På en av årets dystraste dagar med regn och blåst, nästan stormvindar, valde han att komma ut i denna värld. Från mamma Madeleines trygga, varma mage till den krassa verkligheten. Klockan 04.18 föddes Alfred Erik Edmund Dammbro.
Jag väntade i det längsta i går kväll. Satt och fixade klart de små julklappsvantarna till de redan, i allra högsta grad, redan levande barnbarnen.
01.30 gav jag ändå upp och kröp ner i sängen. Men inte kunde jag sova! Hörde klockan slå både 2, 3 och 4. Sedan måste jag ändå slumrat till, och vaknade av telefonens sms-pling klockan 5.30. Sonen berättade den stora nyheten och då blev jag ju så till mig att jag inte trodde att jag skulle kunna somna om. T om stora vovven blev så till sig att han hoppade upp och la sig emellan maken och mig. Men det blev faktiskt lite mer vila. Klockan 8 gick dottern och jag ut på en långpromenad med vovvarna. Då var det faktiskt fortfarande uppehåll. När vi kom hem igen hade maken dukatfrukost och tänt det andra adventsljuset.
Ja så har hela dagen gått och man har varit som i ett lyckorus med bilder och berättelser kring hur den allra senaste familjemedlemmen kom till världen.
Familjen ligger kvar på bb över natten och stora vovven stannar hos oss.
Jag har broderat namn på täcket jag sydde, och slagit in det i paket. Så här blev det;
Vovven Massimo fick vara med på ett hörn.
Skönt att väntan är över. I natt tror jag att jag kan somna omedelbums!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar