Jag är så nöjd

Jag är kluven!
Å ena sidan så undrar jag VARFÖR kan man aldrig få vara nöjd, utan att bli kallad bakåtsträvare?
Å andra sidan undrar jag om det gör mig till gammal och trött (dvs egentligen en bakåtsträvare) bara för att jag är nöjd?

Jag har ställt frågan till min chef, under ett medarbetarsamtal, och jag har ställt frågan under en middagsdiskussion med familjen.
Chefen frågade vad jag hade för mål under kommande läsår, och jag undrade;-Men kan jag inte få vara nöjd och bara fortsätta på en väg som jag tycker fungerar?  Hon mumlade något till svar och så sa hon; -Ja men då skriver vi i målkortet att du vill fortsätta utveckla digitaliseringen av slöjden.

Under middagssamtalet blev jag ifrågasatt från fler håll. Maken tycker att jag stoppar min egen utveckling när jag säger att jag är nöjd, Dotterns pojkvän tror inte jag är sann mot mig själv: -Ja men du pratar ju om den där sjöbastun som du vill ha. Eller det där stora bondköket.  -Ja, jo ,det är ju saker jag önskar mig, men jag är ju fortfarande nöjd och tacksam med det jag redan har. Jag bryter ju inte ihop om mina önskningar inte inträffar.

Vi har olika åsikter där. Men i skrivandets stund är jag inte lika säker på mig själv. Är jag en bakåtsträvare om jag känner mig nöjd?

Arbetsdagen har i alla fall fortsatt med utvärderingar av ämneslags-arbete, eget lektionsarbete och betygsättning. Så där har jag fått lov att titta bakåt för att blicka framåt och sätta upp nya mål som ska leda till högre betyg-för det är ditåt vi strävar. I nuläget har vi för låga betyg på skolslöjden.
Så nu har jag formulerat handlingsplan för läsåret 20-21, tillsammans med ämneslaget och privat, för egen del inom jobbet.

Men som jag känner det precis i detta nu, så kommer jag inte att vara nöjd, förrän jag fått krypa till sängs.

Jag är så nöjd, Anders Lundin

Godnatt