Jag fick nöja mig med att bara var uppfylld och glad. Det gick ju också bra!
Men nu fungerar nätuppkopplingen igen och jag vill berätta om min lilla lördagsutflykt:
Efter lunch cyklade jag ner till resecentrum och hoppade på bussen till Stockholm. Det regnade hela vägen, men väl framme sprack det upp och det var sommarskönt när jag promenerade till Skeppsholmen och Arkitektur och Design-centrum, granne med Moderna Museét.
"From the Sidewalk to the Catwalk" hette utställningen som berättar om och visar upp verk av modeskaparen Jean Paul Gaultier.
Det var en stor utställning, 120 plagg och massor av accessoarer, berättelser, filmer, foton och teckningar. Jag behövde två timmar för att hinna med allt.
Vilken oerhört kreativ man!
Dockorna som var klädda i plaggen var spöklikt verklighetstrogna, först trodde jag att det var riktiga människor. Ansiktet måste varit film på något sätt, det var mimik och ljud, nästan läskigt verkligt!
Skisserna var fantastiska, här Madonnas scenplagg.
Korsetten är sydd av bl a gångjärn och snäckskal!
Återbruk av hög klass, det här blir något att visa för mina elever!
Alldeles uppfylld promenerade jag längs vattnet och satte mig vid en kajbar, beställde ett glas rosé och bara njöt av ett somrigt Stockholm, av alla människor och av utställningen jag just sett!
Sedan var det dags för nästa upplevelse, nämligen;
"Sound of Mark på Stockholms Stadsteater"
Jag visste redan innan att det skulle vara bra, för allt vad den här mannen företar sig är fantastiskt!
Någon mer godhjärtad människa och duktig berättare får man verkligen leta efter! I en och en halvtimme satt jag trollbunden och skrattade så jag grät och blev samtidigt rörd till tårar, egentligen en märklig blandning! Föreställningen som sådan var lågmäld men rik, fin rekvisita, bra musik med en duktig musiker, som jag tyvärr glömt namnet på, allt regisserat av Pia Johansson.
Handlingen var en berättelse om Mark och hans uppväxt och kontentan var att Allt det man längtar efter finns precis här och att livet är fyllt av möjligheter.
Såklart att jag var uppfylld och på ett strålande humör när jag gick till stationen för att ta tåget tillbaka till Uppsala.
När jag stod och tittade på tavlan över "avgångar" kom en journalist och fotograf från Aftonbladet fram för att ställa en fråga. Idag hade jag hamnat i tidningen, längst bak där fem personer svarar på samma aktuella fråga. Nu vet jag med bestämdhet att man aldrig ska lita på det som står i tidningen. Ett R hade blivit ett K, så det stod att jag var läkare........
Lite mallig kände jag mig, för han som svarat på frågan "under mig" var ingen mindre än Samuel Fröler!! En tredje duktig man.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar