En sekund är jag evig och sen vet jag inget mer....

 

Och jag vet att dom som lämnat oss har förstått att vi är

Liksom fladdrande lågor så länge vi är här

Och där bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en

Kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen

Vi är fångar i tiden som ett avtryck av en hand

På ett frostigt gammalt fönster som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig och sen vet jag inget mer

Bara ett att jag lever lika fullt som någon annan

Jag är här och mitt på en frusen väg finns det värme ändå

Fastän snön börjar falla och himmelen blir grå

 Utdrag ur Koppången text Py Bäckman

Den här melodin och texten är så vacker. Det var min pappas favorit och framfördes på hans begravning. Förra veckan och den här dagen spelades och sjöngs den på hans syskons begravningar. Och jag tänker att den vill jag ha på min begravning!

Idag var det dags för att ta farväl av faster Majbritt. En lite mindre skara än på hennes lillebrors minnesstund förra veckan. Men lika fint och värdigt. Idag bestämde vi kusiner att nästa gång vi träffas ska vi ha bara fest, det planeras en kusinträff framåt sommaren.

För nu räcker det med död och begravning. 

Nu vill jag bara känna "att jag lever lika fullt som någon annan"

Trevlig helg