Jag är en levnadsglad, skrivsugen tant som nyligen avslutat min yrkeskarriär. Här skriver jag om glimtar från min stund på jorden.
torsdag 20 september 2012
Minns Uppsala Ekeby
Den gamla kakelfabriken inhyser numera gymnasieskolor, vårdcentral, friskis&svettis och en massa småföretagare och konstnärer. Min osteopat och massör som jag gått hos några gånger nu har sitt företag under takåsen i ett av husen.Precis utanför ingången till hans praktik finns en fin utställning med gamla föremål som tillverkats på fabriken. Inredningen i trapphallen är också autentisk, med ett vackert turkosgrönt kakel längs med väggarna och en välvd trapp som delar sig i två upp till övervåningen.
Jag kommer så väl ihåg fabriken, för mamma gick ganska ofta dit på 60-talet. Det fanns nämligen en butik som sålde andrasortering väldigt billigt. Jag tyckte nog inte det var så roligt med själva keramiken då, men dom sålde goda tuggummin i kassan och jag fick alltid ett sådant när hon skulle gå och titta länge. Så jag brukade roa mig med att tugga tuggummi och träna på att blåsa bubblor, samtidigt som jag hoppade jämfota upp och ner för trappen till ingången och hängde knäveck i ledstången.
Kommer också ihåg att jag en gång åkte rälsbussen från Enköping och klev av vid Uppsala-Ekeby station, det var ganska ruffigt runt fabriken på slutet, dvs början av 70-talet, arbetarbostäderna som fanns kvar var nergågna och slitna och marken runt omkring bara leråker, fast man kunde hitta vackra mosaikbitar, dvs trasigt kakel i alla möjliga färger. Mamma brukade gå och plocka om hon hittade någon fin färg, hon la nämligen mosaiktavlor.
Nu är det som sagt helt annan verksamhet i husen, det är bra att man ändå bevarat byggnaderna från en stor epok inom svensk industri. Undrar vad disponenten skulle tyckt om att hans vackra stora hus numera sedan länge rymmer öppen förskola. Jag gick där flitigt när pojkarna var små. Då levde fortfarande min svärmor som var hovmästare på Stadshotellet. Hon tyckte det var förskräckligt att det var "lekstuga" i disponentens vackra hus, hon hade varit där och serverat på flera privata fester på 50-talet.
Tänk vilken utveckling som skett under min livstid!! Ibland kan man känna sig urgammal!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar