Idag tog jag äntligen itu med trädgården! Har länge tänkt fixa till en rabatt, höja kantsten, byta ut jord, flytta plantor. Skjuter gärna på dylika arbeten, är ingen stor älskare av trädgårdsarbete. Idag fann jag det ändå som en riktigt trevlig sysselsättning!
Jag jobbade fysiskt med att gräva, fick jord under naglarna och under näsan (fortfarande mycket pollen i luften och jag måste torka bort snor med jämna mellanrum), och så blev det resultat i trädgården. Till en början såg växterna jag särat och flyttat på, lite ledsna ut, men nu ikväll efter några kannor vatten och sista hundpromenaden, så verkar dom så smått komma i form igen.
Trädgårdsarbetet fortsatte på svärföräldrarnas grav på Berthåga kyrkogård, där behövde rensas och vattnas. Vinden var lite småkylig så istället för att ta hemvägen runt Stenhagen-Kvarnbolund så tog jag en runda på kyrkogården.
Kom till en stenlagd gång bredvid en uttorkad liten å-fålla. Man fick ta en trappa för att komma ner, och så snirklade sig gången genom landskapet en ganska lång sträcka. Det var en vacker plats och jag njöt av att strosa där.
Jag stötte ihop med en annan hundägare och vi hade sällskap en bit. Hon berättade att hennes pappa hade varit med och skött kyrkogården för 25 år sedan, och den anlades i form av olika rum och att växter är planterade med stor efterftanke. Väl hemma googlade jag resultatet,
Berthåga kyrkogård invigdes 1965 och ska spegla det Uppländska landskapet. Det är ett parkområde med flera olika naturtyper som fick namnet Urnskogen, Bäckrummet, Fågeldammen, Slåtterängarna,
Fruktlunden och Trädkyrkan. På begravningsplatsen finns även särskilda gravar för katolska, armeniska, muslimska, judiska och bahai-gravar.
Fint på något sätt!
Jag konstaterade at jag måste vandrat genom Bäckrummet
Att tänka på parker som uterum känns bra. Rum för kontemplation och eftertanke, för vila och avkoppling.
Tänker på trrädgårdar jag minns. Trädgårdar jag strosat runt i och mått bra. Sofiero slott utanför Helsingborg, Botaniska trädgården Visby, Wij trädgård nära Ockelbo, Rosendahls trädgård på Djurgården i Stockholm, Krusmyntagården utanför Visby. Jag minns dom därför att jag där upplevt själsfrid och ro.
Det är väl också därför jag varje kväll innan sängdags går ut i vår egen trädgård och står alldeles still och bara andas, luktar och lyssnar.
Trädgårdar är hel enkelt en stressfri zon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar