Ett riktigt i-landsproblem!

Ikväll har yngsta dottern skickat fantastiska filmsnuttar på snapchat, från ett bröllop i Grekland, som hon och pojkvännen är bjudna på. Själva bröllopet är imorgon, men ikväll är det poolparty med klädkod; Vitt. Alla bär vitt, utom bruden, som bar den mest ljuvliga klarröda långklänning.

Jag kände då hur stark min längtan efter att bära vackra klänningar är! Ända sedan jag såg en tv-serie i ungdomen om en fransyska som ägde ett hotell, så har jag tänkt att jag egentligen är en klänningsmänniska. Fransyskan i serien bar alltid de ljuvligaste blommiga viskos-klänningar, och jag tyckte det var så kvinnligt vackert.
Mina klänningsförebilder just nu är Malin Berghagen och Victoria Skoglund, titta bara på dessa exempel;

Det ska vara långt, tunna tyger med skön känsla mot kroppen, det ska vara snygga snitt-och det ska vara JAG i dom!

Jag hade klänning idag, på skolavslutningen, en knälång linneklänning i turkos, inköpt för fyra år sedan till ett bröllop, och ja, den är fin, men den är väldigt ensam i garderoben.
Det är bara det att jag nuförtiden sällan hittar något när jag går ut och letar. Jag har haft två småbutiker som jag handlat i förr, men båda är numera nerlagda. De stora kedjorna avskyr jag att gå in i, det är för mycket kläder så jag ser inget, och det jag ser är antingen fult eller för ungdomligt.

Visst är det ett riktigt i-landsproblem!