Ta inte livet för allvarligt, du kommer ändå inte levande ur det!!

Idag fick jag min återhämtningstid, min tid för reflektion! Vi packade in oss i bilen med picknickkorg och bilade mot Öregrund. Äldsta dottern övningskörde och maken satt bredvid, så jag satt i baksätet med yngsta dottern och bara njöt av att titta ut på det vackra, uppländska höstlandskapet! Så njutbart! Jag mindes hur "rik" jag alltid känt mig tillbaka genom åren, när vi, hela familjen, samlat oss i bilen för att åka på semester. Det blev så påtagligt hur mycket man faktiskt älskar sin familj, just när vi samlades på så liten yta som bilen och var påväg mot ett bestämt mål tillsammans. Jag älskade det! Och lite så blev det idag också, påväg med hälften av "barnaskaran". Vi skulle titta på ett sommarhus som kommer att bli till salu. Maken har velat ha sommarhus länge, jag är bromsklossen, har alltid varit. Tänker nog mest på allt arbete som det innebär att ha två hus att sköta om. Och att jag vill vara fri att resa runt på semestern. Men titta kan man ju alltid. Det var färja över till Gräsö och så ut på småvägar till Östra Mörtarö. Utanför där finns fantastiska paddelvatten, det var en av anledningarna till att det här huset var intressant. Nu visade det sig att det inte alls var intressant, men vi fick i alla fall en söndagsutflykt. Vi promenerade runt i området och gick ner till vattnet och åt vår medhavda matsäck innan vi styrde kosan mot stan igen. Återigen kunde jag bara sitta och njuta av tid för reflektion. Såpass att jag slumrade till innan vi var i stan. Sedan hann jag både tvätta några maskiner, gå på ett spinningpass, laga kalkongryta och nysta garn till en mössa som jag började sticka på nu ikväll.