Skolavslutning

På cykeln till jobbet idag, dök en bild upp i mitt huvud!
Det var jag, 7 år gammal i sandaler och finklänning med en bukett liljekonvaljer i handen, på den stora trappen på Seminariet, på väg till min allra första skolavslutning. Jag såg det så tydlig för mig, att jag kom hem och började leta igenom gamla album för att hitta ett foto. Men det fanns inte, måste bara varit i min "egen hårddisk".
Det är något visst med skolavslutningar. Jag har ju avverkat ett antal kan man säga. Först mina egna 13, så mina barns 13 gånger 4, och nu som lärare 21 stycken.
Det är högtidligt, det är skjorta, klackskor och finklänning. Och så är de dom som vägrar klä upp sig, de som kommer i trasiga jeans t-shirt och keps, precis som till vilken skoldag som helst.
Över skolgården dallrar förväntan i luften. Det är skratt och lika mycket gråt. Det är årskurs nio killar, dom är som kalvar i kostym men med klumpiga kroppar och för stora fötter. Solglasögon fast det är halvmulet.  Dom står där och skickar en cigarr emellan sig. Blossar och får anstränga sig till bristningsgränser för att inte börja hosta. Ansiktsfärgen skiftar mot grönt. Flickorna, rödgråtna i klackskor som skaver, bleka ben i sockersöta klänningar, flinar upp sig mot mobilkameran, hänger på varandra, plutar med läpparna.
Och vi lärare som tuggar vegetarisk smörgåstårta och sköljer ner med bubbelvatten, beskådande allting från personalrummet.  Berättade för varandra om respektive klass skolavslutning, som i år var annorlunda. Vi fick inte gå med fanan till aulan som smyckats med blomster. Vi fick inte höra elevernas uppträdande eller sjunga Den blomstertid. Inget rektorstal.
Det var klassvis för sig vi höll vår avslutning i år. Jag släppte in eleverna till Den blomstertid på Spotify. Vi körde ett "Kahoot", jag delade ut priser för gårdagens tipspromenad och jag och kollegan höll varsitt litet tal.  Sen skildes våra vägar. Inga obligatoriska kramar i år. Fast flickorna som inte vill gå, dom fick varsin kram ändå.

Och nu är det officiellt sommarlov.

Här en bild från ett sommarlov från en svunnen tid. Nostalgitripp för mig. Mina fina barn.

Jag jobbar en vecka till, men själva känslan just ikväll kan ingen ta ifrån mig!