Smådeppig

Idag ville jag inte gå upp ur sängen, kände att det var en "låg dag". Jag kände mig nedstämd.
Åt frukost ganska sent och så försökte jag engagera familjen i en gemensam utflykt. Hade fört det på tal redan igår vid middagen, men ingen visade något större engagemang. Maken mumlade något om fotboll. Dottern var på i morse och tyckte vi skulle åka till Stockholm och flanera runt. Sedan började hon bläddra runt bland lägenheter för att vi skulle gå på visning.  Jag gick ut på nätet och surfade runt; Stockholm, Steninge slott, Sigtuna, ingen lust infann sig. Det kändes bara som ett jobbigt företag.....
Maken började ta itu med sin garderob, dottern satte sig framför teven.
Jag planterade några frön, spikade upp en tavla men gick mest omkring rastlös.
Tillslut stod jag inte ut längre. Gjorde iordning en proteinshake och gav mig iväg på en cykelutflykt själv.
Rakt ut i Hågadalen trampade jag. Fort och hårt på hög växel för att bli av med frustration. Tårarna rann, vinden fläktade, fåglarna kvittrade, myllan doftade, allt var vårvackert! Jag fortsatte; Lurbo, Vårdsätra, Graneberg, Alnäs, Sunnerstagropen och så Fyris Årike hela vägen tillbaka mot stan. Det tog ett par timmar med stopp vid vattnet där jag drack min proteindryck.

I stadsparken satt mängder av folk och hade picknick, spelade gitarr, solade. Vid slottsbacken var det avspärrningar, hoppborg, hög musik, tält med massage och sportprylar som såldes. Skandisloppet, ett rätt stort cykellopp,  pågick som bäst. Inte så konstigt att jag mött så många tävlingscyklister under dagen.  Jag fortsatte förbi Botaniska för att titta på den vackra Magnolian och sedan via Kåbo-där jag gick in i en liten inredningsbutik.

 Den är bara öppen på lördagar och jag kom fyra minuter innan stängning. Där fanns mängder av tygprover, vackra franska dukar, sirligt brevpapper, kristallglas och en del keramik. Udda men trivsam-och exklusiv!

Väl hemma satte jag mig och vilade och läste ute i trädgården innan jag bytte om och gick på ett gympapass.

Nu ska jag strax lägga mig i badet innan det är dags att laga middag. Har i alla fall blivit på lite bättre humör, hoppas det håller i sig. Det är som tur är inte ofta jag är så här-och när jag är det brukar jag få dåligt samvete, för jag har det ju så otroligt bra i mitt liv, och har ingen grund till deppdagar. 

 Torkild Sköld skriver så här;

Vissa dagar när jag känner mig låg så brukar jag tänka att oavsett hur dålig denna dag jag har idag är, så är alternativet att inte få vara med om den så mycket sämre. På något sätt gör det mig alltid lite bättre till mods. Ibland får jag anstränga mig och fokusera på det lite mer men det blir alltid lite bättre. Sen på kvällen när jag går och lägger mig så kan jag skriva ner i min loggbok: Tack för att denna jävla dagen är slut. Sen sover jag gott och vaknar oftast upp stärkt inför en ny dag. Det kanske inte fungerar på dig men för mig är det ett utmärkt verktyg att ha med sig i livet.