Mamma, du ser ju handikappad ut....

 Nu märks det verkligen att hösten är här!
Idag tog jag en långpromenad, tre timmar, och njöt av löv som singlade ner från träden och av färgprakten på alla träd och buskar. Jag gick till Berthåga kyrkogård och bytte ut ljuslyktan på svärföräldrarnas grav, via gamla kyrkogården och svärfars föräldrars grav som också fick en ny ljuslykta. Vidare förbi Helga Trefaldighetskyrkan, Värmlands nation och ner till Teboden där jag inhandlade rött, svart och grönt te. Vände tillbaka över slottsbacken, Engelska parken, via Bellis blomsterhandel för inköp av en färgglad höstbukett, hem till radhuset där det smakade bra med kaffe och smörgås.

Eftermiddagen har jag ägnat åt telefonsamtal och e-post-skrivande. Långkok av kalvlägg och annan matlagning med Sting på högsta volym och ett glas vin bredvid.

Det här underbara släktfotot fick jag sänt av min bror och svägerska. Jag håller på att förbereda ett vishäfte till vår kusinträff som går av stapeln om två veckor.
Det är jag som sitter längst till vänster på nedersta raden! Äldsta dottern utbrast; -Mamma, du ser ju handikappad ut!
I morgon är det måndag!