När jag lämnar lilla vovven på morgnarna så åker svansen ner och hon tittar anklagande på mig, med sina bruna kloka hundögon. Ändå kommer hon alltid glatt emot mig med svansen viftande som en liten propeller och hoppar och gnäller av glädje när jag kommer hem. Om det har gått en timme eller fem timmar, det spelar ingen roll.
Idag hade jag lite dåligt samvete för det gick 5 1/2 timme, det körde ihop sig på jobbet, jag var på väg hem när jag kom på att jag måste skriva under betygskatalogerna, och det tog sin lilla tid. Därför var jag extra snäll när vi gick eftermiddagspromenaden, vovven fick styra vart vi gick. Hon är inte stor, men hon kan vara rysligt envis.
Hade inte vovven varit i huset, så hade jag planerat att delta i ett yoga pass, men nu blev det promenad istället.
Maken och jag funderar lite över hur sommaren ska bli. Yngsta dottern -dito hundägaren- har fått sommar jobb i Stockholm från 2 juli till in i halva augusti. Hon kommer att åka tidigt på morgnarna och komma hem sent.
Någon måste ta hand om hunden. Denna någon blir nog maken och jag. Maken har googlat på lösningar för att ta med hund på kajak. Han har inte funnit någon bra. I söndags paddlade maken kajak ensam.
Vi får kanske ändra om lite i sommarplanerna det här året.
Men än är det inte ledigt. Jag jobbar knappt 2 veckor till, maken drygt 3.
Så visst blir man lite låst och begränsad med hund, men det är trevligt också.
Nu ska vi t ex gå på en kvällspromenad och njuta av försommarkvällen, sen kommer hon att lägga sig på golvet, vid fotändan av vår säng. När jag gjort mig iordning och kryper till sängs, så tassar hon fram till min sida av sängen och ska komma upp. Och ja, det får hon. Hon rullar helst ihop sig under täcket med kontakt mot min svank och där sussar hon gott. Det är bara ibland som hon blir för varm och kryper fram och lägger sig ovanpå täcket, och då ska hon känna närheten av mina knäveck. Hon är mycket för närkontakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar