Höet är skördat, doften av slaget hö kittlar mina näsborrar när vi tar sista kvällspromenaden med Frasse, Han avskyr värmen som råder just nu, och det blir tidigt och sent om man ska komma någonstans, mitt på dagen lägger han sig i skuggan och rullar kroppen i gräset, flämtar och vägrar att gå.
Vägrenarna i Insjön prunkar av kråkvicker, vitmåra och smörblommor-det är som ett arrangemang av de skiraste spetsar. Så vackert.
I Insjön är det väldigt tyst på kvällarna, bara svalornas svirrande ljud.
Nu har jag gått kvällspromenad i Uppsala. Lilla Majsan, yngsta dottern, pojkvännen och jag. Vi gick ut samtidigt som Flogstavrålet ekade över nejden. Ljudet av biltrafik från Bärbyleden förs med vinden och ligger i bakgrunden som ett ständigt surr. Många människor är ute och går och det är prat och samtal på alla möjliga olika språk, grannens tv-ljud hörs genom den öppna altandörren.
När jag kom hem vid lunchtid väntade mig två barnbarn och en hund. Vi ska hänga med varandra ett par dagar nu. Från att i princip varit ensam i början av veckan, så blir det nu fullt ös med sällskap.
Kontraster i tillvaron!
Så tacksam jag är för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar