Ko-svansar

 Idag behövde jag inte laga middag, eftersom vi blev hembjudna till svåger och svägerska ikväll.

Men jag förberedde däremot söndagsmiddagen. Redan efter frukost tog jag fram 2 kg oxsvans. Kryddade, mjölade och brynte. La sedan i en gryta med krossade tomater, vitt vin och kalvbuljong och  satte på sjudning i fyra timmar. Hann både gå en långpromenad med vovven, grädda våfflor,  brygga kaffe, sätta på en tvättmaskin och ta fram dammsugaren. Sen skar jag selleri, lök, vitlök och morötter och hävde i och kokade ytterligare 1 1/2 timme. Vid det laget hade köttet börjat släppa från benen och jag drog isär och plockade bort senor och ben.

Min ursprungliga tanke var att jag skulle tillreda en Osso Buco Milanese. Dvs en kalvgryta på lägg med en risotto smaksatt med saffran och parmesan. Men när jag kom till butiken, där jag tidigare köpt kalvlägg, så ursäktade dom sig med att det är för dålig försäljning på dylika styckningsdelar, så man har upphört att sälja. Jag googlade upp ett recept där det stod att det går lika bra med oxsvans, så på den vägen är det. Men jag måste säga att jag framför mig såg kosvansar som viftade bort flugor. 

Jag har ju -gudbevars- faktiskt vallat hem kor till mjölkning i min barndom. Gått med en björkruska och manat på trilskandes kor från hagen, längs med byvägen mot lagården. Klivit i en och annan färsk komocka och hållit för näsan av stanken.

Nu stod jag här och hanterade en dylik svans på köksbänken. Var lite kluven till upplägget. Även om jag tycker det är självklart att man ska ta tillvara hela djuret!

Får väl återkomma med en recension om smakupplevelsen.  Men imorgon blir det inget skrivet här.  Vi ska på 1-årskalas till yngsta barnbarnet. Dottern och pojkvännen från Insjön kommer hem och sover över, för på måndag ska vi skjutsa dom till Arlanda, när dom så äntligen ska få komma iväg på sin bröllopsresa, ett halvår efter själva bröllopet.