Jag är en levnadsglad, skrivsugen tant som nyligen avslutat min yrkeskarriär. Här skriver jag om glimtar från min stund på jorden.
fredag 14 september 2012
Slut på arbetsvecka 37!
VEM sitter på en fredagkväll och grinar framför SVT play och "Par i terapi"????? Det är nog bara jag. Herregud så blödig jag är!
Och som min äldsta dotter kommenterade med förtvivlan i rösten; -Jag är ju som DU fast VÄRRE!! Hon hade nämligen fått erbjudande om att flytta in i ett studentrum idag. Dock måste hon bestämma sig imorgon. Och hon har ångest inför beslutet, som ska tas efter kl 11.30 när hon tittat på rummet. "-Jag vet inte om jag är redo att flytta ifrån ER. Jag är så mammig." Säger min dotter som drog iväg till USA som 17-åring. Det är verkligen rörande!
Hon kved vid middagsbordet att hon inte ville bli vuxen, med alla beslut som måste tas, hon ville fortsätta vara barn; bli omhändertagen och bara leka! Jag försökte stötta henne och komma med kloka, vuxna åsikter. Vi får se vilket beslut hon tar imorgon. Ikväll är hon iväg på bio och "Hamilton 2".
Jag hade "afterwork-spa" med mig själv idag. Gick på gympa direkt efter jobbet och därifrån ner i ett hett bad. Har nämligen suttit på jobbet och frusit framför datorn idag. Hade bara två lektioner och resten har jag jobbat med hemsidan, tillsammans med två av mina kollegor.
Men maken har frusit ändå mer! Han ringde från Omberg, dit han imorse begav sig med två kollegor för golftävling. Det har blåst rejält och samtidigt vräkt ner regn hela dagen både i Uppsala och Omberg. Blåst och regn i kombination ger tydligen inte så bra förutsättningar för golf! Dessutom hade bilen gått sönder, så nu vet han inte hur hemfärden ska klaras imorgon.
Då har jag istället haft det oförskämt bra, för när jag steg upp ur badet, stod maten på bordet! Yngsta dottern hade fixat mat och dukning. Det blev tacos-hennes paradnummer!!
Sedan kom pojkvännen hit, men jag satt och stickade framför Skavlan-och så fortsatte jag alltså framför SVT play och "Par i terapi"! Tänk vilka modiga människor det finns-jag skulle nog aldrig våga lämna ut mig så!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar