Love Handles

Så mysigt DET låter då! Kärlekshandtag!
Verkligheten är dock en annan, utan så mycket som en gnutta kärlek.
Jag kan höra min mamma härma min farmor som var en rätt rund kvinna. När någon nämnde något om hennes figur lär hon ha sagt;  "-Jag har själv tugga te´t"

Och det är tyvärr där problemet ligger hos mig!
Imorse blev det extra påtagligt när jag skulle sätta på mig en blus som jag inte haft sedan i våras.
Hoppsan-den satt som smetat, i våras var den lös och ledig runt midjan. Nästa blus var lika trång.
Ett par jeans som också legat i garderoben ett tag, dom gick att få igen, men då vällde midjefläsket över kanten och det kändes väldigt obehagligt!
Herregud-vad hade hänt?!
Visst har jag vetat och förstått, men inte tagit in.
Från att ha tränat varje dag, ibland två gånger om dagen, fram till första veckan i juli, så gör jag nu praktiskt taget ingenting. Jag äter, har till viss del ersatt träningen med matlagning och ätande....
Dock visar vågen bara på ett par kg mer från i våras-men som bekant väger muskler mer än  fett, och det är där jag förlorat. Muskelmassan har krympt! Men den massan har jag tagit igen i form av centimetrar runt midjan.

Så vad gjorde jag då när jag kom från jobbet i kväll?!
Rev några morötter och la upp en portion keso på middagstallriken??
Nehej då, jag stekte en kyckling med klyftpotatis och gjorde kall sås på fet creme fraiche. Sedan satte jag in en äppelkaka i ugnen och eftersom den ändå var uppvärmd gjorde jag små goda småkakor med vit choklad, muscovadosocker och hackad mandel, som vi nu avnjutit till kvällsteet...

Jag tröstäter. Jag saknar min träning väldigt mycket. Men jag vet att jag måste bryta den här trenden, annars blir trösten ingen tröst längre, bara en plåga. Av någon anledning tänker jag att jag ska göra något åt saken när jag fått svaret på magnetröntgen av ryggen. Oavsett vad svaret är.

Fast jag vet att det egentligen bara är dumt att skjuta upp saker....