Minnen

I fredags begravdes min mammas väninna. Egentligen var hon först bara mamma till min bästa kompis. Vi började umgås i årskurs fyra och höll ihop till vi var 17-18 år, då gled vi isär men strax innan hade hennes mamma börjat hälsa på min mamma, och så fortsatte dom att träffas med jämna mellanrum i alla år.
Jag minns mycket väl första gången jag skulle hem och leka hos min nya vän.  Av någon anledning hade min mamma nog lite respekt för min kamrats föräldrar. Mamman var historielärare och pappan professor i juridik. Kommer inte ihåg varför jag fick den känslan av att hon tyckte att dom var "lite förmer" än vår familj.
Jag kunde själv gå ifrån vår lägenhet på Skolgatan till deras lägenhet på Börjegatan. Jag minns hur konstigt det kändes när jag för första gången stod och ringde på deras lägenhet, inifrån hördes hur en kvinna pratade med hög och gäll röst. Dörren öppnades av min bästa kompis och i slutet av den smala hallen stod en lång, mörk kvinna och stampade med foten i golvet och ropade; "-Jävla pitt också!" Lilla jag blev alldeles förskräckt och gjorde stora ögon. Kvinnan var min bästa kompis mamma. Den ansedda historieläraren. Och vad var det hon sa?! Min mamma skulle aldrig ta sådana ord i sin mun!!
Med åren vande jag mig vid att det användes dylika ord i min kamrats familj. Jag fick vara med om mycket roligt med den familjen som levde så annorlunda mot vår. Man hade hemhjälp och städhjälp, man hade ofta stora fester med personal och cateringmat, man pratade på ett annat sätt, man åt andra saker, t ex kunde vi få färska räkor och baguetter mitt i veckan,  vid deras sommarfester, eller under allhelgonahelgen när jag fick följa med till mormoderns vackra hus alldeles vid Kalmarsund och det badades bastu så badade vuxna kvinnor och män nakna tillsammans. Förmodligen tyckte min kamrat att det var annorlunda i vår familj också.

Och vi blev olika varann. Min kamrat är en riksdagskvinna och jag blev ju slöjdlärare. Vi träffades av en slump på en biograf för något år sedan och så har vi kontakt via facebook. Det var meningen att vi skulle ta en fika tillsammans med hennes mamma, nästa gång som min kamrat var i stan.
Tyvärr så hann vi aldrig det.