon berättade att hon såg det som en revansch!  Starkt gjort!

Dags för en personlig nystart!

Varför då? Jo, för idag är månen ny i Oxens tecken!
Jag läste att vad som än sker kring dig denna dag, kommer följa med dig under de kommande sex månaderna. Då sker ett avslut, när det är fullmåne i samma tecken!

Funderade på vad som skett kring mig idag....  Rethostan har varit irriterande. Eleverna har varit bra och jag fick en hel del skrivbordsarbete gjort.  På hemväg från jobbet kom värsta hagelovädret vilket gjorde mig nedkyld och genomblöt.Tog ett varmbad.  Maken och jag åt middag. Jag tvättade en maskin kläder och jag fick en stund vid symaskinen. Såg toppmäklarna på tv och fixade kvällsfika till maken och mig. Pratat med yngsta dottern på telefon.
Sammanfattningsvis hoppas jag verkligen inte att rethosta, hageloväder och kyla kommer följa mig i sex månader!!!

Men dom här affirmationerna kan jag ta till mig!

Jag är öppen för allt som kommer.

Jag släpper taget om dåliga energier och gör plats för goda.

Jag bjuder in överflöd i mitt liv!

Långt kvar till Biggest Looser!

Pratade om ditt och datt med äldsta dottern på telefon nu ikväll,  bl a beklagade jag mig över att jag så tvärt kom av mig med träningen. Hade så stora planer efter min träningsvecka på Mallorca, men så skar jag ju av mig tumspetsen och har gått med bandage. Dessutom har jag i dagarna dragit på mig någon slags förkylning med rethosta. Hon tröstade mig med att jag snart är på banan igen, och tipsade mig om att jag  alltid kunde  kolla på "Biggest looser", för att ha något att jämföra dig med.

Slog mig ner framför Tv 4 Play med en kopp te, och kikade på första programmet. Det var många tragiska levnadsöden där, det är modigt att ställa upp i tv i ett så pass intimt program. Och som sagt, där fick jag ju något att jämföra mig med. Det kanske inte är någon fara med ett par veckors träningsuppehåll....

Och när man inte ägnar kvällen åt att träna hinner man göra detta; 

Utelåst

Avslutade arbetsdagen med ett möte med skolpsykolog, specialpedagog, föräldrar och elev. Vi höll till i stora byggnaden och klockan blev över 17.  Det hade börjat regna och jag sprang över skolgården för att gå in i fackhusbyggnaden, upp till mitt arbetsrum, där ytterkläder, mobil och hemnycklar fanns.
Det var låst!
Visst ja, strax före påsk så byttes låsen på alla ytterdörrar ut och jag har ännu inte fått en ny nyckel!
Tre lärare satt i arbetsrummet. Ingen av dom hade en ny nyckel! Vaktmästaren hade precis åkt hem.
Nu började ett jagande. Först fick jag slå på datorn och gå ut på Hitta.se för att leta hem- eller mobilnummer. Jag ringde vaktmästaren. Inget svar. Ringde andra vaktmästaren. Befann sig i Morgongåva. Ringde tre andra kollegor som har bostad i närheten. Ett abonnemang hade upphört, två svarade inte. Ringde en fjärde kollega för att få numret till en av rektorerna som bor i närheten. Han svarade, men befann sig på sin andra skola och skulle avsluta och åka hem och innan det komma förbi!
En timme senare, kom jag så äntligen in i byggnaden och fick hämta kläder, nycklar och telefon.

I morgon bitti är det jag som går och ut-kvitterar en ny nyckel!!

Ensam hemma ikväll, Maken är på Sirius hemmamatch, som är flyttad till Gävle, eftersom hemma-planen är för dålig att spela på! Snacka om pinsamt för Uppsala!!

Jag roade mig med att bl a sy denna;

Nu ska jag krypa i säng, och hoppas på bra sömn. I natt låg jag, av någon outgrundlig anledning, vaken mellan klockan 02.00 och 04.30. Det var inte särskilt trevligt!

Skönheten i det sköra livet

Vi råkade hamna mitt i firandet av körsbärsblommans dag, i Kungsträdgården igår.  Det är första gången jag lyckas tajma blomningen, och visst var det otroligt mäktigt, med alla dessa träd, överfulla av rosa blomklasar, som bildade ett tak över grusgångarna på varsin sida om den stora dammen. Det var många olika japanska föreningar som hade olika aktiviteter och vi stod en stund och tittade på olika kampsporter. Symboliken i blomningen är just "livets förgänglighet och skönheten i det sköra livet"!

Innan vi kom dit, hade vi ätit en underbar 3-rätters måltid på den lilla, fina italienska krogen Tutto Bello, vid Tegnerlunden. En Carpaccio, en Prochetta och en Tiramisu. Ljuvliga smaker!! Rekommenderas!

Efter det behövde vi en rejäl promenad! Så vi gick!
Efter att ha insupit de ljuvliga körsbärsblommande träden i Kungsträdgården vandrade vi över Strömbron genom smala gränder i Gamla Stan, över Slussen, där vi kikade lite på hur det kommer att bli med alla ombyggnationer, vidare längs Götgatan till Medborgarplatsen, över Fatbursparken mot Mariatorget och vidare uppe på Mariabergets höjder hittade vi det vackra lilla gångstråket Monteliusvägen.
Vilken fantastisk huvudstad vi har!!
Över södra järnvägsbron, runt Riddarholmen, över norra järnvägsbron, Tegelbacken och så slutmålet; Kulturhuset och Stockholms Stadsteater.
Föreställningen Hemsöborna gjorde oss inte besvikna. Ví fick massor av flashbacks från tv-serien-som gick 1966, men alltså satt starka spår i oss båda.
Huvudrollsinnehavarna Ann Petrén och Claes Malmberg var otroligt bra! Scenografin enkel men stark och musiken var "pricken över i"!
Fulla av intryck promenerade vi tillbaka till bilen och körde hem till Uppsala.
Där väntade en härlig överraskning. Yngsta dottern och pojkvännen hade städat hela huset så det var skinande rent! Vi avslutade kvällen med te och prat!

I morse gick jag upp och bakade scones och efter frukost ville dottern få en lektion i bindningslära! Inte trodde jag väl att jag skulle få användning för mina 35 år gamla skolpapper, men vilken tur att jag sparat! Hon ska läsa en kurs i väveriteknik, och det var ju lite trevligt att få dela med sig av det jag kan!
Fortsatte förmiddagen i trädgården, klippte bort och krattade!
Sen var vi bjudna på födelsedagsfirande! Svärdottern fyllde år och det blev bubbel och tårta!
Därifrån bilade dottern, pojkvännen och lilla vovven (som för övrigt hade födelsedag i går, sin fjärde)  ner till Borås.
Så nu är maken och jag ensamma i huset igen.
Och imorgon börjar aprils allra sista vecka! Med tanke på att det snöade ymnig idag på eftermiddagen, så kan man ju undra om det verkligen stämmer.....

Fredags-feeling!

Svårt att fatta att för bara en vecka sedan så var jag på ett yoga-pass uppe på takterassen i Can Pastilla. Solen värmde skönt och hela det blå, glittrande medelhavet låg nedanför!
Nu har jag just kommit hem från handelsträdgården, det haglade och himlen var nästan svart. Det var svinlånga bilköer, eftersom jag var ute och for, precis i värsta rusningstid.
Olika miljöer, minst sagt.
Planen för kvällen är att ta ett varmbad och sen krypa i myskläderna och äta en fin bit entrecote med lite klyftpotatis, chilibea och en fräsch sallad. Rödvin till, och kanske några goda ostar till dessert.

Imorgon har vi först gemensam städning på allmänna uteområden, och frampå tidiga eftermiddagen ska maken och jag ta oss till Stockholm. Det är dags för Aprils kulturhändelse. Jag gav ju maken i julklapp, att få en kulturaktivitet per månad! Imorgon blir det Stockholms Stadsteater och Hemsöborna.

Jag minns tydligt tv-serien med Allan Edwall och Sif Ruud, och nu ser jag jättemycket fram emot att få se Claes Malmberg och Ann Petrén i huvudrollerna!

Återkommer på söndag!

Sopp-torsdag

I går kväll slocknade jag strax efter klockan 21, när jag tittat klart på Toppmäklarna på tv. Jag älskar att se alla coola lägenheter och villor i det programmet. Kan inte sluta förundras över hur mycket pengar folk har, och som man är villig att lägga ner på sitt boende.

Men när det var slut, gick jag som sagt direkt i säng och sov. Fortfarande extremt trött!!

I morse gick jag upp och stavgick innan frukost. Sedan gjorde jag fortsättningen på "mysteriebroderi-utmaningen". Det har inte kommit till broderi ännu, nu är uppgiften att färga tygbitar till detta broderi. En skål med gurkmeja, en skål med te och en med kaffe. Ska sila ifrån, skölja upp och lägga i ättika senare ikväll.

Efter jobbet cyklade jag hem och gjorde musli, en morotskaka och en soppa. Ska iväg på möte för samfällighetens räkning ikväll. Jag är så kallat "längombud" det här året. Vi turas om att gå runt, och man har ansvar ett år per hushåll. Nu på lördag är det vårstädning i närområdet, så då blir det till att kavla upp ärmarna. Men kanske behöver jag inte ta i med det tyngsta arbetet, jag har ju fortfarande min lilla tumme i bandage!

Trött tisdag.....

Ikväll har jag skickat in min deklaration! Tänker att min kära gamla pappa ruskar på huvudet åt mig, från sin plats i himlen. Han var kamrer, skrev sirliga siffror och bokstäver i böckerna med bläckpenna. Kontrollerade allt noga. Han lärde mig deklarera, en gång i tiden. Vi satt bredvid varandra vid köksbordet, alla kvitton, inkomstuppgifter och andra viktiga papper som kommit in under året, låg i prydliga högar. Allt skulle kontrollräknas, helst två gånger, så att det stämde.
Jag gjorde som pappa lärt mig, i många år. Men sedan 4-5 år tillbaka, slänger jag bara ett öga på inkomstdeklarationen. Hur mycket kvarskatt behöver jag betala i år? Sen går jag in på nätet och skriver under med mina personliga koder. Tar för givet att det stämmer. Några avdrag får man ju inte längre göra. Bökigare att kolla upp inkomstuppgifterna också, eftersom man inte längre får några pappersutdrag. Allt går via nätet, nog måste det stämma?!

Med tanke på mitt långa, sköna och lyxiga påsklov känns det skämmigt att säga det men; det var riktigt tufft att börja jobba idag! Har varit så trött! Ute blåste nordanvinden kall,  och det fortplantade sig i salen, så jag fick gå med yllesockor och min alpacka-poncho på hela dagen.  Skrivbordet var översvämmat av arbeten som måste bedömas, men jag cyklade hem direkt efter sista lektionen och tog en långpromenad med vovven. Var ju ute stor del av förra veckan, och längtade verkligen ut idag. Även om det här är ca 20 grader kallare, så var det ljuvligt att sträcka ut och gå i rask takt, njuta av de stackars frusna blåsipporna och av fågelkvitter.

Och nu har jag plockat bort påskpyntet och rensat huset på allt godis som inte blivit uppätet. Bara tryckte munnen full! Mycket var inte ens gott, men jag fick bara värsta tokbegäret!
Tror det är lite tröst för tummen, som har varit lite besvärlig under dagen. Avbokade spinningpasset i morgon bitti också, tänker att det är dumt att anstränga sig med sånt som ger tyngd på handen. Den får värka klart innan sådan träning. Ställer klockan och tar en morgonpromenad istället.

Men först sova!!

Back to work

Jaha ja! Så är påsklovet över och imorgon är det till att packa ner matlådan i portföljen och cykla till jobbet igen. Första lektionen startar 08.05 med klass 9 c!

Äldsta dottern och hennes pojkvän är tillbaka i Göteborg. Yngsta dottern blir hemma en vecka till, men just i kväll är hon borta på middag, så huset är tyst. Maken har gått till sängs, glad till sinnet, eftersom Sirius vann sin andra bortamatch idag.

Jag har tvättat och suttit vid symaskinen. Allt är lite krångligare med ett finger mindre. Jag har ju min högra tumme i bandage och har insett hur mycket man faktiskt använder sin tumme till, i vanliga fall.
T ex fick jag avboka skivstångspasset nu i eftermiddags. Tummen bultar och värker och är fortfarande svullen, så jag måste ta det lite lugnt. Kan inte heller sticka, sy eller skriva för hand och diska är inte att tala om.

Däremot har jag hoppat på ett nytt "mysterium" i en grupp på facebook som heter Broderi-utmaning!
Började med uppgift 1 idag, att "måla" ovaler med mjölk på ett vitt bomullstyg. När det torkat, stryker man och vips så får "mjölkovalerna" rost-bruna nyanser.  Nästa uppgift kommer senare i veckan. Kanske får jag testa att sy och brodera med vänster hand!!

Tummens blod för oss utgjutet......

Man kan ju säga att jag verkligen fick praktisera inställningen i förra blogginlägget direkt när jag kom hem!! Hur det än blir, så blir det bra!

Flygresan gick bra, jag blev hämtad av dotter, hund och pojkvän på Arlanda. Lilla vovven blev så till sig när jag kom gåendes med min resväska, så att hon nästan fick ett astma-anfall, och jag fick ta upp och lugna henne i famnen. Maken tog det hela med ro och sov och snarkade, hörde inte att jag kom. Men vid halvtvå på natten kröp jag ner bredvid honom och somnade sött!

Härligt att vakna upp med de sina, båda döttrarna med pojkvänner i huset, och söner med familjer och syster var inbjudna till påskdagsmiddag.

Efter frukost åkte jag för att hämta beställt påskalamm, och handla lite annat som behövdes. Strök dukar, bar bord och stolar. Drack en kopp kaffe och skulle börja förbereda rotfruktsgratängen!
Har en mandolin som gör skär-arbetet lätt och smidigt! Tyvärr går det lite för lätt ibland! När jag började med tredje potatisen, så slant jag med tummen och hamnade  i kniven. Blodet sprutade,och en ganska stor flik av nagel och tumme hängde plötsligt löst!
Ååå, så irriterad jag blev på att jag varit så klantig!! Maken hämtade plåster och jag höll handen högt, men det blödde ymnigt, så vi slog numret till sjukvårdsupplysningen och dom rådde mig att åka in till närakuten!
Blev otroligt väl omhändertagen och en dryg timme senare, var jag hemma igen. Fyra stygn och tummen i bandage!
Döttrarna hade ringt in äldste sonen som fick hjälpa till med matlagningen, så middag blev det ändå som planerat!

Och disken slapp jag!!

Och kort gick det att spela ändå!

Nu är klockan över midnatt, och imorgon bitti ska vi alla gå en "grötlunk" före frukost, så nu är det sängläge som gäller!
Godnatt!

Hur det än blir, så blir det bra!!

Trösterika ord, och jag tänker att den inställningen vill jag ha, till livet!
"Tillitens väg" av Sofia Sivertsdotter, en bok som vår yogalärare Cecilia Gustafsson läst högt ur, så gott som varje dag. Många kloka tankar och reflektioner som jag tagit till mig. Ska köpa den när jag kommer hem, känner att det är en sådan där bok man vill ha på nattduksbordet och läsa i när man behöver få lite stöttning i livet.
Stöttning i livet har jag verkligen fått denna vecka! Sista kvällen ikväll, med avslutningsmingel och bildvisning, avtackning och gemensam middag, och just nu pågår disco i lobbyn. Jag tog mig en sväng ut och tittade upp på stjärnhimlen, men sen drog jag mig upp på rummet. Kalla mig tråkig, det står jag för. Älskar att dansa, men känner mig inte jättebekväm att skutta runt ensam på dansgolvet, vill helst hålla i någon, och dessutom har jag lite överansträngt mina knän. Kände det redan igår, men kunde inte låta bli zumba-passet i förmiddags, och det gjorde ju inte saken bättre.
Så istället för dans, har jag ägnat mig åt att packa. Det är visserligen en hel dag kvar, flyget går först i morgon kväll, men utcheckning är kl 12. Det är yogapass imorgon bitti och efter frukost ett core-pass, sen kan man ligga vid poolen på eftermiddagen och byta om och duscha i gemensamma omklädningsrum. Vi får checka in på flyget från hotellet, och bagaget skickas iväg redan klockan 13.

Jag är lovad hämtning på Arlanda kl 00.30. Ser fram emot att komma hem och träffa alla mina. Har bjudit in till påskdagsmiddag, så hela familjen ska samlas.

Tillbaka till handling, matlagning och disk, städning och bäddning, allt det där man varit befriad ifrån en veckas tid. Tillbaka till kyla och kanske t om snö, har sett bilder på sociala medier idag, där ett tjockt vitt snö-täcke tydligen täcker stora delar av Sverige.

Men; Hur det än blir, så blir det bra!!

Skärtorsdag

I Deja, släppte bussen av oss och därifrån följde vi vandringsleden genom fårhagar, oliv-, citron- och apelsinlundar. Luften var frisk och klar och doftade starkt av utslagen ginst som hängde i klasar över stigen. En och annan tupp gol, får och getter bräkte och deras skällor klingade entonigt. 

Jag älskar att vandra i sådana här landskap. Försöker hålla mig för mig själv, för jag vill bara insupa ljud och dofter, utan prat. Lite svårt när vi var så många som gick, men jag höll mig i den snabbaste gruppen och längst bak, så det gick ganska bra, då kunde jag gå en bit efter, och grupp två kom aldrig riktigt i fatt.

Halvvägs kom vi till ett stort stenhus som inrymde ett café, där den svalaste apelsinjuice och den frasigaste, sötsyrliga citronmarängpaj serverades. Två franska systrar hade ärvt detta hus av sin mormor, flyttat hit och startat detta café, längs med vandringsleden. Dom pressade apelsiner och bakade pajer så det doftade långt ut på gårdsplanen. Man hade en milsvid utsikt över dalen.

En påsk-åsna!

Slutmålet för vandringen var Puerto Soller, som jag kände igen väl, efter förra årets familjevecka.

Här tog jag ett svalkande bad, bytte kläder och åt lunch innan bussen tog oss tillbaka till Can Pastilla.

Kvällen avslutades med en underbar massage i min träningströtta kropp. Orkade inte byta om och gå på restaurang så jag beställde en pizza som jag åt, iklädd myskläder,  på hotellrummet med en halv flaska rödvin samtidigt som jag "lekte med" pensel och färg i mitt akvarellblock.

Någon konstnär blir jag aldrig, men det är väldigt trevligt att låtsas! 

Följ din dröm

Så hette kvällens föreläsning, där Malin Berghagen talade om vikten av att lyssna inåt och verkligen våga leva sin dröm. Att hon för 15 år sen levde som hemmafru i Järvsö men började drömma om att flytta utomlands. Hur det ena ledde till det andra, hon övervann alla sina rädslor, hon hängav sig åt riktningen och plötsligt öppnades möjligheter, som om att allt var menat. Att tro på universums godhet, att tacka för allt-alltid och att älska sig själv.

Precis dom tankarna har genomsyrat en bok jag läst denna vecka "Flickan från Paradiset" av Agneta Sjödin. Att älska sig själv och inse sin egen kraft, att vara tacksam och att lyssna inåt.

Just det har ju meditationen och yogan gått ut på denna vecka. Att stilla sig, fokusera och lyssna inåt.

Jag har hört många inspirerande ord under passen. Ett som jag fastnat lite extra för är "ett halvt leende". Att böja mungiporna bara en aning uppåt, likt Buddhas nöjda uttryck, det liksom inger en att känna sig nöjd och tacksam.

Funderade på hur jag själv skulle vilja "leva min dröm" men 

jag tänker att jag redan lever i den. Mitt liv är egentligen perfekt. Jag lever i ett fantastiskt land. Jag har en fin man och fyra vuxna barn som är självständiga och perfekta med fina respektive som jag tycker mycket om. Tre underbara barnbarn och två hundar. Jag har möjlighet att få göra det jag tycker om i en frisk kropp. 

Vad mer behöver jag? 

Malin pratade mycket om att våga utmana sig och att kliva utanför sin "comfort zon".

Litegrann gjorde jag nog det imorse, när vi på yogan skulle stå på händer. Jag gjorde det, och kände mig stolt att jag klarade det. Jag lyckades även stå i kråkan på eftermiddagens chakrayoga.

Det är väl sådana utmaningar som jag kan vilja testa då och då.

Och så har jag ju min drömlista, som jag fyller på med jämna mellanrum, och betar av med jämna mellanrum.

Den här resan kan jag t ex pricka av nu!

På utflykt

Det är ca 100 personer med på denna resa. Mestadels kvinnor, kanske 10-15 män. Många kvinnor reser, liksom jag, ensamma. Männen reser alltid tillsammans med sin partner. Har talat med många kvinnor och många har, liksom jag, kommit sig för med att resa ensam, först efter att barnen blivit stora och man tycker att man har rätt att ägna mer tid åt sig själv. Många har, liksom jag, fått samma kommentarer hemma, från vänner eller familj; men ska du resa ensam, vad tråkigt, hur vågar du, osv. Och alla konstaterar, liksom jag, att det ger så mycket, man växer i självförtroendet, man får så många nya spännande kontakter, och man får göra precis som man själv vill utan att känna sig egoistisk och självisk!

På eftermiddagen idag var det utflykt. Jag hade valt en tur till Abuocassa, en gård som tillverkar olivolja. Det var ett fantastiskt vackert ställe ute på landsbygden där luften var frisk och utsikten milsvid!

Man höll på att rusta en riktigt gammal gård med varsam hand, men själva olivoljeframställningen låg i framkant, och att se de stora moderna maskinerna inuti den gamla stenbyggnaden var en märklig kontrast. Fick lära mig massor som jag inte visste om skörd och tillverkning och så fick vi smaka av och handla med oss hem.

På hemvägen fick de som ville hoppa av i Palma. Vi var fyra stycken som strosade runt i gamla stan och tittade på de vackra husen och alla små spännande butiker. Avslutade med att äta middag på en liten mysig restaurang.

När mörkret fallit och klockan närmade sig 22 skulle vi ta bussen tillbaka till hotellet, men hamnade mitt i en påskprocession. Det var dystra trummor och lite skrämmande processionsdeltagare som bar strutar som förde tankarna till Ku Klux Klan. De höll i tända stearinljus och mellan dem sprang småbarn, i samma klädnad på kroppen men utan mask och strut, och samlade upp stearinen på små pinnar.

Olika grupper bar olika färg på klädedräkten och hade olika emblem. Allt gick mycket långsamt och allvarligt och hela tiden dök nya grupper upp, processionen verkade aldrig ta slut. 

Detta pågår tydligen från palmsöndagen och hela veckan. Långt ifrån våra kycklingar och färgglada påskägg!

Det här innebar också att vår buss inte gick som den skulle, så vi fick dela på en taxi för att komma tillbaka till hotellet.

Nyss upptäckte jag i kvällsduschen, att jag bränt mig ordentligt. Har varit så omsorgsfull med solkrämen när jag tränat eller legat i solstolen, men bara för att jag skulle på utflykt, så lät jag bli att smörja. 

Tänk att solen tog så bra även på olivgården......

Överväldigad av intryck!

Det är många intryck att smälta dessa dagar i Can Pastilla, strax utanför Palma på Mallorca.
Många nya möten med spännande människor och nya träningsformer att prova.

På förmiddagen idag provade jag Free Power. Vi höll till på hotellets takterass där hela Palma och det blå Medelhavet låg nedanför oss. Magiskt vackert! Det var dock inte bara därför jag tyckte om det här passet. Det slog an en sträng inom mig som blev till en positiv upplevelse. Lugn, kraft och fokus i ett och samma pass! Dessutom tycker jag väldigt mycket om den här ledaren Cecilia Gustafsson. Hon leder även Yin-yoga och meditation, och nu ikväll har hon haft en föreläsning om Balans och ekologisk framgång. Hon känns erfaren, klok och ärlig och dessutom har hon en oerhört behaglig röst att lyssna till!



Jag har idag även gjort en mätning av min kropps-sammansättning för att fastställa BMI, kroppsfett och egentlig biologisk ålder. Hur tillförlitligt nu det kan vara!?
Man fick uppge sin längd och sin ålder och sen stiga upp på något som liknade en vanlig våg, därifrån fick man dra upp som en handkontroll som man höll stilla på sträckta händer tills den pep. Då läste en dietist av alla siffror och meddelade följande; Min vikt (som nu stigit ytterligare med ett halvt kilo) mitt BMI som låg under gränsvärdet och mitt kroppsfett som också låg under gränsvärdet. Likaså gjorde min biologiska ålder som visade sig vara 44 år. Eftersom jag snart fyller 59 år, så skiljde det ju en del. Hade ju varit lite värre om dom kommit fram till att jag varit 14 år äldre, dvs 73 år.....

Att vikten ökat ett halvt kilo bara på dessa dagar beror såklart på mat och dryck. Det serveras frukost, lunch och middag. Rejäla buffëer varje gång med både förrätts- varmrätts- och efterrättsbord. Cava till frukost (vilket jag verkligen älskar, bubbel till frukost=semester), ett glas vin eller öl till lunch och en halv flaska vin till middag.
Tänker att hälsohemmet Masesgårdens kost var underbar, men att potatisvatten inte är lika gott som cava........
Jag vill gärna tro att båda dryckerna gör gott, fast på olika sätt!!
Dock är jag verkligen inte van att äta så här mycket. Att låta bli att äta, eller äta väldigt lite, är inte ett alternativ, eftersom jag älskar mat och bara måste få smaka på allt och njuta till fullo utan dåligt samvete. Det där halvkilot (+ de 3 1/2 kg som jag gått upp tidigare) tar jag itu med senare!!

Och efter dagens fem pass och alla andra intryck behöver jag nu återhämtning, så god natt!

Utmana dig!/Var den stjärna du är!/Kärlekifiera världen!

Dagens schema;

07.30 snabb stavgång på stranden

08.00 en kvarts meditation, 45 minuters yoga

09.00 frukost

efter tandborstning en stunds vila i solsängen vid poolen

11.30 Afro House på stranden

därefter bad i havet, dusch och hårtvätt

13.00 lunch

14.00 workshop i meditation

solstolen med en bra bok

17.00 stavgång med intervallträning

18,00 yoga 

dusch

19.30 middag

20.45 föreläsning om att fokusera på helheten i träning

Och då har jag ändå hoppat tre pass och en föreläsning!

Det är duktiga ledare som utstrålar massor av positiv energi. Jag känner verkligen hur jag bara "fylls på"! Av träningen, av ledarnas peppning, av deltagarnas glädje, av sol, vind och vatten, av att bara få vara. Skulle önska att alla människor finge uppleva en sådan här vecka!

Rubriken då?!

Utmana dig! Från kvällens avslutande föreläsning om att det är viktigt med allsidig träning, om att vi måste våga kliva ur vår komfortzon och utmana oss med annorlunda och nya träningsformer.

Var den stjärna du är! Från förmiddagens Afro House-pass, där vi for runt som galningar på stranden till dunkande, hög musik. Kändes förmodligen såååå mycket roligare och häftigare än vad det såg ut.....

Kärlekifiera världen! Malin Berghagens ord på kvällens yogapass när vi avslutade det hela med en enda stor gruppkram!

Med fötterna i Medelhavet

Privilegierad är väl bara förnamnet!
Här står jag med fötterna i vattenbrynet och blickar ut över ett glittrande, blått Medelhav. På denna vackra plats, ska jag få vistas hela veckan!
Har bokat en träningsresa till Mallorca, med Springtime travel, som jag tidigare rest med till Portugal och Turkiet. Bor på ett fint hotell 8 km utanför Palma. Vi har fått ett veckoschema och information idag, och träningen satte igång före middagen. Jag har redan varit på två pass. Först ett Soma Move, en slags "snabb yoga" i ett flöde. Svetten lackade! Direkt efter var jag på ett Yin-yoga-pass, uppe på takterassen med hela havet nedanför. Mycket vackert och passande för den typen av träning, men jag blev lite frusen, eftersom jag svettats inomhus strax innan. Här på takterassen blåste det en del. Men efter en varm dusch var jag i form igen och tog mig till matsalen, där mexikansk buffé serverades. Hade trevligt middagssällskap, så kvällen gick snabbt.
Nu känner jag mig lagom mör och redo att krypa i säng. Gick upp 04.20 i morse, så dagen har varit lång. Och imorgon bitti startar stavgången 07.30!!
Ser verkligen fram emot den här veckan!!

Deja vu.....

Detta blir ännu en dag som jag kommer att minnas. Ett dåligt minne!!
Satt på Forex och väntade på min tur. Skulle växla till euro! Var ganska många före mig, så jag skrollade lite på mobilen där nyhetsflödet basunerade ut att en lastbil kört i hög fart på Drottninggatan i Stockholm och mejat ner folk innan den kraschade i Åhlens-huset. Döda och skadade, hela Stockholms innerstad evakuerat och avspärrat. Fyra dödade 15 skadade!
Galet! Händer det??
Hon som växlade mig euro pratade om det, optikern som stunden efteråt lagade mina solglasögon pratade om det, skomakaren, där jag hämtade min sko, pratade om det.
Döttrarna hörde av sig och kollade så att vi inte varit i Stockholm under dagen.
Och nu har teven stått på med uppdatering om nyhetsflödet sedan i eftermiddags!

Fick en deja vu, när någon (polis eller politiker) sa; "när vi vaknar i morgon bitti är Sverige inte sig likt" .....
Hallå!
Precis dom orden hörde jag 1986. Den morgonen minns jag också exakt. Vaknade på morgonen och hörde i nyhetsflödet att vår statsminister Olof Palme, blivit skjuten på öppen gata.
Då lovade också polisen att "göra allt vad som står i vår makt" för att hitta gärningsmannen.
Hur gick det?

Jag står inför ett påsklov! Min resväska är packad. Jag ska ta flyget till Mallorca i morgon bitti.
Just nu har dagens hemska händelse lagt sordin på förväntningarna inför denna resa!

Morgonkyss

Han hoppade upp på mig och kysste mig passionerat klockan 06.00 i morse!!

Keep on dreaming!  Det var inte maken, utan en man med betydande hårväxt över hela kroppen och en andedräkt som inte var den fräschaste!

Har passat äldste son och sonhustrus Lagotto ett dygn. Villkorslös kärlek när den är som bäst! Han är lite bångstyrig och småkorkad. Tror inte han fattar att han faktiskt är en hund. Men charmig som få!

Startade upp dagen med en skön långpromenad som bjöd på lärkans drill och blåsippsbackar! Gjorde "en fuling" och klippte björk- och blåbärsris, men jag tog det långt in i skogen, och bara på sly som växte bredvid moderbjörken.

Cyklade även hem på lunchen för en promenad, sen satt jag ute på altanen och åt lunch och då passade hunduslingen på att kissa på den nyuppkomna gräslöken.....

Jag hämnades, genom att ta fram dammsugaren efter jobbet. Om den tycker han inte! Han låg under vardagsrumsbordet och tittade snett på mig!

Men nu är han hämtad och det är bara maken och jag igen.

Undrar om man blir väckt av en kyss imorgon bitti?

Då var då, och nu är nu!

Idag gratulerade jag en gammal klasskamrat som fyller år, via facebook, med en bild från lågstadiet.
Vi gick i tillsammans från årskurs 1-9,  sågs väl en del under gymnasietiden, men sen inget alls förrän vi 1992 stötte ihop på bb.
Hasande i tofflor, lätt bredbenta, i landstingets framknäppta rockar, med mjölkfläckar på brösten. Vi kom från varsitt håll i korridoren, dragandes på varsin plastsäng på hjul. I sängarna låg våra små barn. Min tredje, hennes första. Vi hade fött barn på samma dag, 24 november. Varsin flicka, Lovisa och Karin.
Sen föll det sig så att vi blev "nästan grannar", vi bor i samma område, en gräsplan skiljer oss åt. 1995 var det dags för barnafödande igen. Hon fick en flicka i slutet av mars, jag en 1;a april. Karin och Ingrid. Och dom flickorna kom att bli bästisar från 4 års ålder, när dom gick på samma dagis, fortsatte i samma klass hela grundskoletiden och vidare på gymnasiet. Nu bor en i Norrköping och en i Borås, men kontakten är fortsatt tät.

Vi ser väldigt allvarliga ut på bilden. Fröken Göthe stod bredvid, också allvarlig, men jag minns att jag tyckte väldigt mycket om min första fröken. Hon var lite sträng, men samtidigt snäll, och hon lärde oss läsa, räkna och skriva. Oj hur vi fick sitta och plita välskrivning i särskilda skrivböcker. Många rader med varje bokstav för sig. Jag minns hur fröken spelade tramporgel och vi skulle stå upp och sjunga morgonpsalmen "Morgon mellan fjällen". Jag minns doften av rengöringsmedel i skolkorridorerna, jag minns fossilerna i stentrapporna, jag minns järnstaketet med spetsar, nästan som pilspjut, runt skolgården. Jag klättrade över, fastnade, och hade sönder mina blommiga byxor. Numera är alla spetsar bortsågade. Jag minns skolträdgården där det på höstarna doftade av mogna frukter. Det är numera en parkeringsplats. Jag minns hur vi lekte Svarte Petter, Tagare, hoppade hopprep, spelade kula, hoppade tvist. Jag minns hur vi lekte kurragömma i nyponsnåren vid fotbollsplanen och i en av buskagen hittade en hög med porrtidningar. Jag minns fragment, men kommer inte ihåg hur jag egentligen var, vad jag tänkte och tyckte.

Kanske är det inte så konstigt, eftersom det är över 50 år sedan bilden togs.
Då var då och nu är nu!
Och nu ska jag gå och sova! Godnatt!!

Skomakare och syjunta!

När jag var liten så fanns det gott om skomakare. Ofta nere i någon liten källarlokal. Jag minns i alla fall tre-fyra olika ställen dit jag följde med mamma. Farbröder med skinnförkläden och svarta fingrar. Jag minns doften i lokalen, läder och skofett, och så skor i långa rader.
Träffade dock aldrig någon som var så grinig och elak som han i Bullerbyn. Tack och lov!

I förra veckan lämnade jag in mina höst- och vårkängor för klackning. Hade slitit ner gummisulan ända in på klacken, men kängorna är sköna och inte särskilt slitna, så jag bestämde mig för att kosta på en omklackning.

Sökte på "skomakare Uppsala", eftersom ingen av de gamla farbröderna jag minns finns kvar. Numera är det ofta både sko-, nyckel- och kemtvätt-service. Dit jag tog mig, såldes dessutom både resväskor, handskar och lite av varje. De som arbetade var invandrarsvenskar i 35-årsåldern, utan svarta fingrar. Ingen doft i lokalen, som låg i gatuplan.
Tiderna förändras.
Mina kängor blev i alla fall som nya, hämtade dom idag, strax innan jag skulle på syjunta.

En syjunta med extra festlig krydda. Hon vi var hos, har fyllt jämnt, och bjöd på skumpa, så av själva handarbetandet blev det inte så mycket. Men trevligt hade vi!

Nu återstår bara en knapp timme av den här dagen.

Lyckliga människor!

Så är vi inne i en ny månad sedan några dagar tillbaka! April är ju en månad som kan bjuda på väldigt omväxlande väder, ömsom sol, snö eller regn. Idag har det varit sol och vind, och när jag hängde tvätt ute ikväll, strax innan solnedgången,  kvittrade fåglarna för fullt, och det doftade mylla. 

Jag blev sådär lycklig, inombords, av vårkänslor.

Tog upp det på mentorstiden med klassen imorse, frågade hur många som tänkte när dom vaknade; Yippie, en ny skolvecka! 

Ingen räckte upp handen. Då sa jag; när jag vaknade tänkte jag först; å fy, jag orkar inte stiga upp, och ta mig till jobbet igen. Men sen bytte jag perspektiv på mina tankar. Tänk vilken måndag alla dom i Colombia har, som drabbats av jordbävningen nu i helgen, eller dom som kände någon av skolbarnen som var med på bussen som välte igår.

Det blev först alldeles tyst i klassen, och sen började dom inse vad jag sagt och flera sa; ja, vi lever ju i alla fall. Och om en vecka är det påsklov!

En annan lycklig person ikväll, var maken! Sirius, Uppsalas fotbollslag, hade Allsvensk premiär mot Djurgården ikväll. Dom vann med 2-0! Maken hade velat vara på plats och se matchen, men supporterbussarna som gick från Uppsala var fulla, och han ville inte ta bilen själv, så han fick nöja sig med match via datorn. När vinsten var ett faktum, sken maken som solen!!

Själv har jag ägnat kvällen åt att färdigställa små påsköverraskningar. Påsar märkta med namn och tryckta små påskharar, istället för påskägg, gömmer små leksaker till barnbarnen.

Och så har jag börjat ett stick-projekt, där pärlor ska träs på alpacka-garn, innan det är dags att börja sticka.

Men stickar gör jag någon annan dag, för nu ska jag krypa i säng! Godnatt!

"Snörapport"

Att glida fram i skidspåret, inne i skogen, där tall och gran majestätiskt sträcker sig mot himlen och grenarna är tyngda av snö, det är alldeles tyst, förutom det svischande ljudet från skidorna i spåret.
Jag kan känna en nästan euforisk lycka av ett sådant ögonblick.

Och flera sådana ögonblick har jag fått under vår härliga långhelg i Orsa Grönklitt!

På två dagar avverkade jag ca 4 mil i skidspåren. Maken åkte med mig en dag, och med döttrarna och deras pojkvänner i slalombackarna en dag. Sen har vi bastat, ätit och druckit gott, umgåtts och spelat sällskapsspel på kvällarna.

Gott om snö i spår och backar, men värmen och solen tar hårt åt, så på eftermiddagarna var det lite tung-åkt och blött.

                                                             Här är vår fina stuga!

Och så firade vi födelsedagar!

                                                   Dom här två sötnosarna fyller år 1 april!

Och nu är det söndagkväll och maken och jag är tillbaka i stan. Det är inte utan att det känns lite tomt, efter intensivt och härligt umgänge i flera dagar. Yngsta dottern och hennes pojkvän sitter i bilen påväg mot Borås, äldsta dottern och hennes pojkvän sitter i bilen påväg mot Göteborg.

Allt är upp-packat, skidorna och pjäxorna är i förrådet och tvättmaskinen går för fullt. En omgång lakan hänger redan på sträcket i trädgården. Premiär för att hänga tvätt ute,
Jag är ombytt för att dra iväg på ett gympapass. Måste mjuka upp lite träningsvärk i ljumskarna.
På diskbänken ligger räkor på upptining, Ikväll blir det en räkmacka som avslutning på den här mini-semestern!