Klockan är 22 och i kväll tror jag Flogstavrålet är värre än någonsin. Är det ångest över tentorna eller är det ungdomlig jubel och livsglädje, lite som Ronja Rövardotters vårskrik?? Vem vet, förmodligen knappt studenterna heller!
Skrek av glädje gjorde nästan jag i morse. Jag bilade till Arlanda för att hämta upp son med familj, som varit i Göteborg. Parkerade och klev ur bilen vid terminal fyra. Det var mycket bilar, bussar och människor i farten men plötsligt hörde jag ett; HEJ! Jag vände mig mot ljudet och fick se lilla barnbarnet släppa sin pappa, sträcka ut armarna och sikta in sig mot att springa mot mig, rakt över gatan. Den känslan!! Vi sprang mot varann och jag lyfte upp honom och fick en riktig bamsekram. Den känslan!!
Sen har dagen gått i ett, med jobb, hundvaktande, kurs i bedömning på en skola utanför stan, makens hemkomst (där blev det också en bamsekram), middagsbestyr, kvällspromenad med hundar och så telefonsamtal till väninnan i Norge.
Nu tänker jag avsluta dagen med lite broderi! Jag måste göra några stygn varje kväll om jag ska hinna färdigställa mina hemuppgifter från broderikursen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar