Det är inte mitt i livet. Nej, för jag lär inte bli 114 år. Jag är alltså på dö-sidan...
Har jag tid med det? Det är ju så mycket jag vill göra.....
Vilka funderingar så här på söndagkvällen!
Tror det blir så för att jag undrar var helgen tog vägen. Jag har haft en bra helg och hunnit göra det jag ville, men den försvann så fort bara.
När jag vaknade i morse och sträckte på mig i sängen, njöt jag av att ha en hel ledig dag framför mig.
Efter hundpromenad och gympa så grottade jag ner mig vid symaskinen hela dagen. Jag blev klar med det jag föresatt mig och jag blev nöjd. Och nu är det kväll och dags att sova.
Jag hann bara blinka så hade dagen försvunnit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar