Det är så ljuvligt ute. Den varma vinden liksom smeker oss människor, både ut- och invändigt.
Har hundansvar en tid framöver och lilla vovven och jag tog en promenad i Hågadalen efter middagen. Solen stod ganska lågt, och skapade ett magiskt, vackert sken över alla maskrosbollar.
Yngsta barnbarnet var på besök tillsammans med sin pappa på eftermiddagen och när vi tog en tur med trehjulingen, höll jag en maskrosboll nära hans mun och försökte få honom att blåsa. Han tyckte det var roligt, men lyckades inte blåsa av alla. För det är vad som krävs, för att man ska få önska sig något, och det ska falla in.
Men man kan inte leva på önskningar, utan får se till att uppfylla sin tid med sådant man önskar sig.
I mitt fall innebar önskningen ikväll i att måla mina tånaglar ljusrosa och sitta ute på verandan och brodera på mina fåglar, vilket jag gjorde, ända till klockan slog 22.30. Det var fortfarande plus 19 grader, men började bli lite rått och en och annan mygga, så då gick jag in och bryggde te.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar