Amen. Låt ske.

 Med bilder från kriget i Ukraina kvar på näthinnan, stängde jag nyss av teven. 

Klockan tre när jag cyklade ner på stan och "Hesa Fredrik" testkördes och började låta, så kände jag en oerhört stor tacksamhet över att jag befinner mig där jag gör. Hur skulle det varit om jag istället för att fortsätta cykla, (för att få mina naglar fixade), skulle behövt leta upp ett skyddsrum? Hur skulle det kännas att få all el utslagen, vattenledningar förstörda, alltid vara rädd när flygplan passerar, ständigt denna oro över nästa timme, nästa dag? Lever min familj, lever mina vänner? Törs vi sova i vårt hus i natt? Kommer vi att kunna hålla värmen när natt-temperaturen sjunker långt under nollan? 

När jag var och veckohandlade på förmiddagen var hyllorna med vetemjöl och strösocker helt tomma, och jag undrade om folk har börjat hamstra? Det har varit mycket tal om att vi måste se till att ha en krisberedskap med mat för en vecka, vatten, kontanter, någon värmekälla och batteriradio. Vi har pratat om det där maken och jag, och vi har så vi ska klara oss med allt förutom det där med värmekälla. 

Så meningslöst, så onödigt, så mycket elände, så många liv till spillo bara för en maktgalen människa som verkar tappat allt omdöme.

När jag gick på broderikurs för några år sedan, fick vi i uppgift att brodera ngt "för världen". Jag sydde en te-huva på vilken jag på ena sidan broderade orden; When words are both true and kind they can change the world. På den andra sidan var det maskrosblommor med fröparaplyer som flög iväg och på varje fröparaply broderade jag ett ord som hade med vänlighet att göra. 

Tänk om det bara kunde få vara så enkelt!!

När jag passerade domkyrkan i den vackra blå skymnings-timman så bad jag tyst om alla människors rätt till fred och frihet. Amen. Låt ske.