Vinden börjar friska i, den stora rönnen och björken utanför tomten vajar och prasslet låter som ljuv musik i mina öron. Moln dyker upp på himlen och skymmer den stekheta solen. Det är skönt. Det är faktiskt helt underbart skönt! En dryg vecka med temperaturer runt 30-strecket, är inget som jag är skapt för. De sista två dagarna har jag varit tvungen att ha långärmat och försöka undvika solen så mycket som möjligt, då jag cortisonbehandlar mina exemtäckta armar. Så lite moln är bara välkommet.
Igår höll jag mig inomhus hela dagen. Jag kokade rabarber och jordgubbsmarmelad och jag bakade kardemummaskorpor. Det doftade ljuvligt gott i hela huset, men köket blev bastuvarmt, och jag flydde ner i källaren och startade upp ett syprojekt.
På kvällen var vi bortbjudna på middag hos goda vänner.
Det var trevligt och gott och det blev sent.
Ramlade i säng vid 2-strecket.
Och när jag vaknade kände jag att jag nog inte skulle druckit upp den där sista konjaken.....
Det blir en lat söndag. En hundpromenad till graven. Lite trädgårdsrens. Lite sömnad. Några varv på min stickning varvat med iskaffe. Jag blundar för gräsklipp och döda flugor på golvet och skjuter upp städningen till en annan dag. Ikväll ska maken och jag fritera Wienerschnitzel och dricka kall öl. Vi ska sitta ute och lyssna till svalornas svirr-läten och vindens prassel i trädkronorna.
Livet är gott att leva, det är den sista junisöndagen för den här sommaren.
Och än återstår sex veckor av min sommarledighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar