Inte för att jag tittar på andras kroppar.....

 ....(fast det gör jag ju....)

I morse på gymmet konstaterade jag att det var många nya ansikten. Hela hösten har vi stött ihop med samma gäng varje morgon, numera hälsar vi alltid när vi ses. Men idag, första veckan på nya året var det en hel drös med nya människor! Kan det bero på nyårslöften??

I alla fall, när jag var på väg att träna magmusklerna så kom det fram en välbyggd, ung man och frågade lite försiktigt; -Är det Barbro?  

När jag mötte hans blick, såg jag direkt vem det var. En före detta elev. I hans blick såg jag 15-åringen, men inte på hans kropp. Vilket jag -utan att tänka mig för- sa. Och sekunden efteråt ursäktade jag mig och sa; -Inte för att jag tittar på unga mäns kroppar......  Han skrattade generat och jag fläktade framför ansiktet och utbrast; -Nej nu blev det riktigt pinsamt. Men sen pratade vi om ditt och datt. Han är snart färdig civilingenjör, 25 år gammal. Han berättade att han SYR fast sina märken på overallen som man har under festligheter och aktiviteter, hans kamrater klistrar fast sina. Men han tänkte på sina slöjdlektioner och tyckte det kändes bra att sy.  Gissa om sådana ord värmer ett gammalt syslöjdsfrökens-hjärta!! 

Tillbaka till det där med kroppar. Visst tittar jag på andras kroppar!  Jag menar vad ska man annars roa sig med när man ligger där i en benpress och kämpar med sina intervaller? Inte för att jag värderar medvetet, men vissa kan man ju få beundra för att dom ser så friska och vältränade ut. Andra kan man tänka att dom nog nött lite för mycket och borde göra något annat än att träna. En del beundrar man för att dom verkligen tar sig till gymmet, trots sin kroppshydda. Själv är jag lite stolt över att jag faktiskt kommer iväg tre gånger i veckan, att jag kan lägga på lite vikt och känner mig starkare, att ryggen och mina knän håller. 

Vi har alla olika mål med vår träning, och inte för att jag tittar på kroppar...... Men jag är också väldigt nöjd med att ett begynnande gäddhäng på mina överarmar försvunnit!!