1832 komponerade en 16-årig pojke, vid namn Franz Sacher, en tårta som kom att bli mycket berömd och som lever kvar i våra dagar. Maken och jag har ätit varsin bit Sachertårta på Hotell Sacher i Wien, för några år sedan. Den var mäktig med god!
Nu ikväll har jag försökt mig på att baka två stycken Sachertårtor. Kan bara konstatera att konditor lär jag aldrig bli! Vackra blev dom inte. Lite sneda och vinda. Chokladglasyren blev inte sådär slät och fin utan kladdig och ojämn. Dekorationen ser ut som till ett barnkalas.
Men den är gjord med kärlek, omsorg, smör och finchoklad, och jag tror att den är god. I varje fall var både smet och chokladglasyr mycket "slickvänliga".
Nu har jag fejat och donat så klockan slår midnatt. Bäst att krypa i säng och sova, så att sångrösten håller i morgon bitti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar