En bättre tonfisk på en bädd av bläckfiskrisotto och en fräsch frukt och grönsaks-sallad.
Så gott kan man äta en vanlig måndag.
Yngsta dottern och jag tog 10-tåget till Stockholm i förmiddags. Vi brukar alltid försöka få till en shoppingdag i huvudstaden någon gång ibland. Jag gjorde det med mina mamma och jag har fört traditionen vidare till mina döttrar. Det är väldigt mysigt och är minst lika mycket för att få umgås som för att shoppa.
När hon var yngre var det lättare att göra själva shoppingen. Då var hon nöjd bara hon fick gå in på Indiska-butikerna. Numera är smaken betydligt exklusivare, och det är NK, Sturegallerian och märkesbotiquerna som gäller. Men hon är också väldigt försiktig med pengar och resonerar förnuftigt, så idag blev det bara trendspaning. Och just trendspaning är hon en fena på.
Själv är jag väldigt otrendig. Jag har nog i princip samma klädsmak som jag haft de senaste 30 åren, och numera tycker jag nästan att det mesta jag provar är fult på mig. Idag när jag hade provat en kjol och funderat både länge och väl och så tillslut tänkt gå till kassan och betala. Då fick jag se en "tant" ganska så överviktig, stå i kassakön med samma kjol. Genast hängde jag tillbaka "min" kjol och gick ut.
Vi gick i alla fall över 20 000 steg så motion fick vi. Kaffet och vaniljbullen på Vetekatten satt bra på förmiddagen. Tonfisken avnjöts på en restaurang i Gamla Stan. Varsin glass i väntan på tåget. Och jag kom faktiskt hem med en marinblå linneklänning, så helt lottlös blev jag inte.
Men tänk så öde Stockholm var idag. För att inte tala om tåget, påväg till var vi helt ensamma i vagnen, påväg hem var det på sin höjd en handfull resenärer. Inga turister i stan och antagligen har många Stockholmare rest iväg på semester till sina lantställen. Inga bussar vid slottet. Ingen musik någonstans. Många restauranger stängda och ganska glest mellan borden på de som var öppna. En mycket märklig känsla.
Var vi modiga eller dumdristiga som begav oss hit?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar