Vid symaskin och spis!

 När alla mat- och vin-inköp var avklarade inför den stundande påsk-helgen, så tog jag fram mina inköpta lapptäckstyger och planerade Evas babytäcke. Det har blivit tradition att sy ett täcke till varje barnbarn. Jag beräknade, skar och började sy längder för bredden. I morgon måste jag ner på stan och inhandla vadd, så att jag kan färdigställa täcket så fort som möjligt. I eftermiddags var det lite småregnigt så perfekt väder för att sitta vid symaskinen.

Men nu är det förberedelser inför morgondagens födelsedagar som gäller. Tårtbotten står på svalning och jag ska vispa ihop en citronsmet och lägga på för att sen ställa den i frysen. Frukostbrödet ska blandas. Födelsedagskort skrivas. Ringa runt och bjuda in sönerna med familjer till middag och marinera lammstek. Förmodligen den sista födelsedagsmiddagen som vi anordnar här hemma, för yngsta dottern och pojkvännen. Till helgen flyttar dom in i lägenheten på stan. Tanken var egentligen att dom skulle flyttat redan idag, men det har strulat med reparationer och målning, så inflyttning har fått flyttas fram.

Vi ska äta middag idag också, jag har lagt färsk torskrygg att rimma och ska skala räkor, hacka dill och riva pepparot, skira smör och göra en potatispuré därtill. Blir en lagom kyld Chardonnay till det, vi får väl fira att maken nu är färdigvaccinerad mot Covid!!

Det är lätt att bli kär i Stockholm

Det är lätt att bli kär i Stockholm den här årstiden.

Körsbärsträden i Kungsträdgården bar redan på några utslagna blommor. Luften var varm och bjöd grådis när vi promenerade till Skeppsholmen och Östasiatiska museet.

Utställningen Boro öppnade idag och vi hade bokat biljetter. Jag som broderat Sashiko hade höga förväntningar, men tyvärr blev jag lite besviken, och jag tänkte framför allt på om min mamma eller mormor varit med så skulle dom tyckt att det varit förskräckligt. Hur kan man ställa ut så mycket trasor? För det är precis det Boro handlar om, lappade kläder. Lapp, på lapp ditsydda osymmetriskt med förstygn. Det här var textil från 1900-1950-talet, och jag hade önskat att man även visat en modern variant på Boro, dvs modet som sprungit ur det gamla, för det finns så oerhört mycket snyggt.

När vi druckit kaffe efter utställningen och kom ut i den scilla- och vårlöksfyllda gräsbacken utanför museet så hade himlen spruckit upp och solen gassade. Vi gick ner till vattnet och tog Djurgårdsfärjan via Slussen till Allmänna gränd och sen promenerade vi till Rosendals trädgårdscafé där vi avnjöt en god lunch ute i parken. Det var så varmt och skönt att jag fick hänga av mig kappan.

Sen gick vi vidare till Waldemarsudde och utställningen med John Bauers verk.

Men så vårkänning jag hade så njöt jag nog än mer av de fantastiska blomsterarrangemangen i slottet och ute i den vackra trädgården vid vattnet.

Eftersom utflykten gjordes tillsammans med mina kära slöjdlärarkollegor så måste den ju avslutas med drinkar. 

På Grev Turegatan fann vi den här pärlan "A bar called Gemma" som fått fina recensioner och vunnit priser två år i rad!

Den här var inte dum, döpt till Pristine (Pol Roger Champagne, Gemma light rum, Italicus rosolio di bergamotto, Lillet Blanc, Fermented Raspberry)  

Och med det kan jag väl tycka att själva påsken känns officiellt invigd. Imorgon är det ju ändå dymmelonsdagen!

 

Du lilla knyte!

Jaså det var du som gömde dig därinne i magen! Du lilla knyte, som ändå är ganska så stadig, med runda kinder och rejäla nävar. Med en blick som söker världen. Brorsorna turas om att hålla dig, med mamma Maddes övervakande blick och arm som support.  Och du bär namnet Eva, min mammas namn! Hon är stolt och glad från sin himmel! 

                                                  

En vädur till i familjen. Vars styrkor är mod, beslutsamhet, entusiasm, optimism, ärlighet och passion. Svagheter är otålighet, humörsvängningar, kort stubin, impulsivitet och aggressivitet. När väduren mår som bäst är det en social och härlig människa med en stor portion ödmjukhet.

Yngsta dottern var i alla fall glad över att hon inte får konkurrens på sin och pojkvännens  födelsedag 1 april!

Helg-resumé

En helg går snabbt förbi!

Så mysigt att få hit dottern och vovven från Insjön. Pojkvännen var i Idre och åkte scoter och vintertältade.

Vi har ätit och druckit gott, pratat, promenerat och myst.

Nu är det också vårplanterat i trädgården och på kyrkogården.

Och lördagsfikat intogs på Ekbolanda gård  där vi också matade kossor och söta kalvar. Sen åkte vi hem och drack lördagsbubbel och åt snittar med alla fyra barnen.

Den här söndagen blev ju en timme kortare eftersom det är dags för sommartid. Dottern och bulldoggen är tillbaka i Insjön och min eftermiddag ägnades åt att klippa håret på maken och ta ett långt, varmt bad med bok och vin. Ljuset hänger kvar längre ikväll, men tröttheten tar överhanden, så det blir nog inte så sent. Och det har fortfarande inte kommit någon bebis, så det är med ovisshet man lägger sig till sängs på kvällen. Ska man behöva rycka ut som barnvakt mitt i natten eller ej......??
 

Olika skepnader

 Dagen startade med stavgång och lyss till lärkans drill. Vårmorgnarna är ljuvliga!

Innan duschen agerade jag rörmokare och rensade avloppet. Sen blev jag kock och lagade till en Creme Catalana. Därefter agerade jag inköpare och åkte för att bunkra lite blommor, påskpresenter och ekologiskt mjöl från Sala. Efter en kopp kaffe åkte jag till mitt "riktiga jobb" för att delta i ett möte och ha lektioner. Kl 17 cyklade jag hem och blev kock igen. Var också diskare innan jag tog ledig kväll.

I morgon kommer äldsta dottern hem och då ska vi dricka bubbel, äta Tapas och planera helgen. Som för övrigt följs av en ledig vecka! Jag har påsklov nu! Det har jag inget emot!! 

Återkommer efter helgen!

Ju fler rynkor vi har, desto mer liv har runnit genom våra hjärtan!

 På dagens arbetslagsmöte så hade vi en specialpedagog som gick igenom hur hon ser på hur vi ska skriva våra mitt-terminsbedömningar. För det är dags nu, precis innan påsklovet, att "betygsvarna" de elever som inte verkar nå upp till målen. Och vi ska ha en "samsyn" (eller rättare sagt, vi ska skriva på liknande språk) kring elevers måluppfyllelse. T ex får vi inte skriva att "eleven måste närvara på lektionerna" då ska vi istället skriva att; För att få ett godkänt betyg behöver vi göra en plan. Börja med att______________, och så ska vi punkta upp vad eleven behöver göra. Vi får inte heller skriva att vi "saknar underlag för bedömning" utan vi ska istället punkta upp vad exakt som saknas. Vi bör inte skriva att " Du behöver" utan formulera det som att "VI behöver" 

Och så pratades det om att det är så synd om de elever som får många "insats krävs", att det blir så tungt och jobbigt för dom. Och samtidigt måste vi vara tydliga.

Okej, tänker jag, vi ska vara tydliga men samtidigt inte rakt ut skriva vad problemet är. Varför är det fel att skriva att eleven måste vara närvarande på lektionerna?? Om det är det som är orsaken till att eleven inte når upp till målen. På vilket sätt kan det vara stötande eller fel? Och varför får vi inte skriva att DU måste, utan ska skriva att VI måste? 

På något sätt tycker jag vi gör våra ungdomar en björntjänst när vi inte låter dom förstå att dom alla har ett eget personligt ansvar för sina studier.  Ingen annan kan göra det åt dom. 

Efter mötet idag så pratade jag med en kollega som också arbetat länge på skolan och som tycker som jag, det här känns tillkrånglat och konstigt. Vi enades om att vi nog blir lite rebeller och skriver som vi anser vara rättvist och tydligt på vårt sätt. Så gamla och erfarna som vi är så står vi för det. Och passar det inte så kan vi tänka oss att sluta med ett avgångsvederlag......

Och apropå gammal och erfaren så måste jag citera Sofia Sievertsdotters "Ord för dagen" idag;

Ju fler rynkor vi har, desto mer liv har runnit genom våra hjärtan. Ju fler ärr, desto mer genomgripande erfarenheter, upplevelser och övervunnen smärta. Ju högre siffra i vår åldersbok. desto större chans att vi har samlat på oss visdom och ödmjukhet.

Att åldras är att återvända. Ju äldre vi blir, desto närmare kommer vi barndomen och vår inre kärna. Om vi har en tunn kropp, är sannolikheten större att den blir buren. När vi åldras spelar meriter mindre roll. Det viktiga är vad vi gör med det liv vi har, medan vi har det.

Hjälp mig idag att värdesätta min ålder, oavsett vilken. Gör mig ålderslös i sinnet, gammal i själen och nyfödd i nyfikenhet. Hjälp mig att bära livet varsamt, samtidigt som jag närmar mig det svåra, utmanande och modiga. Låt mig vara stolt över min siffra.

   ​

Tonåringar.....

 Idag har jag undrat varför jag i allsindagar sa att jag skulle jobba ett år till! Hade ju egentligen tänkt sluta nu till våren, när jag fyllt 63. Men så kände jag att det gjorde allt så mycket lindrigare att få jobba bara 80 procent och ha en ledig dag i veckan, så jag tyckte att jag ändå skulle "gå ut" med min klass, när dom slutar årskurs nio om ett år.

Idag har jag dock varit mer än lovligt less på tonåringar!

Missförstå mig rätt. Det stora flertalet högstadieungdomar är det inget fel på alls, dom är både trevliga och  kreativa. Men sedan finns också den där "klicken" av ungdomar som man blir galen på. Dom som man undrar om dom överhuvudtaget fått någon som helt uppfostran i vanligt hyfs. Dom som himlar med ögonen och sluddrar fram ett "orkar´nte" till svar på det mesta. Har två sådana gossar på tisdagens förstalektion, och en sådan flicka på dagens sista lektion.

Dom två gossarna kom i morse (som vanligt) försent 10 minuter. Och vad gör dom då? Jo, dom släntrar in, slår upp sina datorer och tänker göra en läxa till trä- och metallslöjden. Den skulle nämligen lämnas in idag. Jag går fram till dom och säger;- Men hallå, det där är en hemläxa, den gör man inte på andra lektioner, utan hemma. Nu får ni ägna er åt textilslöjden.  Varpå den ena killen säger; -Du behöver väl inte bli så arg! Och jag kontrar med ; - Jag är inte arg, men jag är bestämd och då låter jag och ser ut så här.  Då utbrister samma kille; -Men då kanske du borde gå på..... pedikyr....!!  Där hade jag svårt att hålla mig för skratt, men jag höll min allvarliga min och sa; -Och du kanske borde veta vad orden betyder innan du uttalar dom! Sen var han redigt sur och gjorde ingenting resten av lektionen och när jag närmade mig honom så muttrade han åt mig att gå iväg. Att jag påminde om att det är mitt-terminsbedömning struntade han fullkomligt i.

Sen var det flickan på sista lektionen. Hon kommer också alltid försent och har väldigt svårt att göra det hon ska. Och ännu svårare att inse att hon inte kan bete sig hur hon vill. På dagens 80-min lektion tror jag hon arbetade effektivt i max 8-10 minuter. Sen sprang hon ut och in eller höll på med sin mobil, och när jag ifrågasatte hennes "inte-arbete" blev hon förbannad och smällde igen klassrumsdörren så att fönsterrutorna skallrade. 

Alltså vad har hänt med uppfostran och vanligt folkvett?!! 

Det som är bra är i alla fall att jag slutat bli arg tillbaka. Det kostar för mycket av min dyrbara energi. När jag lirkat och gjort det jag anser vara möjligt och nödvändigt, då ger jag upp och går och hjälper dom som vill ha hjälp istället. Jag orkar inte kasta bort min energi och slå pannan blodig på sådana som inte vill. Någonstans måste varje enskild elev ta ett eget ansvar, det är faktiskt inga 5-6-åringar jag har hand om, när man är tonåring så förstår man mer än så och måste lära sig ett konsekvenstänk.

Sen kan man väl kanske, som tonårsförälder, känna så här;

Hur svårt kan det vara?!

 Om man kan räkna det som ett problem att man inte får till böjningen av nybakade mandelflarn, då är väl ändå livet ganska smärtfritt?!!

Och vem är jag att lösa alla andras problem?! Det går ju inte. Jag kan faktiskt inte ta på mig andras relationer, ekonomiska svårigheter eller stress. 

Ingen förväntar sig ju heller det. Men varför nästlar sig det då in i mina tanke- och i mina blods-banor??Galet är det! Ett påhittat ok att kasta av sina egna axlar! Något att jobba på. En utmaning!

En annan utmaning har mina döttrar och en av deras vänner tagit på sig. Nämligen att springa 100 dagar i rad, minst 1.6 km. Jag tror dom är inne på dag 9 eller 10 idag. Yngsta dottern hade idag ont i ett knä, men satte på sig knäskydd på dagens löptur, och höll sig till 1, 6 km. De tidigare dagarna har sträckan varierat från 4-8 km. Själv kan jag ju inte springa, men i morse tog jag mina stavar och gav mig ut för en rask morgonpromenad på 4 km, och då bestämde jag mig för att anta en egen utmaning och satsa på att "gå våren tillmötes" och se till att gå minst 4 km varje dag fr om nu fram till och med månaden Majs sista dag.

Idag tränade jag dessutom lite styrka när jag kom hem, men prio ett blir promenaderna. Hur svårt kan det vara?!!

Lakan med doft av vårvind!

 Sticker näsan i lakanen, som jag plockar ner från klädstrecket. Det doftar rent. Det doftar vårvind. Jag längtar till jag får krypa ner mellan rena lakan i kväll. Den där känslan av nymanglat, med en svag doft av vårvind. Så ljuvligt!

Blev en lång, lugn morgon. Startade dagen med en "live-yoga" från Malin Berghagen/Masesgården. När jag satt där med korslagda ben i sängen och andades ut oro och in sol och energi så påmindes jag om hur mycket jag saknar mina träningsresor. I tio års tid har jag rest på olika träningsresor. Och som jag tränat i vardagen. Nu är där inget alls. Vilket också märktes under yogaklassen. Ändå var det en väldigt mjuk och snäll morgonyoga. Men som den kändes i min kropp. Jag är så stel. Så fruktansvärt stel! Visst vet jag att bra träningsform är en färskvara, men att jag skulle blivit SÅ stel, det kändes väldigt sorgligt!!  Minns knappt senaste gången jag deltog på ett yogapass. Men jag minns hur jag knappt kunde ta mig upp från yogamattan, för jag hade en protesterande rygg. Och den känslan ville jag inte bli påmind om. Måste på något sätt hitta en mellanväg. Där jag försöker bibehålla min rörlighet och stärka mina muskler, men inte få ryggbesvär eller ont i mina knän. Det blir en utmaning.

Idag har jag bytt sängkläder och tvättat flera maskiner. Som jag fått torrt utomhus. Vispade ihop våffelsmet till lunch, vilken avnjöts i solskenet på framsidans altan lagom till att maken och yngsta dottern kommit tillbaka till stan. Nu är Borås-möblerna på Salagatan, förutom en säng som är i Insjön. Och några Insjö-möbler har också flyttats till Salagatan. Så nu gäller det att ha koll på vad som är var. Och vem som är var. Jag har planterat pelargon-sticklingar och putsat hall-fönstret. Jag har badat bastu och lagat middag. Det har varit en sådan där avslappad men effektiv helg-söndag. Och dom som rest i "flytt-branchen" sover redan. Men eftersom jag har en ledig måndag, så sitter jag kvar uppe. Fast min längtan till de rena, nymanglade lakanen med doft av vårvind börjar bli för stark, så nu säger jag Godnatt!

Handsprit, Gin o Tonic, Rödvin

 Ska man ha dåligt samvete? 

Idag gick jag med några arbetskamrater "på lokal". Hade bokat bord och i lokalen var det vi tre på ena sidan och efter en timme ett par till på den andra sidan. Sen var det servitrisen. Och som vi spritade! På händerna med handsprit. Invärtes med först rödvin för att skölja ned den galet goda Wrapen (med färsk sparris, lammkorv, potatisstomp, kålsallad och friterad lök)  och sen satt jag och smuttade på en Gin och Tonic. Och så pratade vi bort tre timmar. 

Nej, jag har inte det minsta dåligt samvete. Tvärtom. Jag stöttade ju det lokala näringslivet!!

Däremot har jag en liten smula dåligt samvete över att jag på förmiddagen tog med mig lilla vovven på en skogspromenad OCH hade med mig en sekatör som jag knipsade av några kvistar björkris med. Så får man inte göra enligt allemansrätten. Men jag gjorde det, och nu pryder det min hallbyrå med fjädrar och hemvirkade hönor. Förlåt mig för det! Men jag tog det från ett björksly som växte långt in i skogen.

Och sämre samvete borde dom demonstranter ha, som jag just bevittnat på nyheterna på tv. I Malmö, Göteborg och Stockholm har tydligen många människor samlats för att protestera mot samhällets åtgärder mot pandemin. För att inte tala om städer runt om i Europa. Alltså hur tänker folk?? Idiotiskt, enligt mig!!

Tryffelpasta och Talang

 Ser ni dom vita prickarna utanför fönstret??  Snön yrde hejvilt i morse. Termometern visade minus 5 grader, men pga den nordliga vinden så kändes det som minus 10 grader. Burr, burr!

Men jag cyklade till jobbet och tog mig igenom dagen, och när jag kom hem på eftermiddagen, var huset så gott som tomt, ja lilla vovven var hemma. Men hon kom inte och hälsade, låg bara kvar i sin hundkorg och surade. 

Jag hällde upp ett glas vin, tappade upp ett varmbad och gjorde riktigt fredagsmys.

Sen när jag började laga till en tryffelpasta med kantareller och oxfilé. Ja då dök minsann lilla vovven upp. Då dög man! Till saken hör att lilla vovven blivit lite personlighetsförändrad efter sin operation. Hon är gnällig, rädd för att gå på golv utan mattor, skälligare och mer "mattig". Vi får se hur natten kommer att bli utan matte, (som sitter i en bil påväg till Borås)!

Jag har suttit bänkad framför Talang-finalen. Inget favoritprogram, men eftersom Johan Ståhl skulle vara med och uppträda så var jag tvungen. Det är en talangfull Uppsalamagiker som vi följt genom åren. Han var den som inspirerade vår son att börja trolla. Han är en otrolig artist och eventmakare. Hans lillebror har gått i samma klass som vår äldste son. Hans fru är en duktig yogalärare som jag gått på flera klasser för. Mamman och jag brukade träffas på Friskis & Svettis.  Det känns som han är lite av en bekant. Och numret som tog honom till final var helt magiskt. I kväll gjorde han ett spektakulärt och helt galet nummer. Helt galet! Jag bara satt och gapade.  Jag till och med frångick mina principer om vad jag tycker om tävlingsprogram, så jag ringde och röstade!!! Och så välförtjänt att han tog hem vinsten. Verkligen välförtjänt, han var så värd det!

Nu blir det en kvälls-kiss-promenad med lilla vovven och så sängen. Och jag håller tummarna för att ingen bebis vill ut i natt. Tycker gott att den här bebisen kan välja att komma på dagtid! Jag vill så gärna få min skönhetssömn!!

Ännu en flytt-helg i antågande

I hallen står tomma flyttkartonger, rengöringsmedel, bubbelplast och ett par väskor med packning. I morgon, efter utfört arbete på tandläkarpraktiken, ska maken och yngsta dottern köra ner till Borås. Det ska städas ur ett studentrum och möbler ska packas. På lördag eftermiddag ska sedan en säng köras upp till Insjön och där ska istället ett par kristallkronor och bord och stolar läggas på släpkärran och sedan tas till Uppsala. 

Jag frågade dottern om det ändå inte känns lite sorgligt att Boråstiden är förbi. För även om hon har några månader kvar på sin master, så är allt digitalt, och eftersom hon nu ska flytta ihop med pojkvännen i Uppsala, så fortsätter hon arbeta härifrån. Men hon hävdar med bestämdhet att hon är SÅ FÄRDIG med staden Borås.

Själv hade jag mer än gärna följt med den här helgen. Sedan några veckor tillbaka pågår en utställning Sticka för fred, Borås 400 år.  Skulle också ha varit en föreställning tillsammans med Circus Cirkör i samband med utställningen, men den är uppskjuten till nästa år, pga pandemin. Kanske kan jag ta en tur dit då. Jag har ju tyckt om att vara i den lilla staden Borås. Den känns liksom lagom stor, greppbar. Där finns vackra omgivningar med cykelavstånd till fina badsjöar, Där finns konst och kultur. En härlig stadspark med dansbana. Mysiga restauranger med bra mat. Gott om bra textil shopping. Det mesta helt enkelt.

Men den här helgen har jag farmor-jour, ifall bebisen tänker anlända. Jag hoppas fortfarande att den stannar kvar till utsatt datum, 24 mars, så att mamman hinner få några ensamma dagar för att bara vila. Den här veckan har hon behövt ha en snuvig 2-åring med massor av energi hemma, så det har inte blivit någon vila alls. 

Och ska jag vara ärlig, så ser jag faktiskt fram emot en ensam-helg också, det var längesedan sist. 

Vem kommer ge upp och vem kommer att vinna??

Den här energi-injektionen köpte jag, till en kollega som behöver lite tröst, idag. Dubbla tulpaner och ranunkel i starkt orange och så lite ogräs däremellan, som floristen sa. Eller hon berättade vad det hette, men jag kommer bara ihåg att hon sa det var ett ogräs!

För övrigt är det krig!

Jag berättade ju om skat-boet som vi plockade ner i söndags förmiddag.

I måndags-morse så hade skatparet påbörjat ett nytt bygge i samma träd. Högre upp den här gången. Jag sprang ut med jämna mellanrum och skrämde bord dom. Bara jag öppnade altan-dörren så flög dom iväg. Eller att jag öppnade badrumsfönstret och klappade i händerna. Men boet växte.

Idag slutade maken lite tidigare och plockade fram stegen och gick upp med kratta och såg. Det här boet var besvärligare, det var större, tätare och dessutom ihopfogat med lera. Maken sågade ner ena grenen som det vilade emot, och pillade bort alla grenar.

Nu återstår det att se om paret påbörjar ett nytt bygge i gryningstimmarna i morgon.

För nu är det krig!

Det var en jättestor fågelskit på altangolvet och jag förmodar att det är skatornas sätt att hämnas.

Vi får väl se vem som ger upp först och vem som vinner!

 

Stressed spelled backwards is desserts......

 Jag är inte den som stressar upp mig särskilt lätt på jobbet. Det finns stunder vid betygssättning då jag kan känna press, men annars så är jag ganska bra på att fördela arbetet, beta av en sak i taget och se till att inte ta med jobbet hem. Jag har blivit bättre på det genom åren också, lärt mig vad som är viktigt och vad som kan vänta. 

Sen finns det en annan typ av stress, t ex kommer det stunder av oro kring privatlivet och familjen, som jag ältar mer eller mindre medvetet, ofta på nätterna. Det har varit en sån period ett tag nu. Det i sin tur gör att jag får för lite sömn och blir trött vilket bidrar till att kroppen reagerar med herpes. Klockrent!

Vilken tur att det är tisdag idag så att jag kunde göra iordning extra stora semlor med extra mycket fyllning och vispgrädde!

Och nu har vi suttit och betat av två delar av Viaplay-serien "Älska Mig",  och då fick jag lite perspektiv på mina egna problem......

Snälla, skrik inte i vår trädgård i natt!

I mitt bakhuvud finns att "jag har jouren". När som helst kan telefonen ringa och jag behöver åka iväg och ta hand om barn medan mamman och pappan ska till förlossningen och föda fram en ny bebis.

Så i mitt huvud, i natt, blev det kortslutning när jag vaknade av (vad jag trodde) barnskrik. Tittade på klockan som visade 03.00 och jag undrade yrvaket om jag drömt att barnen/familjen flyttat ut. Sen kollade jag mobilen, ingen hade ringt efter mig. Skriken fortsatte och jag gick upp och kikade ut och lokaliserade det till trädgården på baksidan där ett par katter satt och tok-skrek. Jag bara väntade på att dom skulle ryka ihop.

Då slog det mig att det är Marskatternas tid!!

Min puls var ganska hög så det tog ett tag att somna om, men som tur är har jag ju lediga måndagar!

Det jag skulle göra idag var att "sanera" efter barn-familjens härjningar. Det är många spår efter sylt,  ketchup, lera eller målarfärg från små barnfingrar. Halva vardagsrummet har fungerat som lekrum med fullt av spel och leksaker. Hade dessutom kvar den röda vaxduken, gardinerna och mattan sedan i julas, så nu var det verkligen på tiden att slänga iväg allt det röda och släppa in vårsolen och ljusare färger.

Skulle göra ett avbrott i röjning och städning mitt på dagen,  för att fixa nya naglar och vilken lycka när jag kom tillbaka hem! För då hade nämligen min älskade dotter tagit sig an städningen så hela huset luktade såpa och ajax och det mesta var skinande rent! Jag kunde bara sätta mig ner med en kopp kaffe och njuta! Hon har ett hjärta av guld den ungen!!

Sen åkte jag och veckohandlade, tvättade några maskiner, satte upp nya köksgardiner, kokade lingonsylt, gjorde granola,  bakade  kex och stekte potatisplättar med bacon till middag, så jag gjorde en del nytta jag också.

Och med det var den här måndagen slut och jag hoppas att katterna skriker långt bort från vårt hus i natt!

Får vi olycka nu??

 När vi satt och åt frukost, utspelade sig samtidigt ett intressant skådespel ute i trädgården. Vi har ju haft en ekorre på flitigt besök senaste veckorna. Idag var han väldigt utsatt för ett skat-par som försökte jaga bort honom, mellan trädgrenarna i den stora rönnen längst ner i vår trädgård. Sedan fick vi se hur samma skatpar släpade pinnar och grenar i näbbarna och började bygga bo, ganska högt upp i samma träd. Å nej, utbrast jag, som förra sommaren erfarit ett två- eller om det till och med var ett tre-våningsbygge i grannens Tuija-träd, med flera skat-par som förpestade omgivningarna med sitt eviga kraxande, som inte direkt kunde klassas som skön-sjungande fågelsång. Från gryning och ut över dagen, ett jäkla liv, helt enkelt. Tidig höst sågade grannen ner sin stora Tuija. Tack och lov, tänkte jag. Men idag började jag fundera på om det nu var ett av det bostadslösa skat-par som bestämt sig för att bygga bo i vår rönn, ett stenkast ifrån Tuija-trädet!! 

Dom är inte välkomna, utbrast jag, det här måste vi sätta stopp för!!  Sagt och gjort, maken släpade ut vår högsta stege och klättrade upp med såg och kratta. Modigt av honom, eftersom han är en smula höjdrädd!

Nu är skatboet ett minne blott. Hoppas jag. Dom rackarna kan ju vara envisa och göra nya försök, så vi får hålla ögonen öppna den närmaste tiden.

Läste att dom boar nu för att lägga sina ägg i slutet av April.

Läste också att om skatan väljer att bygga bo i ens trädgård så betyder det lycka.

Undrar om det betyder att vi nu kommer att drabbas av olycka......??

Jag hoppas verkligen inte det. Och jag hoppas också att ingen bebis vill komma ut i natt!

Familjen har nu flyttat in i sitt radhus och här hemma blev det tomt och ödsligt. Men inte på ett otrevligt sätt. Helgen har varit intensiv för alla inblandade och jag önskar så att mamman får vilodagar innan bebisen vill komma ut. Jag har telefonen redo bredvid sängen och funderade just på om jag borde ha en väska redo med kläder, kontaktlinser och tandborste ifall jag måste rycka ut som jourhavande farmor på natten. Men jag ber och vädjar; Låt det INTE bli i natt!!

Ryck upp mig och fortsätt framåt!

Jag vet att min mamma ibland hade sådana där dagar när hon plötsligt var låg och ledsen. Hon förklarade aldrig varför, och det var jobbigt som anhörig att se. 

I morse vaknade jag med lite av samma känsla. Kroppen kändes tung krönt av huvudet som en oformlig stenklump. Tankarna hängde inte riktigt med utan flöt som i kladdig sirap. Jag var ljudkänslig och samtidigt hade jag dåligt samvete.

För vem var jag att känna så när maken vaknat klockan 5 och nu var iväg och flyttade tillsammans med sonen?! Och så sonhustrun som är stor som ett hus och också ska rodda i flyttbestyr och barn! För att inte tala om sjukvårdspersonal som sliter med covid-patienter. Alla sjuka och svaga i världen. Dom som lever i fattigdom och krig.....

Tänker man efter så har jag det makalöst bra och lyxigt!!

Allt jag behöver göra idag är att snart passa två gossar och så laga middag till flyttkarlar och kvinnor.

Och även om maken kläckte ur sig att "du ser trött ut", innan han drog iväg i morse, så tror jag att jag  är ganska duktig på att dölja min dagsform för omvärlden. Fejka klämkäckhet och helt enkelt rycka upp mig och fortsätta framåt.

 

I morgon är det fredag!

 Tänk så olika vi människor är. Jag slås ofta av elever i samma ålder i en klass, hur olika dom är. tänker och agerar. En kan vara nonchalant och verka totalt obrydd. I vad jag säger och i vad han/hon gör av ett lektionspass. Kan välja den lättaste vägen, sitta av tid, ljuga om vad som görs.

En annan kan vara hundraprocentigt fokuserad på arbetet, jobba självständigt, utnyttja tiden, vilja göra allting rätt. Skriva långa stycken om arbetsprocessen i loggboken.

Åldersspannet eller rättare sagt mognadsgraden i samma ålder är avgrundsdjup bland elever i samma klass.

Samtidigt är vi i mångt och mycket väldigt lika varandra. I högstadieåldern är det för väldigt många, kanske de allra flesta, oerhört viktigt att smälta in i mängden, inte sticka ut. 

Och så har vi familjen. Har den senaste tiden  haft möjlighet att jämföra maken och äldste sonen. Så lika i mångt och mycket. Energiska och arbetsvilliga, sociala och tävlingsinriktade.  Man brukar ju säga att "äpplet inte faller så långt ifrån trädet".

Och alla vill vi väl känna oss som speciella, som "a somebody". 

Kan jag få någon enda elev att känna sig lite unik och duktig så är väl mitt arbete värt besväret. Eller för den delen någon familjemedlem.

Sådant där sitter jag och funderar på en torsdagskväll i månaden mars när stormen Evert har rasat hela dagen och snötäcket ligger vitt utanför fönstret.

I morgon är det fredag!

Första sprutan!

 Somna-varning ikväll när jag sitter och skriver!! 

Ändå har jag redan somnat till i eftermiddag. Jag hade skyndat hem efter lektionerna för att brygga kaffe o sätta mig ner framför datorn och Teams-möte. Eftersom redan son, sonhustru och dotter satt i varsitt rum och jobbade hemifrån, framför datorn, så smög jag mig upp i vårt sovrum med en kopp kaffe. Jag kröp upp i sängen och slog på datorn. Sen började vår rektor mala på om "Hot- och våld", löneöversyn och 2-metersregeln. Där någonstans försvann min medvetenhet och jag nickade till. Vaknade, lite skamset, när rektorn avslutade arbetsplatsinformationen genom att nämna att alla powerpoints-presentationer skulle läggas ut i respektive kanal.

Sen kom barn-barnen hem från förskolan och då blev det livat.  Inga problem att hålla sig vaken....

Maken fick sin första vaccinspruta idag. Dom varnade för feber och öm arm som biverkning, men än så länge mår han bra, bara lite stel vid vaccin-stället. Om tre veckor ska han få den andra sprutan.

Jag undrar när en annan kommer att bli vaccinerad. Men nu slutar jag undra över något alls för att ägna mig åt att sova! Godnatt!

Nya vantar och skaparlust som pockar på

Under sportlovet grävde jag fram lite gammalt garn ur gömmorna och stickade mig ett par nya vantar med en virkad ros på. Igår var dom färdigvalkade och jag trädde i snodd och gjorde en liten rosett i sidan. Först trodde jag inte att dom skulle komma till användning förrän nästa vintersäsong, men nu har ju  kylan återvänt så idag var det premiär. Mjuka, sköna och lagom varma så här på vårvintern.

Nu är jag utan handarbete igen, men planering av roliga arbeten att ta itu med är i full gång. Och jag har många idéer att förverkliga.

Fick idag höra om en bekant som gått i pension och som tycker det är så tråkigt. Det tycker jag är så sorgligt. Tror aldrig någonsin att jag kommer att känna så, för det finns ju så otroligt mycket roligt att hålla på med. Nya saker att testa och gamla att utveckla. 

Just nu är det bara tid som fattas.

Eller det var ju inte riktigt sant, just nu är det mest plats att vara på som fattas. Men snart så hoppas jag få tillbaka mitt syrum och då flyttar jag nog dit!

 

Skendräktig.....

Internationella kvinnodagen idag, och vad passar bättre än att hylla kvinnan i huset. Superkvinnan i huset! Hon med mage som en sprickfärdig ballong, men som ändå skuttar fram och tillbaka till förskolan med trilskande barn. Hon som jobbar heltid och maskerar lister till dom som målar väggar i nya radhuset.

I natt när jag var på toaletten strax före kl 04.00, så fick jag för mig att jag hörde någon gå och vanka på mellanvåningen. Jag tänkte att nu kommer dom snart att ropa att dom är påväg till bb. Så jag låg på helspänn och lyssnade. Hörde klockan slå både fyra, fem och halvsex, men sen somnade jag in en halvtimme innan maken gick upp och barnen började klampa i trappan. Idiotiskt av mig!

Men så är jag nästan skendräktig! Jag fejkar sammandragningar och mjölkstinna bröst, trots att mina hänger som små platta taxöron. Men när jag ser den där magen så förflyttas jag tillbaka till mina egna förlossningar, det bara är så.

Håller ändå tummarna för att bebisen behagar stanna inne till angivet datum 24 mars, så att familjen hinner ställa iordning och flytta in i sitt lilla radhus.

 

Arbetsläger

Första söndagen i Mars, då finns det bara en frukost som gäller! Scones med olika sorters marmelad och smör och nybryggt te. Och detta ska inmundigas framför starten av Vasaloppet.

I år är ju allt vanligt ovanligt. Men  det blev Vasalopp, om än med mindre startf'ält, och det blev sconesfrukost, även om knappt hälften av familjen redan dragit iväg på arbetsläger.

För arbetsläger har det egentligen varit för alla familjemedlemmar denna helg! I radhuset (dit äldste son med familj ska flytta) har det rått febril aktivitet med spackling och målning och i vårt radhus på Noreens väg har det ägnats tid åt marktjänstgöring och barnpassning. 

Äldsta dottern kom i alla fall hem i fredags, så vi har hunnit med att umgås. Båda mina döttrar har varit medbehjälpeliga när det kommer till barnen. Och båda är jättegulliga och duktiga med barn, men båda två säger samtidigt att dom är tveksamma till att själva skaffa egna barn. Och jag vet att jag tänkte likadant periodvis i ungdomen. Det är en stor förändring i ens liv, att bli med egna barn. Det blir ett annat slags liv. Men skulle jag velat vara utan det livet? Inte för allt guld i världen!!

Det var t om så att det gjorde lite ont i hjärtat när jag vinkade av äldsta dottern, för jag tyckte inte att vi hunnit med att umgås som jag velat.

Men visst är det ibland påfrestande och inte alltid ett liv med rosenrött skimmer.....

Som när barnen aldrig ville lämna lekplatsen igår, trots att vi varit där i 3 timmar. Jag frös och var kissnödig, men 2- och 5-åringen sprang åt olika håll när jag försökte få med dem hem. Eller när 2-åring bajsat ner sig helt och hållet och var som en hal ål när jag skulle duscha honom. Eller när jag torkade av barnstolen från ketchup, sylt och chokladsås, för femtielfte gången idag.

Men eftersom jag är härdad, efter fyra egna barn OCH periodvis dagbarn, så ser jag mest bara charmen!

OCH imorgon har jag ju en ledig måndag, där jag hinner få lite egentid!

 

Låt mig se medvinden i mitt liv varje dag!

 Sätta ord på känslor, på livet självt, det är inte helt lätt och absolut inte alla förunnat. Jag gör mina små taffliga försök, eftersom jag tycker om att skriva, men det är sällan jag blir riktigt nöjd och känner att det blir som jag önskar. Det är svårt. Men så länge det är roligt så fortsätter jag, det har liksom blivit som ett behov. En stilla stund av reflektion för mig själv på kvällen.

Sen finns det andra som gör det perfekt. Jag citerar ju då och då från Fröken Frida från Instagram och från Sofia Sievertsdotter som skrivit så många bra och läsvärda böcker. Bl a "Ord för dagen 365" med en sida med tänkvärda stycken för hela året, att ta fram och läsa varje dag och många år.

Häromdagen stod det så bra, så här kommer ett citat;

Idag fyller resten av våra liv år. Låt oss fundera på om det vi planerar att göra gynnar den vi vill vara om tio år. Om ett svagt beteende upprepas, får vi en svag framtid. Lycka föds när karaktär byggs. Små muskulösa och innerliga kliv bygger en vacker morgondag. Låt oss undvika att lägga näsan i blöt på fel ställen och istället fokusera på vår viktigaste uppgift. Allt har en prislapp. Är vi beredda att betala för det som vi värderar högst? Låt oss arbeta hårt för det som förtjänar hårt arbete, stärka vår karaktär och bli till förebilder för oss själva.

Låt mig se medvinden i mitt liv idag. Ge mig luft under vingarna. Gör mig handlingskraftig när åtgärder behövs men påminn mig också om att vila när ett arbete är slutfört. Låt mig träda i karaktär.

Imorgon är det fredag och förhoppningsvis kommer äldsta dottern hem över helgen medan hennes blivande make är på Gotland för en militärövning. Om så blir fallet, så tänker jag vänta med skrivandet här till på söndag, vill ha full fokus på det besöket och dessutom blir det en hel del barnpassande eftersom de inneboende föräldrarna ska spackla och måla väggar och lister i sitt nya radhus.  Dom behöver få iordning så att dom kan flytta in, innan bebisen kommer.

Önskar dom all medvind dom kan få!!

LJUD! Liv i huset!!

 Kommer hem från jobbet, möter maken som är på väg att handla notan jag skrev i morse. Fixar en kopp kaffe. Går med datorn upp i sovrummet, eftersom sonhustrun sitter o jobbar framför datorn i vardagsrummet, sonen framför datorn  i dotterns sovrum. Jaghar ett möte om språkutveckling i skolan. Mobiltelefonen ringer och jag knäpper bort samtal från sonen. Sitter i sängen och passar på att sticka samtidigt som jag diskuterar nyanländas lärande.  Hör vartefter att huset fylls med två barnbarn, en hund, dottern och hennes pojkvän som ska bo här över natten. Han säger hejdå och drar iväg igen.

Mötet slut. Går ner och hinner precis säga hejdå till maken och äldste sonen som drar iväg till radhuset för att spackla. Det radhus som man fått nycklarna till just idag. Sonhustrun lagar mat till barnen. Jag börjar med vuxenmiddagen. Barnbarnen sjunger, tjoar, skriker. Hunden står och gnäller vid mina fötter. Ringer äldsta dottern för att höra status efter vasaloppet. Pojkvännen ringer och undrar om vi har några flyttkartonger.

Fortsätter med maten, dukar. Barnbarnen sätter på musik och sjunger med. Pojkvännen kommer hem och pratar i telefon samtidigt som han packar ner grejer i flyttkartonger. Imorgon far han ner till Sulimania för arbete. Make och son kommer hem.

Vi äter. Det diskuteras livligt om vattenskador, spackling och målning och renovering. Barnen nattas Jag diskar. Jag duschar. Det fortsätter pratas och skrattas runt matbordet. Plötsligt ska resväskor vägas och maken letar runt efter våg. Det ska ses någon fotbollsmatch på tv. Jag hade en plan om att brygga te, men jag borstar tänderna och kryper ner i sängen. Stänger sovrumsdörren. Maken ligger bredvid och läser. Vi hör avlägsna röster från vardagsrummet. Det känns härligt. Liv i huset! Ljud!

HURRA för ljuset!

 När jag gjorde mig i ordning för att cykla hem strax efter kl 17 i eftermiddags så var det fortfarande ljust utomhus! Solen var visserligen på nedåtgående, men himlen var vackert svagt rosafärgad och inget cykellyse behövdes. En ensam koltrast satt högst upp i en björk på vår gata, han sjöng så vackert att man blev alldeles lycklig i bröstet!

Skönt att känna den känslan, för jag var verkligen inte särskilt glad på jobbet idag. Tyckte rent ut sagt att det var skit-tråkigt. Jag var less på ungar, less på arbetsuppgifterna, less på Teams, less på restriktioner, less på mejlkorgen, less på veckans schema med alla måsten. Less, less. Tiden kröp fram under dagen. Men så kändes det lite bättre i eftermiddagsljuset. Det ingav hoppfullhet.

Såklart blev jag också jätteglad över dotterns snap som jag tog en screenshot av. Idag har hon klarat av Vasaloppet, det halva. Första delen i halvklassikern som hon bestämt sig för att göra i år. Bra jobbat min kära dotter. Hade ju så gärna velat vara där i målet med en liten krans!

Men nu blir det en dusch och sen ska jag vispa grädde och göra semlor till kvällsfikat.

Imorgon ska jag försöka uppbringa lite mer entusiasm på jobbet!

Jag är i alla fall fortsatt entusiastisk för ljuset som är tillbaka. Det är inte bara ljust när jag åker hem från jobbet, när jag vaknar på morgonen så är det inte heller så mörkt, solen är över horisonten 20 minuter efter att jag stigit upp.

Så HURRA för ljuset!!

Vårsol, lärka, renovering och köttbullar...

Idag har jag prat-promenerat i vårsolen tillsammans med en gammal granne och god vän. OCH jag hörde den allra första lärkan. Lyckokänsla!

Vi gick i Gamla Uppsala på leriga stigar och över freesbee-golf-fält, över meditationsplatser och utkikspunkter, ner till Disagården och in i Gamla Uppsala kyrka. Den kyrka där jag är gift och där vi döpte vår förstfödde son. Sen avslutade vi med en fika på Odinsborg. Mycket trevligt.

På vägen hem gick jag till Salagatan för att få se lägenheten dit yngsta dottern och pojkvännen ska flytta om knappt en månad. Dom fick nyckeln idag och hade hantverkare där som rev köket och en målare som tittade vad som ska göras, för nu ska det totalrenoveras. Nytt kök, golvslipning, måla väggar, tak och fönster, byggas elementskydd. 

Eftersom son och sonhustru i övermorgon får nycklarna till sitt radhus och ska se över vad som ska målas där, den andre son med familj håller på med totalrenovering av hus och dottern och pojkvännen i Insjön planerar för utbyggnad och nytt badrum, så blev det lite mycket på en gång.

Man kan bli matt av bara tanken på allt. Så för egen del räckte det med att rulla köttbullar och steka till middag ikväll!