Ett passande namn när jag fäster blicken på fotot från den 1 januari 1984 - via molnen på himlen utanför fönstret - till makens ansiktsfärg, efter 5 dagar i sjuksängen!
Å andra sidan har vi aldrig varit så mycket för det rosenröttskimrande pling-plonget, utan mer dragits till det sobert grå med lite silverstrimmor i! Såväl i kärlek och sorg som till vardag eller fest.
Champagnen får vänta. Maken svingar sin kopp med Coccilana mot mitt glas med boxvin till middagen. Så ser vi fram emot ett fantastiskt 2023!
God fortsättning alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar