Det är inte långt mellan skratt och gråt!

Idag har vi har firat vår yngsta dotters 18-årsdag!

Vi har haft en riktigt trevlig dag med nära och kära. Mycket skratt-men även en del gråt.

Det började med att jag överlämnade ett kuvert till min dotter. Hennes mormor sparade pengar till alla sina barnbarn, satte in en liten summa varje födelsedag för att på myndighetsdagen överlämna bankkontot till respektive barnbarn. Hon var väldigt noga med att vara rättvis min mamma, och hon såg till allt in i det sista. När hon blev sjuk och tillslut förstod att hon inte hade långt kvar, hade hon gjort iordning ett kuvert med en liten bankbok. Där låg också kontanter för de två födelsedagar det var kvar till Ingrids 18-årsdag. De pengarna satte jag in på kontot och idag överlämnade jag kuvertet. Min dotter trodde först att kuvertet var skrivet av moster Inga, men när hon insåg att det var mormor som skrivit "Ingrid 18 år", började hon storgråta. Det var kanske inte så bra tajming av mig att överlämna det strax innan gästerna skulle komma. Min dotter har så många roliga minnen av sin mormor, jag tror dom hade en väldigt speciell relation. Vid begravningen var hon alldeles förkrossad, jag får en tjock klump i halsen nu när jag tänker på det.
Det blev naturligtvis en känslochock att få detta.
Ett annat bevis för att gråt och skratt ligger nära fick vi när min svåger Pelle under middagen berättade hur han överraskats av att  tårarna bara började rinna när han, precis innan han kom till oss, hållit sitt nya barnbarn i famnen. En liten Edmund Kullander, 4  veckor gammal-fast egentligen skulle han inte ens varit född än (han föddes sex veckor för tidigt).
Själv har jag oerhört lätt till gråt.
Jag var upp på vinden nu ikväll och grävde fram en dagbok som min dotter ska få. Jag skrev nämligen en dagbok till varje barn under deras första skolår. Äldste sonen berättade under middagen idag att han och flickvännen brukar läsa högt ur den för varann. I alla fall, i Ingrids fall, hade jag skrivit under hennes första levnadsmånad också, och när jag läste vad jag skrivit första dagen hon fanns, ja då började tårarna rinna.
Men det är ändå skrattet som övervägt idag!!