Häromdagen ringde dottern från Australien för att tala om sommarens jobbschema, så att vi skulle kunna börja planera någon gemensam sommarsemester. Jag frågade om hon verkligen ville åka tillsammans med sina mossiga gamla föräldrar, nu när hon varit ute så länge på äventyr tillsammans med bästisen. "-Men mamma, utbrast hon, jag har ju sagt att jag kommer att bo hemma till jag fyller fyrtio!"
Det återstår väl att se. Egentligen vore det hemskt om det skulle vara så. Men jag är inte orolig. Hon har så många planer om sin framtid som inte innefattar att bli kvar i barndomshemmet.
Men nog känns det trevligt att få åka på semester tillsammans med sina bägge döttrar! Nu återstår bara frågan vart vi ska åka. Det finns ju så mycket att välja på! Jag rabblade upp en massa förslag vid middagsbordet igår, dottern var på alla medan maken hummade lite förstrött. Jag vet att han var helt slut efter arbetsdagen som varit extra tuff pga krångel med fläktsystemet och vattenanslutning till tandläkarstolarna, så det är klart att han inte orkade tänka eller planera sommar. Men i alla fall....
När barnen var små, började vi planera sommarens ledighet redan direkt efter jul, men nu vet jag inte hur det har blivit. Tiden bara rinner på med sina vardagar. Jag saknar det där planerandet, dom där "projekten" som vi drömde om tillsammans. Nu känns det mer som Täppas Fågelbergs ord; "Trött, fet och femtio".
Ge oss tillbaka orken och entusiasmen!
Ge mig tillbaka passionen, romantiken och de gemensamma drömmarna!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar