När månen vandrar på fästet blå...

... och tittar in genom rutan, då tänker jag understundom så, och knäpper sakta på lutan. Vad du är vacker du måne klara, som får så högt över jorden fara och blott se på. Varför i allsindar flög den texten genom huvudet?! Förmodligen för att månen verkligen tittar rakt in på mig här vid köksbordet. Den står högt på himlavalvet, alldeles klotrund och vacker. Hösten är verkligen en fantastisk årstid. Det gäller att ha tid att stanna upp och njuta av det man ser. Inte bara springa på och skynda mellan olika aktiviteter. Jag tror nog att jag är en ganska sävlig och långsam person till min natur. Jag behöver tid till att reflektera. Tycker inte om när det är för många måsten som snurrar ihjärnan. Som Nalle Puh säjer; "Underskatta inte värdet av att göra ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra!"

Hoppas få sådan tid nu när helgen är här! Dessutom är maken här! Han kom tillbaks från Bordeaux ikväll, efter en vecka med golf och vinprovning!