Res- och matminnen

Ikväll lagade jag wienerschnitzel med råstekt potatis och gröna ärtor. Till det drack vi varsin IPA.

Jag kom att tänka på senast gången jag åt just wienerschnitzel. Det var 2019 i Frankfurt af Main, en riktigt varm sommardag på en liten bakgård, där svalorna gjorde sina lopar, en liten fontän porlade och våra och andra restaurangbesökares röster ekade mellan stenhusen. En stor kastanj tronade mitt på gården och skänkte lite skugga. Det var här jag lärde mig att man egentligen äter en riktigt schnitzel tillsammans med potatissallad med mycket färsk gurka.

När jag stod och lagade maten så sköljde gamla mat- och semesterminnen över mig. Jag lyssnade på irländsk musik och mindes specifikt en varm sommarkväll i Galway på en gågata full av restauranger och pubar som alla var överfyllda med skrattande och pratande folk. Levande musik från olika pubar hördes ut på gatan i en salig blandning. Här beställde vi de mest utsökta vinkokta musslor med friterad pommes och kall öl. Hur ljuvligt smakade inte det.

Sekunden efteråt förflyttades jag till en liten sylta i Mobil i Alabama för ganska många år sedan. Vi bilade tillsammans med dotter Karin och hennes amerikanska värdfamilj under utbytesåret. Jag beställde hummer med en fantastisk sås till, det smakade himmelskt gott. För att inte tala om de friterade räkorna på Bubba Gump i New York. Eller den lena hummersoppan i Visby på Linds gård 1981. Och herregud, pizzaslisen i ett hål i väggen i Rom, påväg till en fotbollsmatch. För att inte tala om den lilla restaurangen i en gränd i samma stad, dagen vi skulle åka hem. Tog en dessert med färska jordgubbar och citron pudrade med florsocker. Och då är jag ändå ingen älskare av jordgubbar

Vi pratade om det vid middagen. Jag är en fena på att minnas maten under våra semestrar och resor. Maken minns sevärdheter, resvägar eller  historiska fakta. Där är vi olika, men kan ju på så vis komplettera varandra.

Nu hoppas jag att vi snart får fylla på med dylika res- och mat-minnen!!