Nu är dom där dom ska vara!

Hugo och Kjell kom tillbaka hem idag!

Hugo är den lilla granbocken på bilden. Han har varit på kommunens växthus den här veckan och fått nya kläder! Jag vann honom på ett lotteri för två år sedan. Ifjol stod han naken i förrådet i juletid, men det här året tyckte jag att han skulle få nya kläder. Se så fin han blev!

Kjell är maken. Jag hämtade honom på stationen nu ikväll dit han kom från Arlanda, Italien, efter en veckas kurs i inplantat. Han klagade över att  ha gått upp 4 kg i vikt pga den goda italienska maten och vinerna. Jag tyckte nog att skjortan stramade lite över magen, annars var han sig lik!

Dottern och jag har spenderat tid tillsammans idag. Först var vi på öppet hus på svenska hudvårdskliniken. Det var 30 % rabatt på hudvård, gratis massage och så bjöds det bubbel. Trevligt värre! Därefter gick vi en sväng på stan och så åt vi lunch på en persisk restaurang.

Imorgon ska vi tända det första ljuset!!

Jag har nigit för nymånens skära

Tidigt i morse när jag gick ut för att hämta tidningen så hängde den där, rakt över taket hos grannen mittemot.
Verkligen en tunn skära, men den strålade så starkt att jag nästan blev bländad. Sååå vackert!!

Då fanns plötsligt dikten där i mitt huvud och jag mindes Lena Nymans tolkning, så spröd och fin.

http://www.youtube.com/watch?v=d6mACvsbek8

På det gör vi helg!

Anti-aging!

När jag kom hem ikväll luktade det så illa ut i hallen och in i köket! Rena avloppet.
Jag gick ut med komposten som var full, tänkte att den varit inne för länge. Sedan tände jag en massa doftljus i kök och hall.
Lagade kycklingwok med ris  till middag, men kände när jag stod och diskade, att det fortfarande luktade illa.
Då tog jag fram skurmedel, borstar och trasor och gick lös på ugnen, torkade alla köksluckor utvändigt och invändigt, slängde ut allt ur städskrubben, där jag också har återvinningspåsar, potatis och rotfrukter, och skurade rent.  Kylskåpet storstädade jag i går, eftersom jag redan då känt en äcklig lukt, och trott att det kommit därifrån.
Men när vi lite senare i kväll skulle dricka te vid köksbordet, kändes stanken än värre. Nu kunde jag sniffa mig fram till vitrinskåpet ovanför kökssoffan. När jag öppnade dörrarna luktade det absolut vidrigt. Dotterns och min första tanke var att det låg en död mus på någon av hyllorna.
Försiktigt började jag lyfta ut pryl efter pryl.
När jag skulle ställa ut mjölkkannan, skvimpade vätska ut på köksgolvet.
Jag gick fram till diskbänken och tömde innehållet i slasken. Först genomskinlig vätska, sen vita klumpar och en frän, sur lukt av gammal mjölk spreds över hela köket.

Jag tror vi använde den kannan på fars dag, alltså för tre veckor sedan.
Mjölk i rumsvärme blir inte trevligt alls.
Hur kunde detta hända??!! Börjar jag bli glömsk och virrig redan......

Kan ju alltid hoppas att ansiktsmasken "Anti-aging" jag fick efter min hudvårdsbehandling i eftermiddags även föryngrar mitt minne i så fall!!

ps. Det goda med det dåliga är i alla fall att nu är det skinande rent i köket!

Mitt i veckan

Idag när jag skulle betala mitt sjukgymnastbesök, visade det sig att jag kommit upp i summan som berättigar till frikort. Så mycket har jag alltså behövt nyttja sjukvården den här hösten. Det är väl bra att det finns, men jag hoppas verkligen inte att jag behöver använda det.

Sjukgymnasten vill i alla fall inte träffa mig förrän efter nyår, nu har jag fått ett skräddarsytt program för ryggen, att utföra morgon och kväll, och så ska vi utvärdera i början av nästa år.

Så nu är det disciplin som gäller!

När jag var färdig hos vårdcentralen och cyklade hem kl 15.30 såg himlen ut så här;

En stor flock kajor hade-sekunden innan jag tog fotot-precis lyft och flög med sina svarta siluetter mot det vackert röda. Ett fantastiskt ögonblick.

Jag unnade mig faktiskt att inte åka tillbaka till jobbet. Det var en betygskonferens för årskurs nio som jag missade, men eftersom jag inte är mentor för den årskursen och inga av mina årskurs nio-elever riskerar att få underkänt, tyckte jag inte att jag behövde vara med. Istället satt jag mig hemma och förberedde en klassrådstid till imorgon.

Maken ringde från Italien. Han befinner sig nere på "klacken", det var kallt, blåsigt och hade t om kommit snö en natt som låg kvar på morgonen.

Åkte, som vanligt på onsdagskvällar till Friskis och Svettis för att delta i ett core-pass. Väl hemma, efter dusch, drack  jag te och stickade framför "Bonde söker fru" och sen storstädade jag kylskåpet. Nu har jag skrivit veckomatsedel och ska sticka en stund till innan det är dags att krypa till sängs.

Tisdagsrapport

I morse väcktes jag av ett sms kl 06.10. Det var äldsta dottern som skickade en poolbild från Bali. Strålande sol, brunbränd kropp, turkosblått poolvatten, svajande palmer och så tummen upp!

Utanför vårt sovrumsfönster var det becksvart, jag tassade upp och kikade på termometern. Minus 7 grader kallt! I badrumsspegeln mötte mig ett blekt, hålögt ansikte med mörka ringar under ögonen.
Jag gjorde inte direkt någon "tumme upp".....

Jobbardagen var ändå ok. Man måste väl ändå säja det när eleverna på sista lektionen försökte övertyga mig om att vi skulle ha en "sova-över-på-skolan-natt". Dom tyckte att textilslöjden och hemkunskapen skulle gå ihop så att dom skulle få slöjda, laga mat och baka ett helt dygn!

Kvällen var också helt ok. Jag var bjuden på dammiddag hos min syster, och det blev en trivsam stund med rykande het Borstj och kallt, krispigt vitt vin.

När jag cyklade hem hade temperaturen svängt. Det regnade!
Fryser det på i natt så lär det bli riktigt halt imorgon bitti.

Eftertanke

I livets ekorrhjul behöver vi ibland stanna upp och reflektera.
Det kunde jag göra idag med hjälp av Olof Röhlanders veckobrev.
Läs det du också!!
http://lyckatevent.se/images/pdfFiles/Olof_25_nov_2013.pdf

Midnatt råder...

Oj, oj! Plötsligt slog Stjärnsundsuret tolv slag, och alldeles nyss halvett. Vart tog tiden vägen och var kom min energi ifrån?
Den här helgen har jag vistats utomhus, promenerandes sammanlagt ca 6-7 timmar. Temperaturen runt nollan och solen strålande från en klarblå himmel på dagtid. På kvällstid kröp kvicksilvret ner på minusgrader och himlen var vackert stjärnklar.
Kan det vara all den friska luften som gett mig energin?

Det är såklart de här två vovvarnas förtjänst att jag varit så mycket utomhus.
Det som också ger mig energi är att få skapa! Så idag fick jag reflexvästen sydd och så har jag stickat sockar för glatta livet. Här är skörden;

Men nu MÅSTE jag krypa till sängs, det är faktiskt måndag och en ny arbetsvecka kör igång om bara 7 timmar!

När katten är borta....

Fast vi har ju för all del ingen katt! Däremot har vi möss. På vinden.
Och jag tycker inte om det!
Det är kanske tre-fyra år sedan jag gick upp på vinden för att hämta lådan med adventspyntet och upptäckte att ett tidskriftställ fyllt av Ingrids barnteckningar låg omkullvält på golvet och hennes teckningar var spridda som konfetti över golvet. Maken förstod direkt att vi fått påhälsning av möss. Han gick och köpte tre små musfällor som vi laddade med Japp (enligt säkra källor bättre än ost). Den vintern plockade vi (läs maken) 8-9 möss.
Så har det fortsatt. Så fort kylan kommer ute så kryper mössen in.
I torsdagskväll hämtade maken ned ett bord från vinden. I går kväll ställde han tillbaka det och upptäckte att alla tre musfällorna hade fångst!
I det här fallet är jag rätt fjollig! Jag avskyr möss och vägrar tömma fällorna. Faktum är att när jag en gång förra vintern kom upp på vinden och fick se en musrumpa med svans sticka ut från en av fällorna ställde jag mig och skrek rakt ut. Helt befängt, jag vet, men jag kunde liksom inte styra min reaktion.
Därför fick maken gå upp på vinden även i morse och hjälpa mig att ta ned lådan med adventspyntet. Det är ju faktiskt advent nästa helg och eftersom maken ska vara bortrest hela nästa vecka, så vill jag inte riskera att behöva gå upp på vinden och mötas av någon musrumpa!
Vi hade ingen Japp hemma den här gången, däremot Polly. Får se om det fungerar lika effektivt!!

Som natt och dag!

Klockan slog just elva slag och jag kom in från en hundpromenad med Massimo!
Äldsta son och flickväns hund bor här fredag-söndag, medan dom förlustar sig i London!

Att gå promenad med den hunden skiljer sig markant från en promenad med yngsta dotterns hund.
Massimo är en Lagotto. Stark som en oxe. Han vill gå snabbt, närapå springa. Förutom när han finner någon ljuvlig doft som han måste sätta nosen i. Då tvärstannar han! Eller om han hittar något smaskigt, äckligt gammalt glasspapper eller annat snusk som smakar gott. Själv far jag som en vante hit och dit, efter honom.
Med dotterns lilla Mayli är det tvärsom. För det första går hon gärna inte ut överhuvudtaget när det är mörkt, kallt eller regnar. Hon är rädd för minsta lilla ljud, människor vi möter, löv som plötsligt prasslar eller en fågel som hoppar eller flyger förbi. Hon går inte gärna så fort, och hon är väldigt lätt, så man får akta sig för att gå på, för då kanske den stackars lilla vovven plötsligt släpar efter i kopplet!

Dom två vovvarna tillsammans i huset är också en upplevelse. Vid minsta ljud från en granne som kommer hem, börjar Massimo genast skälla och då hakar Mayli på - så en kakafoni av skall uppstår. Massimo är ständigt hungrig och har ett fantastiskt luktsinne. Det gäller att hålla alla skåpluckor i köket stängda, han når otroligt långt när han vill!! Dessutom äter han ALLT, utan urskiljning. Mayli är kräsen och liten i maten. Hon vill helst bli matad med små, små bitar. En i taget.

Nu blir det spännande att se hur natten kommer att bli! Mayli brukar ligga i sängen hos matte och sova. Massimo är van att ligga på golvet i vardagsrummet hemma hos sig. Hur det blir här, återstår att se.

Beslutet att vänta med helgstädningen till på söndagkväll, tror jag var rätt......

Musik ska byggas utav glädje? Inte enbart!!

                                                 
                                                  Visst är det en fin liknelse!?!!

När vi flyttade hit till vårt radhus, för 18 år sedan, ville jag så gärna ha ett piano. Bägge pojkarna spelade, på en liten keyboard som vi köpt begagnad. Dom slutade efter några år, men då började dotter Karin ta lektioner. Själv hade jag tagit pianolektioner i nästan 10 år, började då jag var 5 år och slutade när jag var 14-15 år.
Vi tittade runt på olika firmor, men alla pianon var så stora, och enda stället där vårt piano skulle få plats, var i hallen. Men så föll det sig så att min bror, både musiker och musiklärare, skulle sälja sitt elpiano, för att köpa ett nytt, bättre. Hans gamla piano var litet och nätt och blev vårt för 500 kronor! Det passade perfekt in i vår smala hall. Lycka!!
Många melodier har spelats över tangenterna sedan det pianot kom in i vårt hus. Främst dotter Karin, men även jag sitter och klinkar emellanåt och när det kommer gäster på besök som kan spela, så blir det alltid en litet trudelutt. Det är något visst med musik.

Och visst är det så i livet att både de svarta och vita tangenterna behövs för att det ska bli musik!

Snart landar änglarna!

Den här lilla ängeln sydde jag upp på jobbet och hängde på anslagstavlan med budskapet ovan!
Eleverna brukar vilja göra julklappar de sista veckorna, och jag ville påminna dom om att det är hög tid att börja planera för det nu. Inte många veckor kvar av höstterminen. Det har börjat övas till Lucia och snart ska hemkunskapen baka saffransbröd och pepparkakor.
Ser själv fram emot december och julpysslandet i år. Imorgon ska jag åka och lämna in min lilla bock, för klädning av granris, på kommunens plantskola och till helgen ska jag åka och köpa utebelysning. Jag tänker julfrossa i år!!
Kajsa Kavat bad denna lilla bön:          
                                                            Det går en ängel kring vårt hus
                                                            hon bär på två förgyllda ljus
                                                            hon har en bok uti sin famn
                                                            nu somnar vi i Jesu namn

Och jag ska också gå och sova nu! Godnatt alla änglar och ni andra!

Tiden räcker inte till...

Jag önskar att dygnet hade fler timmar! Det finns alltid så mycket att göra, men tiden räcker inte till.
Jag försöker prioritera, men det går inte ihop sig ändå!
Som idag;
Kom hem från jobb och bailine kl 17.30. Först pratade jag med dottern och kelade med vovven en kvart, sen började jag laga mat. Eftersom jag lagade potatis i ugn passade jag på att baka cookies. Dottern och jag åt tillsammans, maken har nybörjarkurs i långfärdsskridskoåkning för Friluftsfrämjandet ikväll, så han kommer hem sent. Efter maten skulle dottern iväg på städjobbet. Själv sprang jag runt och tömde papperskorgar och drog ut soptunnan till gatan, jag diskade upp, tog hand om stryktvätten, satte på en tvättmaskin och gick ut på nätet och betalade räkningar och besvarade några mail. Plötsligt hade klockan blivit kvart i nio. Jag som planerat att sy en reflexväst till vovven, förbereda ett "julsömnadsprojekt" och sen ta igen ett tv-program på SVT-play. Snart måste jag hänga tvätt, sen ska jag duscha och eftersom det blev sent igårkväll, hade jag tänkt lägga mig och sova tidigt.
Tiden räcker inte till.....

Bouillabaisse-fantast!!

Jag ÄLSKAR fiskgryta, fisksoppa eller Bouillabaisse. Om vi är på restaurang och det finns på menyn så är valet självklart!
Efter jobbet i eftermiddags hade jag stämt möte med min syster på centralen. Vi skulle ta 17.11-tåget till Stockholm och gå ut och äta med våra kära kusiner på restaurang "Napolyon" på GrevTuregatan.
En "aftersläktträffsträff"!
Redan igår kväll gick jag ut och kollade menyn på nätet. Dom hade bouillabaisse. Systern suckade och tyckte att jag kanske kunde ha lite mer fantasi-vi går ju ut en del och äter tillsammans. Men nej, jag hade redan bestämt mig, jag vill gärna jämföra, det är faktiskt stor skillnad på innehåll och smak.

Smakupplevelse den här gången; av 10 fick den en 8.
Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans och tiden gick snabbt
Ett lätt duggregn föll när vi skildes åt vid Östermalms tunnelbanestation och min syster och jag promenerade mot stationen för att ta sista tåget hem till Uppsala igen.
Timmen är sen och imorgon bitti kommer det att bli tungt att stiga upp, men det var det värt!

Embrace me

Namnet på yngsta dotterns och hennes väninnas företag. Det ingår i projektet UF-företag, dvs ung företagsamhet. Alla gymnasie-elever som går sista året, ska genomföra detta projekt, att starta upp ett företag. Nu på fredag ska dom stå i Gränby centrum och marknadsföra sig.
Idag har jag tryckt t-shirts till detta evenemang.

Jag bad om hjälp mot slutet.

Resultatet blev inte så tokigt! Vad dom säljer? Personligt gjorda pärlarmband med berlocker, paketerade i små organzapåsar, med utvalda, unika, citat som följer med .

Söndagen har varit behaglig! Maken och jag gick en härlig förmiddagspromenad i solskenet längs med Fyrisån och runt Sten Sturemonumentet när äldste sonen ringde. Han stod hemma hos oss och skulle tömma garaget på de sista möblerna som stod kvar i vårt garage, efter flytten. Vi fick snabbt ta oss hem och låsa upp. Trevligt nog så stannade han, flickvännen och hundem kvar på fika.

På eftermiddagen höll jag på med tryckmallarna och satte bröd på jäsning medan jag fixade trycket.

Näst äldste son med flickvän bjöd in sig på söndagsmiddag. Dom passade också på att ta hem lite fler prylar som stod i vår källare, så sakta men säkert blir det lite mindre saker här hemma.

Han hade dock med sig jeans som behövs lagas. Han gick själv till symaskinen och fixade några jeans som skulle sys in i benen, men trasig rumpa ville han ha hjälp med.

Tja, man ska väl ha någon nytta av att ha en syslöjdsfröken som mamma!!

Så tog även den här helgen slut. Vi har tittat på "Bron" och nu är det sovdags!

I ett hus vid skogens slut.....

När våra grannar flyttade slutade fåglarna komma till trädgården. Inte så konstigt kanske, med tanke på att det stora fågelhuset som stod längst ned på tomten fick följa med flyttlasset. 

Från början av oktober till någon gång in i april, fylldes huset med fågelfrön av olika slag. Mycket solrosfrön, för det växte alltid upp massor av vildsådda solrosor i trädgårdarna runtomkring när sommaren började närma sig sitt slut.

Jag har hela hösten funderat på vad de stackars fåglarna nu ska ta sig till! Flyger dom runt och letar efter huset, för visst måste dom minnas att det stått ett där? Det säjs ju att fåglar återkommer till samma ställe, år efter år!  

I torsdags gjorde jag slag i saken och inhandlade ett nytt fågelhus. Idag tog jag spettet och slog ner det i marken, mellan våra vinbärsbuskar i trädgården.

Nu återstår att se om det blir godkänt!

Innan jag slog ner fågelhuset, hade jag värmt upp på gymmet! Idag hade jag nämligen bokat gyminstruktion. Har bestämt mig för att ta itu med att träna de kroppsdelar som inte består av ryggvärk! Hitta några muskler, som är på utdöende, på andra ställen i kroppen och försöka träna upp dom! 

En hel timme gick jag runt med en kille, ungefär i samma ålder som mina söner, och fick tips och råd om vilka maskiner som tränade ben, axlar, triceps, biceps, lattissimus och mage. Därefter gick jag runt och gjorde hela programmet, som jag fr om nu ska göra två gånger i veckan. Jäklar vad det brände i kroppsdelarna när jag körde 15 x 2 på samtliga maskiner. Jag tittade mig i speglarna och försökte se;

den här bilden!!

Blossom är verkligen en förebild. Kolla in hennes vältränade kropp. Hela hon utstrålar sundhet och hälsa. Faktum är att hon är bara fyra år yngre än mig, så det är inte en utopi!!

Vänta bara, det kommer en bild av mitt nya jag snart!!

Får se om jag säger samma sak i morgonbitti, när träningsvärken ger sig till känna.....

Ensam hemma

Huset är städat, själv är jag nybadad. Det är alldeles tyst, bara vovven och jag hemma. Maken är på tandläkarstämman sedan igår morse. Dottern är ute och roar sig.
Innan hon gick sa hon att hon inte tycker om att jag är ensam hemma en fredagkväll. Men jag har ju Mayli, sa jag och jag försäkrade att det var helt ok. Jag är bara glad att hon faktiskt går ut och roar sig ibland. I hennes ålder var jag mycket oftare ute än vad hon är.
Faktum är att jag tycker det kan vara skönt att få rå mig själv. Jag kan hasa omkring i mjukisoverall och sätta mig i källaren och sy utan att någon tycker att jag är osocial och tråkig. Fast ikväll har jag suttit med ryggen mot min sköna massagekudde och stickat, och det tänker jag fortsätta med framför en långfilm strax. Ska bara brygga mig en kanna te först.
Egentligen ÄR jag osocial ikväll. Tanken var att några jobbarkompisar skulle gå på musikpuben Hijazz och lyssna på "Börje Tull" ikväll. Det är ett band där bl a två kollegor är med och spelar och sjunger.  Hade säkert varit trevligt att sitta tillsammans med en öl.
Men mörkret, regnet och tröttheten efter arbetsveckan gör att jag valde en hemmakväll istället.
Tack och lov att det är helg!!

Kransbindarkväll

Ikväll har jag varit och bundit kransar till advent. Medlemskväll på Blomsterlandet här i stan och man kunde välja och vraka bland buxbom, tuja, olika sorters grankvistar och mossa. Färdiga halmstommar och massor av pynt och band fanns att köpa. Väldigt bekvämt att få allt framdukat och bara att sätta igång. Inte behövde man städa efter sig heller.
Jag kom hem med tre fina kransar. En till mig själv och så varsin till "svärdöttrarna".
I år ska jag satsa på "projekt JUL" med besked!!

Living the dream

Den rubriken hade min dotter på sin reseblogg, just idag! Hon har det ljuvligt på resande fot i Thailand. En hel månad har hon och kompisen varit ute redan. Vackra bilder på sandstränder, turkosblått vatten och en och annan palm.
Just idag hade jag gärna varit på den stranden. Suttit och plaskat med tårna i vattnet.
Istället tillbringade jag eftermiddagen på ett personalmöte med två timmars information om det nya datasystemet på skolan och därefter en timmes information om kommande händelser i skolans värld.
Inte direkt "living my dream".....
Lite extra besviken var jag eftersom jag skulle varit på ett möte om en programserie som ska spelas in med slöjd/sömnad som tema. Har möjlighet att delta i en referensgrupp inför denna programserie, men eftersom jag fick klartecken för sent ifrån min rektor, om att få åka, så blev dagens möte redan fulltecknat.
Efter jobbet deltog jag i ett corepass och därifrån åkte jag direkt till syjuntan.
Förutom att handarbeta och fika hinner vi plöja igenom så vitt skilda samtalsämnen som t ex
tiggare, nobelpristagare i litteratur, brottslingar, tv-serier, krukväxter, oro över vuxna barn och olika allergier.
Och nu ska jag "sleep and dream",
Kanske om hur jag sitter och plaskar med tårna i turkosblått vatten.....

I den här stunden skapar du din egen värld!

Sagt idag av Kay Pollak.
Jag vann två biljetter till hans föreläsning idag, så jag tog med min syster. Vi satt och lyssnade och fick små uppgifter att prata om, i tre timmar på eftermiddagen.
Jag tycker om att lyssna på och läsa om den här typen av personlig utveckling. Att tvingas tänka till kring sitt eget liv, fördjupa kunskapen om varför jag tänker som jag gör och hur jag kan utvecklas till det bästa.
Kay Pollak har jag läst tidigare, och sett hans filmer, men aldrig hört.
Mycket av det han sa, kände jag igen från boken. Mycket är självklarheter, men tål att höras igen och igen.
Framförallt gäller det att ha dessa klokheter med sig i vardagen och livet och ständigt träna på dom!

Här kommer ett axplock av bra citat från föreläsningen;

 - Varje val jag gör visar hur jag värderar mig själv!

 - I varje möte med en annan människa finns det en möjlighet att lära sig något om sig själv.

 - I varje tanke som dyker upp i mötet finns det ett meddelande till mig om mig själv.

 - Det finns ingen annan människa som kan såra mig utan mitt eget medgivande.

 - Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser.

 - Jag måste vänja mig vid att bejaka min egen storhet

Och avslutningsvis läste han en fantastisk dikt, skriven av en persisk poet på 1200-talet

You were born with potential
You were born with goodness and trust
You were born with ideals and dreams
You were born with wings
You are not meant for crawling, so don´t
You have wings
Learn to use them and fly

Boosta med D-vitamin

När vi vände almanacksblad till november så öppnade jag min burk med d-vitamin som jag inhandlat. En kapsel varje morgon i samband med frukost. Brukar ta det som tillskott under den mörka årstiden.
Kostdoktorn.se skriver om alla fördelar;
-det stärker skelettet
-det ger längre liv
-det ger ett viktigt cancerskydd
-man blir piggare och gladare, det minskar risken för vår- och höstdepressioner
-det ger bättre kolesterolfördelning
-det ger bättre immunförsvar
-det lindrar fibromyalgiliknande symtom

Kan man vara ute en halvtimme till en timme om dagen medan det är ljust så får man i sig en del, men eftersom det är kyligt ute så är man ju ganska påklädd.
Jag fortsätter med mitt kosttillskott och tänker på hur bra det gör mig!!

Fars dag

Om 12 dagar är det 6 år sedan pappa Arne dog! Jag saknar honom! Letar bilder på honom och vill minnas! 

Jag ångrar bittert en sak, och det var att jag inte besökte honom då han somnat in.

Sista gången jag såg honom satt han i bara skjortan, halvt nedsjunken i en rullstol, halvvägs ut i korridoren på Akademiska sjukhuset. Hans annars så prydligt vattenkammade hår stod rätt ut, han var orakad och blicken ängsligt förvirrad. Han förstod nog inte vem jag var. Jag fick kalla på personal som kom för att lägga honom i sjukhussängen. Han blev arg och gjorde motstånd. Han var oerhört stark och personalen fick kämpa. Det gjorde så ont i mig, jag grät. Sen satt jag vid hans sida och höll hans hand till han somnade.

Tre, fyra dagar senare satt jag hos frisören och när jag var färdig skulle jag upp till pappa igen. Precis då ringde telefonen och jag fick reda på att han var död. Jag hann aldrig träffa honom igen. Det sista jag minns av honom var den där bilden, förvirrad, halvnaken i rullstolen. Inte helt olikt bilden av Gustav Fröding i vit skjorta, sittandes i en säng på mentalsjukhuset.

När pappa sedan var iordninggjord avböjde jag att komma till honom. Jag ville minnas honom som levande.

Tyvärr, sitter den där förvirrade pappan kvar på min näthinna. Jag borde besökt honom för att se att han fått frid!

Därför bläddrar jag i gamla album och letar fina bilder på min pappa. Den här bilden är tagen 1961. Pappa är 40 år och jag, min syster (förmodligen även någon av mina bröder, som tagit bilden) är på söndagsutflykt medan mamma jobbade extra på televerket. Han hade det inte lätt min kära pappa, med polion som drabbat honom på 50-talet. Men han är fin, och jag är glad att han var min pappa.

Maken och jag tog med dotterns hund på promenad till kyrkogården nu ikväll, där vi tände ljus för våra pappor. Sen gick vi hem och badade bastu och avslutade helgen med god mat, rödvin och ostar.

Vad hände?

Vilken show!! Skratt som balanserade på gränsen till gråt. Hon bjöd verkligen på sig själv! Om livet, avskalat, naket, sant.

Kvällen började redan klockan fem när svåger och svägerska kom hit på middag! Maken och jag hade varit ute i skogen och plockat höstkantareller, till en förrättssoppa. Sedan blev det saffranspasta med marinerad fläskfile, irish coffea och  hastigt uppbrott.
Dotterns pojkvän körde ner oss till Uppsala konsert och kongress. Föreställningen varade i två och en halv timme.
Vi avslutade kvällen med varsitt glas på krogen innan bussen till Björklinge gick. Maken och jag promenerade hem i regnet.
Bara för att upptäcka att vår underbara dotter dukat av, diskat och fixat.
Så nu är det bara att krypa till sängs - med ett leende på läpparna!!

Kom trösta mig en smula....

http://www.youtube.com/watch?v=R6_EcaDOG18

Skam den som ger sig!

Idag har jag "haft flyt"!
Började morgonen med Bailine och eftersom jag gjort 10 ggr nu så skulle jag mätas. Döm om min förvåning när jag minskat 6 cm i midjan. Visst har jag känt på kläderna att det inte sitter åt lika mycket, men jag förstod ändå inte hur det kunde vara en sådan skillnad på så kort tid. Jag har inte gjort någon förändring i kosthåll. Spännande att följa fortsättningen, för nu har jag bokat in 10 ggr till!
Efter jobbet cyklade jag ner på stan och hämtade två biljetter till Kay Pollaks föreläsning nästa tisdag. Jag har nämligen vunnit biljetter genom en tävling på nätet.
Med en sådan positiv anda kände jag att jag var redo till att ta itu med klänningen som jag blivit så missnöjd med och sprättat upp. Och vips, medan dottern var och städade, hade jag förvandlat delarna till en liten blus. Till och med att jag blev nöjd!! Den passar bra till mina snyggbyxor och kavaj, så nu är kommande lördagkväll räddad!

Så vad gör det att mörkret är becksvart och regnet smattrar mot rutan?!
Nu blir det avsmakning av teet jag köpte idag. Ett grönt, rött te med smak av ingefära och citron - och dottern har bakat "smores" till!

Smores är egentligen sådana där kakor  som man har med sig vid lägerelden. Man grillar mashmallows  och lägger emellan två kakor. Men dessa kakor är hembakade och mashmallowssmeten likaså, dessutom är dom snyggt doppade i choklad. Hon kan hon min dotter!

Sugen på förändring

Varje kväll går jag ut och kollar lediga jobb. Jag känner att jag vill ha en förändring. 

Det sa jag på medarbetarsamtalet igår också, så min rektor vet om att jag letar och hon har lovat mig tjänstledigt om något dyker upp.

Dessvärre är det väl så att jag inte är så där väldigt attraktiv för arbetsmarknaden. Har visserligen rätt lång erfarenhet, men det innebär också att jag kanske är för gammal och dessutom har jag en ganska så snäv utbildning. 

Men hoppet finns där, kanske hittar jag något när jag minst av allt anar det!

För att göra något (jag vill ju inte bara gnälla) så  skickade jag iväg en ansökan till en folkhögskolekurs i Värmland. Ull-akademin, en distanskurs på ett år. Har tittat på den under flera år, och ringde faktiskt i början av augusti och frågade om det fanns någon plats kvar. Då fick jag veta att den utbildningen är så populär att det är kö varje år. Därför tänkte jag vara ute i god tid i år. Kursen börjar inte förrän 25 augusti. 

Det känns just nu som ett väldigt avlägset datum.

Morgondagen är betydligt närmare, och jag ska fokusera på den och skriva en inköpslista till veckohandlingen istället!!

 

Onda cirklar...

Nu har jag gjort det IGEN! Jag blir så ARG!!
Jag har sytt en klänning som är skitful på.....
Meningen var att den skulle bäras på lördag när vi ska ut och roa oss, men när jag provade den ikväll och speglade mig, insåg jag att det var totalkört. Det var längesedan jag såg något så fult!

Nu är den isärsprättad och ligger och väntar på att bli omsydd. Frågan är bara än så länge hur??

Inte var det läge att börja ikväll.
Tredje natten i rad som jag sovit dåligt vilket gav sig tillkänna bl a när jag satt på medarbetarsamtal med min chef och vi kom att prata om en kollega som gått bort. Jag fick tårar i ögonen och fick svälja och svälja innan jag kunde fortsätta prata. Känner mig lite skör.

Men jag ska försöka skingra dåliga tankar och krypa till sängs med en bok jag beställt från biblioteket som jag hämtade idag; Karin Wahlbergs "Än finns det hopp". En bok som skildrar den sista svenska polioepidemin som bröt ut 1953. Eftersom vår pappa Arne var en av dom som drabbades, så känns den här boken spännande att läsa.

Du är min man

Morgonuppvaktning med sång, levande ljus, jos och paket!

Så här säger astrologerna;

Skorpion

Från 23/10 till 21/11.

Skorpionen är, modig, mycket hemlighetsfull och på ytan bedrägligt lugn, men under ytan brinner passionen och skorpionen älskar och hatar med samma intensiva glöd. Skorpionen gör aldrig någonting halvgjort och det är alltid allt eller inget som gäller. Skorpionen är en riktig god människokännare och de har en stark medkänsla för ”verkliga” problem. Däremot så tål de inte människor som beklagar sig om oviktiga eller obetydliga problem. 

Skorpionen har som sagt lätt för att läsa andra människor och de analyserar och studerar gärna sin omgivning. Däremot så är de inte så lätta att avläsa för andra och de håller oftast stora delar av sitt liv och sitt inre hemligt vilket gör att de är svåra att komma in på livet. 

Skorpionen är som alla vattentecken otroligt känsliga och denna känslighet tenderar ibland att ta destruktiva former, de kan ha oerhört svårt att förlåta eller glömma en oförätt och de kan bli riktigt hämndlystna och de drar sig då inte för att använda sin empatiska förmåga för att göra andra illa. Skorpionen har också ofta ett stort kontrollbehov och de kan bli extremt svartsjuka. 

Skorpionen är måhända svartsjuk men en oerhört lojal vän och partner. Skorpionens aptit och behov av sex är nästan outtömlig och det är inte för inte som skorpionens styrande kroppsdel är könsorganet. De är oftast kraftfulla älskare men även romantiker av stora mått. När skorpionen blir förälskad är de det med besked och ingenting kan stoppa dem. 

Skorpionen älskar och lever med en alldeles egen glöd och de behöver ibland kämpa med de mörka sidor hos sig själva som ibland tenderar att ta överhand. Skorpionen är mycket intresserad av existentiella frågor och de har lätt att komma i kontakt med sitt eget likväl som andras inre. De kan bli något av en sökare efter högre mening. Skorpionen har en stark vilja att omforma både sitt eget och andras medvetande vilket gör att skorpionen ofta går igenom olika faser av förändring i sitt liv men även att de har förmågan att hjälpa och vägleda andra. 

Lämpliga yrkesval: Allt som har i uppgift att hjälpa andra, ex. Psykolog, kirurg, forskare, polis, detektiv, healer, lärare. 

Vargtimmen

Enligt Wikipedia är "vargtimmen" tiden före gryning ca kl 03.00-05.00, då kroppens aktivitet är som lägst.
I så fall räknas inte huvudet/hjärnan till kroppen - för min hjärna var fullt påkopplad i natt 02.00 - 05.00. Den försökte lösa all världens problem (läs; mina barns bekymmer....). Självklart utan resultat. Enda resultatet var att min puls slog högt och jag blev mer och mer klarvaken, med den påföljd att jag varit rätt trött idag!
Logiskt så VET jag att oro inte tjänar någonting till.
Känslomässigt kunde jag inte styra det i natt!

Vädret har stämt överens med sinnesstämningen idag. Gråmulet....

Vi fick ändå ganska mycket gjort. Maken bytte till vinterdäck på bilen. Jag klippte ner de sista vissna i trädgården, krattade en del löv, packade i säckar och åkte till miljöstationen.
Jag åkte och köpte en ny stekpanna till son med flickvän som inflyttningspresent och levererade till dörren. Hemma igen höll maken på att hjälpa äldste son att byta till vinterdäck på hans bil. Jag bryggde kaffe och tinade bullar och så fikade vi tillsammans. Sedan blev det tvättat och manglat. Jag sydde äntligen färdigt klänningen och så blev det bakat och matlagat. Efter middagen förberedda jag lite till födelsedagen vi ska fira imorgon och som avslutning på den här söndagen tittade vi på serien "Bron" på tv. Jag satt med stickning i händerna och min sköna massagekudde mot ländryggen.

Nu är höstlovet slut och sju veckor återstår av terminen innan vi får jullov.

Jag tänker nu att "bekymren" jag ältade i natt kanske mest finns i mitt huvud...
Kryper i säng med föresatsen att sova hela natten!

Alla helgons dag

                                             
                                              Jag har frågat en stjärna i natt
                                             -ett ljus långt bort där ingen bor-
                                            "Vem lyser du, främmande stjärna?
                                                 Du går så klar och stor".

                                                   Hon såg med en stjärneblick
                                                   som gjorde min ömkan stum;
                                                        "Jag lyser en evig natt.
                                                        Jag lyser ett livlöst rum.
                                            Mitt ljus är en blomma som vissnar
                                                           i rymdernas sena höst.
                                                          Det ljuset är nog till tröst."
                                                                                  Karin Boye

Flyttbestyr

Igår hjälpte jag min äldste son med flyttstäd. Imorgon ska jag hjälpa min andra son med flyttstäd.  Maken har hjälpt till att bära möbler och kartonger.
Det är något vemodigt över flytt.  Inte för att det behöver vara något dåligt med det, något nytt kommer ju istället. Kanske t om något bättre!
Men det är ändå en period i livet som tar slut, och jag som har lätt till nostalgi, ser tillbaka och minns. Jag minns glädjen vid inflyttningen, jag minns middagar, fikastunder,  roliga stunder och sorgliga. Jag minns gardinsömnad. Jag minns sökande efter rätta möbler och andra inredningsdetaljer. Jag minns allvarliga samtal, jag minns skämt och skratt.
Och så funderar jag på hur det ska bli i nästa bostad. Nu är jag förmodligen mer utelämnad eftersom sönerna flyttar ihop med sina flickvänner. Helt rätt naturligtvis. Jag ser fram emot att få se hur dom tillsammans sätter sin prägel på sina hem. Det kommer förhoppningsvis nya middagar och fikastunder. Skratt- och allvarsstunder. Glädje och sorg.

Life goes on!