Du ringde från Flen och sa att du var sen.....

Jag slog på radion ikväll, när det var dags att diska upp efter middagen. Det var "Dansbandsdags". Den här låten spelades och plötsligt bara parkerade den refrängen i mitt huvud. Jag tror t om att jag stod och förflyttade fötterna och vickade lite på rumpan, i takt med musiken, samtidigt som jag diskade. Pinsamt!
Tog vovven ut på en kvällspromenad och med den där refrängen som klämkäckt ekade i mitt huvud, så dök plötsligt gamla, förträngda melodier och minnen upp i mitt huvud.
"Syster Jane vad du var söt och fin, när du kom in till mig och rulla upp gardin" och "Jag har ditt foto framför mig, det enda kort som togs av dig för längesen. Du verkar lite blyg, men glad, och du har skrivit dit en rad; Till raringen" och "Kärlekssagan blev kort och vågen suddat bort, orden som vi i sanden skrev" och "gråt inga tårar mer för min skull, för du menar ingenting med det ändå"

Jag var 14 år när jag blev betagen av dans och dansband. Det var i Visby, jag var på konfirmationsläger, och vi hade fått tillåtelse att gå på folkets park och se Lill-Babs på lördag-kvällen. Efteråt var det dans. Det var jag och min bästa vän. Vi träffade varsin pojke och det blev dans på dans, tryckare på tryckare. Jag minns fortfarande hur intensivt doften på hans skinnjacka, stack i mina näsborrar, då jag lutade mitt huvud mot hans axel. Sista dansen spelades  "Only you".
Tja, vi kom för sent hem till lägret, och fick utegångsförbud resten av veckan.....
Men det var nog då jag fick smak för det här med dans och dansbandsmusik. Jag lyssnade gärna på melodierna och texterna där i mitt flickrum, drömde mig bort i ett romantiskt skimmer.....

Nog ändrar man smak vartefter åren går. Texterna känns numera ganska platta och fåniga. Pinsamma! Men visst rycker det lite i benen när jag hör dom, det kan inte hjälpas!