Kränger grejer!

När jag nu flyttade mitt "skapar-rum" från källaren till övervåningen, så började jag omvärdera alla saker jag har i min ägo.

Kommer jag verkligen att karda och spinna ull och lin igen? Kommer jag att ägna mig åt att tova hattar? Kommer jag att vilja knyppla spetsar?

Mina intressen har varit så spretiga. Jag har alltid varit nyfiken på så många olika tekniker, så jag har förhållandevis breda kunskaper, men inte så djupa.

En gång i tiden skulle jag bli en "gröna-vågare". Herregud så romantiska drömmar jag hade om att bo på landet och ha får. Ta reda på ullen och karda och spinna garn. Väva. Sy upp. Sälja.

Hur tänkte jag egentligen?? 

Folkdans och ekologiskt.

Jag blir ju nästan mörkrädd när jag tänker tillbaka.

Det är ju verkligen inte jag idag.

Tror inte det var jag då heller.

Bara så totalt påverkad och influerad av Skäggmanslaget, spelmansstämmor, KullaGulla och Margit Söderholms bokserie om Hellesta. 

Hur kunde jag vara så otroligt flummig och naiv???

Har i alla fall bestämt mig för att röja. Det är väl dödstädningen som pågår.

Men vem i alla sin dagar vill köpa spinnrockar, linblånor, kardor osv idag??

Jo, jag hittade en facebook-grupp som jag ansökte om att komma med i.

Och se, där finns nördar, som liksom jag, faktiskt tycker om att hålla på med hantverk.

Förra veckan blev jag av med min kardmaskin, svarade på en förfrågan från en som önskade köpa.

I morgon bitti ska jag posta den till Västkusten.

I morse la jag ut bilder på;

Spinnrocken från Hälsingland, som mamma köpte på auktion

Kardbänken

Hattstocken

Knyppeldyna med tillbehör''

Linblånor

Och intressenter har ramlat in under dagen! Världen är dessutom väldigt liten. En person har köpt både spinnrock, hatt-stock och knyppeldyna. Dessutom råkar hon vara mamma till två av mina nuvarande elever på skolan och bor i Eriksberg! Imorgon har jag lovat köra över grejerna till hennes adress.

Blånorna ska jag skicka per post.

Jag har t om fått säga nej till flera personer på varje grej. Det enda som är kvar i nuläget är kardbänken.

Fantastiskt roligt! Framförallt för att det kommer att komma till glädje och användning för andra människor som, liksom jag, tycker att hantverk är bland det roligaste som finns!

Jag är väldigt sällan ute på facebook nuförtiden, men genom dessa grupper, så blir det en nytändning. Man kan verkligen finna personer med gemensamma intressen här. 

Och man får tron på människan bekräftad!

Att människan i grunden är godtrogen och ärlig!

Idag fick jag betalningen för kardmaskinen. inklusive porto, och då har jag inte ens skickat iväg den ännu.

Det känns härligt!